DOM FINNS DÄR.....

***

.....också mitt på blanka eftermiddagen. Fast ibland får man titta noga, tranungarna såg jag inte förrän jag kom hem och kollade bilden i datorn, mysigt. Haren mitt ute på fältet försökte gömma sig så gott det gick, på tillbakavägen tryckte han hårdare mot marken och fällde ner öronen bättre. I Dovernviken kunde jag däremot  inte se något som rörde sig men regnet föll sakta en stund.

*

*

*

*

*

***

OXTUNGA - OCH GLAD MIDSOMMAR!

***

Läcker blomma som just nu står fin därute i Risinge. Populär också bland lite mindre humlor.

*

*

*

*

***

DEN KLAGANDE RÄVEN

***

Det var i söndags morse i Korsheden, mulet för en gångs skull. På väg till till badrummet hörde jag ett konstigt ljud, som ett mellanting mellan skällande och ylande. Ett djur måste det vara, men vilket? Jag vände om, tog kameran med långtelet och gick ut på altanen. Jomen, där nere på ängen intill, kanske 70 m bort, satt en räv. Varför lät den så där? Gång på gång, gång på gång ylskällde den ljudligt. Samtidigt tittade den intensivt mot hörnet av hängen, för mig skymt av träd och buskar. Enstaka gånger tittade den åt annat håll, och enstaka gånger ställde den sig upp, men straxt satt den där och ylade/skällde/ tittade åt samma hörn igen. Efter ganska många minuter såg det ut som den begav sig av åt rakt motsatt håll som den tittat mot, bara för att avbryta igen och gå tillbaka till samma ställe. Där bröt jag och fortsatte till badrummet och när jag kom ut därifrån var räven borta.

*

Förloppet tog 9 minuter när jag kollade bilderna, men det kändes som en halvtimme. Känslan den gav var förtvivlan och ensamhet. Min första instinkt sa att det kanske var en skabbangripen räv men när jag i lugn och ro tittat på bilderna känns det inte så. Pälsen är lite ojämnt färgad med gråa och svarta inslag men jag har förstått att räv kan ha många färgvarianter och den ser egentligen inte tunnsliten ut och svansen är fyllig och fin. Och den totala uppmärksamheten åt ett håll kan knappast förklaras med ev skabb. Kanske har den förlorat en valp? Det är gott om rovfåglar i närheten och en ormvråk för att inte tala om en kungsörn skulle väl lätt slå klorna i liten rävvalp? För mig förblir det en ensam och "förtvivlad" räv som får illustrera naturens hårda lagar.

*

Med flit har jag tagit med ganska många, ungefär likadana, bilder för att illustrera vad jag berättar. Trots att dom inte har perfekt skärpa har jag croppat en del av dom för att "ansiktsuttryck" och päls ska synas bättre. Håll till godo.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GRÄNSLÖST

***

*

*

***

LUDVIKA NU OCH DÅ - CARLAVÄGEN 31

***

Vid något tillfälle då jag visat gamla Ludvikabilder i bloggen frågade någon i en av kommentarerna om jag hade tänkt på att göra nu-och-då-jämförelser. Det hade jag inte gjort, men vid de senaste tillfällena i stan har jag tagit bilder på sånt jag vet jag har gamla bilder på. Av sentimentala skäl börjar jag med Carlavägen 31, huset vi bodde i 1947 - 1958. Här är det inte exakt samma vinklar men det är lätt att se och jämföra ändå. Tre av de fem svv bilderna är tidiga bilder, tagna med pappas lådkamera, 6 x 9 - bilder på 120 film, dvs tagna 1952-53, dom andra två 6 x 6 - bilder från min Zeiss Ikon Nettar.

*

Så här ser huset ut inifrån gården idag (maj 2023). På vår tid var vänstra ingången köksingången och högra huvudingången. Vi bodde på mellanvåningen. Via köksingången kom man direkt in i köket och det första stora fönstret var den sk jungfrukammaren. Någon sån hjälp hade vi aldrig men i våningen fanns också ringknappar i varje rum med en tavla i serveringsrummet som visade numren från de olika rummen. Jungfrukammaren hade bara ingång från köket, där bodde storasyster Sigbrit så länge hon bodde hemma, därefter mamma som dittills delat rum med Dag och mig. Därefter till höger om fönstret i jungfrukammaren nu med små fönster låg badrummet, då med ett vanligt stort fönster. Sen är det trapphusfönstren och därefter pappas sov-och kontorsrum med två stora fönster (plus ett ut åt höger). Balkongen högst upp till höger fanns inte på vår tid.

*

Pappa var ju skolinspektör, här har han ett lärarsällskap hemma, antagligen för att dricka kaffe och dom står framför stora ingången. Pappa längst till vänster, mamma längst till höger. Dörrarna på ingången är bytta till modern men jag skulle säga att taket över ingången är exakt detsamma, plåten är veckad på exakt samma sätt. Man ser också att också på bottenvåningen hade badrummet ett vanligt stort fönster. Kan lägga till att de två nedersta våningarna hade högt i tak, 3,40. Alla fönster hade överfönster och fönstren var enkla , när man tagit ur innanfönstren på våren var det bara enkelt glas. Med innanfönstren isatta på hösten drog det ändå så det visslade om fönstren, mamma brukade rulla vadd på papparesrullar och lägga löst mellan inner - och ytterfönstren, det hjälpte något.

*

Detta är gaveln till höger om vi  jämför med första bilden. Innanför burspråket hade vi vårt finrum. Mitt i huset på baksidan hade vi "stora rummet" där vi åt till helger och när vi hade främmande. Annars åt vi själva nästan alltid i köket.

*

Förra bilden visar den här gaveln från gården, här är samma gavel taget från Högbergsgatan. Finrummet med urspråk hade fönster också åt Högberggatan och var ett ljust, vackert rum. Innanför balkongen var stora rummet och innanför fönstren till höger hade Dag, jag och mamma vårt sovrum.

*

Det är fortfarande samma gavel man ser även om Dag och Monica var huvudmotivet. Vi spelade ngn enstaka gång minigolf på den lilla banan alldeles bredvid viadukten men det kostade pengar. Dag och jag byggde några egna enkla hinder för att träna hemma på gården. Jag kommer väl ihåg den här bilden, medvetet arrangerad för att vara rolig. Monica låtsas klappa till Dag i ändan just som han skulle slå....Tagen med Nettaren, sannolikt 1954, Dag tio i så fall, stämmer nog bra.

*

Här har jag ställt upp Dag mot samma gavel, negativet 6x9 och alltså taget 195 el 1953

*

Inne på gården finns fortfarande den här garage- och förrådsbyggnaden

*

Det ser ut att var den gamla byggnaden som fräschats upp men byggd på samma grund. Också 6x9 med kompisen Paavo på skidor framför

*

Sammanfattningsvis är jag förvånad att huset och gården i grund är sig så likt efter 70 år, roligt att det finns kvar!

*

***