TRE KROKARS GATA 4A eller GRÄV DÄR DU STÅR

***

Här stannade jag ett ögonblick och tog bilden när jag var in till Ludvika idag. Tre Krokars Gata 4A. Här flyttade vi in 1958, i våningen på nedre botten, till höger i bild. Detta var mina föräldrars första moderna lägenhet. Med modern menar jag riktig elspis, riktig diskbänk och kyl och frys och tvättstuga i huset. Och ett riktigt badrum, med varmvatten alla dagar i veckan och alla dagar på året. Inget av detta fanns på Carlavägen 31 där vi bodde tidigare. Jag bodde kvar tills 1960 då jag efter att ha tagit studenten ryckte in till I 13, Falun. För mamma och pappa blev det längre, inte bara deras första moderna lägenhet, det blev deras sista också. Pappa gick bort 1993, 90 år gammal, och mamma 2006, 97 år.

*

Det var en bra lägenhet, ganska nära till stan. Mamma gick ner och handlade tills hon blev 90 ungefär. Jag trivdes också bra. Eget rum hade jag förstås aldrig, jag delade sovrum med brorsan, men på Carlavägen delade jag rum med både brorsan och mamma, så definitivt ett steg framåt. Och det fanns flera bra saker med det här huset. Jag skulle börja andra ring hösten 1958, och tjejer var ju viktigt. Längst upp, till vänster i bilden, bodde Carmen. Hon var baronessa från Estland, hade förlorat man och son och gods under andra världskriget men flytt med sin dotter I (inte min I) och jag har berättat om henne tidigare (här ). Carmens dotter I (som också var baronessa ju) och jag blev kompisar och jag tänkte nog att det skulle kunna bli något mer. Nu var det ju så att just det här huset var innehållsrikt. Det finns en vinkeldel till detta hus som inte syns på bilden. Där bodde en annan flicka M och vi träffades också då och då. Till sist, i våningen över vår, alltså på mellanvåningen till höger i bild bodde I. Som ni förstår var det denna I som nu, efter att ha bjudit på en sockerdricka på tåget till Stockholm 1959, är min I.

* 

*

***

SISTA APRIL MED ADOX KB 14

***

Sista april i Ludvika 1955. Sången och brasan nere vid Gammelgården, ni känner igen vattenhjulet. Det är ståtligt med 15 m i diameter. Filmen i kameran, min Robot IIa, var en Adox KB 14 = KleinBild, 14 DIN. Det är ungefär 20 ASA, motsvarar alltså inställd sensorkänslighet på ISO 20. Kanske inte det perfekta valet för kvällsbilder. Det ser inte ut att ha varit mkt varmare än i kväll, folk är rätt påklädda. 

*

*

*

*

***

PÅ VÄG TILL JOBBET

***

Allt var så annorlunda då (1956). Det var fortfarande 6-dagars arbetsveckor men man slutade lite tidigare på lördagarna. 40 timmars arbetsvecka kom 1970. Också vi som gick i skolan hade skola på lördagarna. Allt ifrågasattes inte hela tiden, saker var som de var. Det låter förstås stockkonservativt, men systemet verkade fungera. Det är drygt tio år sen andra världskrigets slut och jag tror de flesta fortfarande kände optimismen efter krigsslutet. Standarden var låg efter nutida mått men den började stiga. Några skaffade sig bil även om fötter och cyklar var det normala sättet att ta sig till och från jobbet. Ransoneringarna var också slut och kupongerna  borta. Minns jag rätt fanns motboken kvar, inte för att det var aktuellt för mig som 15-åring men varje gång pappa skulle köpa något skulle den med. ASEA var Ludvikas i särklass största arbetsplats med många tusen anställda, och ASEA-sirenen hördes över hela stan tio minuter (eller fem kanske) innan förmiddagens resp eftermiddagens arbetspass började.

*

Här står jag där Furuhällsvägen kommer ut på genomfarten/Storgatan och övergången där till ASEA. De är ju inte bara vägen man ska över utan också järnvägen. Grängesberg, Värmland, Göteborg åt vänster, Borlänge, Falun Gävle åt höger.... Det ser ut att vara en solig marsdag och jag gissar av solen att eftermiddagspasset ska börja.

*

*

*

*

***

3 Gatufoto med Hasselblad och Ferrania 28 ( Ludvika1958)

***

Hasselbladar´n som jag fick låna från fotoaffären där jag jobbade brann väl i fingrarna kan jag tro, den skulle användas.  Två filmer tog jag, dvs drygt 30 bilder eftersom den hade 4,5 x 6 magasin. Jag ser av bilderna att oftast var något av teleobjektiven på, jag hade tre objektiv med, 80/ 150 och 250 mm. Bilderna jag visat tidigare var mest från Storgatan och Engelbrektsgatan där de flesta affärerna fanns och där mest folk rörde sig. Dom tre första bilderna här är i närheten, korsningen Storgatan och Köpmangatan. Grävmaskiner intresserar ju inte minst killar i olika åldrar.....

*

Dom stora killarna tittar på en stund. Det vita huset är polishuset i hörnan Storgatan - Köpmangatan. Televerket låg ju längre ner på Köpmangatan, i korsningen med Skolvägen

*

Änne mer intresserade är småkillarna förstås. Dom verkar alla ha samma slags träningssoveralltröja, kan det vara LFFI tro? Det här gänget står vid andra hörnan mitt emot polishuset, Ferm´s hörna väl?

*

Damen som går förbi med sin grabb i handen verkar däremot inte så intresserad av grävmaskinen, hon verkar lite störd av oväsendet och jorden och leran hon måste passera, det gäller att inte smutsa ned sig.....

*

Här på sista bilden för idag är jag tillbaka  i bokhandelshörnan (Rahléns), alltså korsningen Storgatan - Engelbrektsgatan, Hendebergs i bakgrunden. Vem grabben är har jag ingen aning om men teleobjektivet gjorde ju det möjligt att fota utan att kännas närgånget. På köpet fick jag en suddig lugn bakgrund.

*

***

FOTOGRAFEN OCH KAMERAN

***

I går skrev jag att jag inte visste vilken kamera jag använt, bara att det var ordinarie småbildsformat. Det här negativet fanns inte så långt från gårdagens bilder. Rimligtvis den alltså, en Agfa Silette. Säkert lånad från Stefans där jag extrajobbade, tillsammans med elektronblixtaggregatet. Det senare var höjden av modernitet och något jag aldrig ägt själv. Jag började med magnesiumpulverpåsar som jag hängde upp i någon dörrkarm, öppnade slutaren på lådkameran och tände på stubinen till påsen och efter några sekunder blixtrade det till, ganska starkt. Därefter stängde jag slutaren igen. Var det bara någorlunda mörkt i rummet fungerade det ganska bra. Sen kom ju enkla blixtaggregat för lösa blixtlampor, PF1 och vad dom mer hette. Det var väl tunn magnesium- eller aluminiumtråd också i dom tror jag. Och fotografen var en gänglig 15-åring som provade det som fanns.

*

*

***