KYRKAN, VRETA KLOSTER

***

Redan tidigare har jag skrivit om den gamla kyrkan vid Vreta kloster. Stenkyrkan har daterats till tidigt 1100-tal och är en av de äldsta stenkyrkorna i det medeltida Sverige enl Svenska Kyrkans broschyr. Det är alltså inte ny info här men jag nämner det ändå. Numera stannar jag när jag ofta till när jag åker förbi, det är en vacker kyrka med annat utseende och byggnadsstil är dom flesta andra kyrkor man ser. Det här var en fin seneftermiddag för någon månad sen och det låga ljuset gav fin lyster åt de murade stenväggarna

*

*

***

VRETA KLOSTERS KYRKA

***

Med solen kommer upptäckarlusten tillbaka! Efter att ha varit i Linköping ett ärende tänkte jag mig igår ut på Linköpingsslätten, men jag stannade redan vid Vreta kloster med tillhörande kyrka. Den ligger ju precis bredvid Bergs slussar och jag har näst intill dagligen passerat den på väg till och från jobbet i Malmslätt i över 20 år. Och tror ni jag stannat där nå´n gång.......?

*

Nåväl, nu låg den där i eftermiddagssolen och lyste och jag hade ingen brådska, bra tillfälle tänkte jag. Och där blev jag kvar i säkert en timme, kanske mer. Min icke-tro till trots tycker jag kyrkor både är vackra och intressanta.  Framförallt är det tidsaspekten som intresserar mig. Vi har inte många byggnader som är i åldersklass med Vreta klosters kyrka, vars äldsta delar är från tidigt 1100-tal. Vid undersökning av kyrkan har man också hittat  rester av runristade gravmonument som tyder på att en träkyrka funnits där tidigare. Dessa har  har daterats till 1000-talets andra hälft. 

(Alla sakuppgifter hämtade från Svenska Kyrkans broschyr Vreta klosters kyrka)

*

Att kyrkan var så gammal visste jag inte. Medeltid har jag trott, men det här är alltså precis i början av medeltiden. Stormanskyrka, byggd av medlemmar av den Stenkilska ätten. Och det var kung Inge d.ä. och hans drottning Helena som skänkte jorden till klostret, sannolikt, eller kanske möjligen, det äldsta i Sverige. Desto roligare var det att kyrkan var öppen så jag kunde gå in. 

*

Vreta klosterkyrka

*

Klostret och kyrkan ligger på en höjd med utsikt över Linköpingsslätten och Roxen som ligger utanför bilden till vänster. Namnet Vreta sägs komma från vret = liten åkerlapp, men så små är inte åkerlapparna längre

*

Kyrkans form är ju uppenbart medeltid, det ser också jag

*

Väl upplyst ser interiören inte så mörk ut som jag trott

*

Utan den starka belysningen gör den såklart ett mörkare intryck, här koret

*

Dopfunten, formad som en kalk, har en överdel i gotländsk kalksten och som är tillverkad under senare delen av 1200-talet. Den kom  sannolikt till kyrkan vid ombyggnationen efter branden 1248, kyrkan återinvigdes den 13 juni 1289 och invigdes av biskop Bengt i närvaro av hans bror kung Magnus Ladulås och dennes drottning Helvig. Och jag imponeras av storleken, dagens dopfuntar verkar små i jämförelse

*

Mot väster och ingången

*

Interiör

*

Kyrkan, sedd från klosterträdgården

*

***

FÄDERNAS KYRKA

***

*

Söderbärke kyrka en kväll för ett par veckor sen

*

***

RISINGE NYA KYRKA

***

Ofta har jag visat bilder på den gamla kyrkan, S:ta Maria. Men det är ju faktiskt den nya kyrkan, färdig 1849, som Risinge församling idag använder. Redan under medeltiden växte Finspångs befolkning pga gruvbrytningen så att S:ta Maria blev för trång och den förlängdes i två riktningar.  Under 1600- och 1700-talen växte befolkningen återigen pga manufakturverksamheten, i första hand kanongjuteriet. Under slutet av 1700-talet byggdes S:ta Maria återigen ut men allt fler ville ha en helt ny kyrka. Först 1845 kom dock det bygget i gång. Pehr Hörberg, som bodde i Risinge socken,  har målat altartavlan. (sakuppgifter Wikipedia)

*

Risinge nya kyrka med sina karakteristiska trappgavlar

*

***

I SNART TUSEN ÅR.......

***

.....har hon stått där, S;ta Maria ute vid Risinge. Så är också murarna tjocka och bogårdsmuren väl stagad. Många är människorna som här sökt sin tröst,  gråtit och skrattat och förbannat livets orättvisor. Kungar har kommit och gått, krig och pest likaså. Själv står hon där orörd och väntar på nästa tusen år.....

*

*

*

***