Khalad Photography Blog
TÅGET FRÅN FINSPÅNG
***
Det är många år sen persontrafiken på järnväg till Finspång försvann. Det gamla spåret upp mot Ljusfallshammar (en gång i tiden ända till Örebro, smalspårigt) är också sen länge upprivet och borttaget. Däremot finns fortfarande godstrafik ned till Kimstad där spåret ansluter till stambanenätet. (Det går nog knappast efter någon tidtabell, men kanske ett par gånger i veckan.) Trodde jag, via FB-kommentarer har jag lärt mig att det går två gånger per dag, middag och kväll och att det inte transporterar för Siemens. Två gånger sista månaden har jag fått stanna för rött ljus när jag vid sex-halvsjutiden på kvällen varit på väg till Ekön. Det är storindustrierna Gränges Aluminium (och Siemens) som får en del av sitt tunga transportbehov tillgodosett.
*
*
***
TÅG SOM TÅG?
***
Ett tåg är ett tåg är ett tåg
Das Ding an sich, typ
Eller?
*
Det tåget får vi aldrig se - jag menar Kants Der Zug an sich
Vi färgar allt vi ser så det passar vår värld, våra erfarenheter
Tåg eller människor, allt ser vi genom våra färgade glasögon
Och utan att tänka ser vi det vi vill se för då stämmer den, vår egen värld
*
Finspång har en liten järnvägsstation, faktiskt en väldigt liten station
Där går tåg ibland, det kan vara ett om dagen, åtminstone vissa dagar
Vilken sorts tåg? Det har jag också undrat
Och vart tar dom vägen? Det har jag undrat ännu mer
I förrgår försökte jag kolla
*
Det såg fint ut, längst fram stod en tjej, utkik eller förare, vet ej
*
Ett kort tåg var det, lok och fyra täckta, mörka vagnar, längst bak en kille, okänd last
*
Lite längre bort stod några andra vagnar, glömda av både stinsen och världen, dom stod däri fjol också
Av någon konstig anledning fick dom mig att tänka på Den illustrerade mannen av min älsklingsförfattare inom sf, Ray Bradbury
*
Där finns så många fina detaljer att se alltmedan gräset fortsätter växa
*
Omkring dom växer skogen och slyn allt närmare
*
Och dom sneglar längtansfullt mot dom rena spåren, dom dom inte står på utan dom som leder ut från ingenstans till någonstans
*
Men dom står övergivna där dom står och när eftermiddag övergår i skymning ändrar dom sakta färg
Tydligast syns det därnere där dom fortfarande har kontakt med marken
*
Och medan skymningen faller fortsätter skogen och slyn att växa, tätare och tätare, fortare och fortare
*
Och snart har ytterligare ett tåg försvunnit från den väldigt lilla järvägsstationen i Finspång
*
***
PERSPEKTIV FRÅN EN JÄRNVÄGSSTATION
***
Järnvägar - som gjorda för svartvitt och perspektivbilder. Dagens eftermiddagspromenad gick runt den nedlagda lilla stationen i Finspång och en bit på spåret mot Kimstad. Det går faktiskt fortfarande tåg på den smalspåriga järnvägen, kanske ett godståg om dagen, till industrierna Siemens och Gränges. Men med den frekvensen och hastigheten (gissar på normalfart under 50 km/h) känns det helt riskfritt att promenera där.
***
För mycket länge sen - typ 60 år eller ungefär samma tid som i förra bloggen - tyckte jag det var spännande med tåg och stationer. Elektrifieringen av järnvägarna gjordes ungefär samtidigt som jag började fotografera, och jag kommer väl ihåg de frustande ångloken och kolrökslukten. Första året i realskolan var 1954 och då var det ånglok till Stockholm, järnvägen gick alldeles bredvid läroverket. Vet också att jag i någon tidigare blogg berättat att jag många gånger rest med tåg dragna av ånglok och i vagnar med öppen perrong i ändarna där man kunde stå också under färd, just det var sannolikt i slutet på 40-talet. Oftast var det när vi reste från Falun till mormor och morfar i Deje, Värmland, och hem igen. Än har jag inte börjat att systematiskt gå igenom mina gamla svartvita analoga bilder men jag hoppas så småningom hitta åtminstone någon bild på ett ånglok
***
Sen dess har inte järnvägsintresset varit så stort, men som motiv är det fortfarande roligt. Och järnvägar och tåg står fortfarande som symboler för RESOR LÅNGT BORT för mig. Och järnvägsspåren leder UT I STORA VÄRLDEN.
***
Rekommenderar förstoring!
***
***
***