KVISMAREN HÄROMDAGEN

***

I torsdags var det soligt och fint och frifräsare som jag just nu är bestämde jag mig för att åka upp till Kvismaren. Det vackra vädret höll i sig ett par timmar, sen drog molnen in. Jag var uppe straxt efter två och inte särskilt mkt fåglar. Som så ofta får det bli några landskapsbilder, åtminstone till att börja med. 

*

Den nakna jorden är nästan svart, frilagd sjöbotten som den är sen drygt 100m år. Nåra vipor i luften till vänster och en rovfågel till höger.

*

Ganska tidigt visade himlen på att något var i antågande

*

Norr om kanalen är marken mer våtmark

*

Dom stora åkerområdena i söder som jag åker rakt igenom för att komma upp till kanalen och våtområdena var i tort tomma på fåglar. Den här unga råbocken såg jag på håll, och här provade jag mitt  gamla Tamron 150 - 600 på 99:an.

*

Som solen lyste fritt i början fanns många lärkor. Den första här är fotad just med 99:an och Tamronet på 600 mm

*

För jämförelse blev det några bilder också med A7RIIIan och 560 mm. Lite skarpare är nog den här bilden

*

*

*

*

*

*

Inte så mkt fåglar, det som fanns var grågäss och tofsvipa och såklart gräsänder, tranor nästan inga, såg några enstaka på långt håll, men en fin  utflykt!

***

ENAD FRONT

***

Fast var är Volvon?

*

*

***

HON HÅLLER MIN HAND HÅRT

***

I håller alltid hårt i min hand, oavsett om vi går från ett rum till ett annat eller går nerför trappan till bilen. Hon kan, sakta, själv gå från ett rum till ett annat, men vill helst ha stöd. Hon ber mig aldrig, finns jag inte till hands försöker hon själv. Säger jag köket eller ditt rum frågar hon var är det? Självklart behöver hon hjälp med allt. Tröjor är enkla, rörligheten i armarna är bra men det är svårare med benen, dom lyder henne inte, där får jag lirka, det mesta fastnar halvvägs innan vi klarat ut det. Med allt menar jag allt, jag lägger upp och delar maten så kan hon för det mesta äta själv med sked, om inte händerna darrar/skälver för mycket, då kan jag behöva mata henne. Också i badrummet behöver hon hjälp med allt. Självklart har hon alltid inkontinensskydd, men det är enklare med bebisar än vuxna.

* 

Vi fortsätter att åka ut till Risinge för att "promenera". Med på-och avklädning och den lilla turen ut tar det  nästan en timme, då går vi i knappt tio minuter och kommer kanske 25 meter fram och tillbaka. Vi stannar många gånger och tittar och lyssnar men på tillbakavägen viker sig benen nästan ibland. Hon frågar alltid vart vi ska och förstår inte när jag svarar men känner direkt igen sig när vi är där. Ofta gör vi en biltur på eftermiddagen för att den inte ska bli så långsam. Efter lunch sover hon en timme eller så, då passar jag på att gå en lite längre promenad. På kvällarna ser vi på TV ett par timmar, lite beroende på ork och program. Hon brukar somna vid nio och sover ofta tolv timmar, avbrutet av några byten förstås.

*

Den här veckan är hon på sitt växelboende. Hittills har det varit en gång var åttonde vecka men från och med denna vecka har jag ändrat till var fjärde vecka (som det varit tänkt och godkänt från början). Ur min synvinkel går dagarna nästan i ett nu eftersom hon behöver hjälp med nästan allt, hon har också svårare att vara själv. Det  har också blivit påtagligt jobbigare med badrum och toabesök. Eftersom hon inte säger till måste jag lyssna för att hinna med och det gör jag inte alltid.  Jag skall inte besvära er med detaljer men det kan bli många tvättar och extra städningar på en dag. Säkert blir hennes egen verklighet allt rörigare och svår att förstå. Eftersom hon inte längre kan sitta och minnas på ett medvetet sätt tror jag hon känner sig ensam. När jag ringde henne idag var hon sysselsatt och glad men blev samtidigt så rörd att hon grät en stund, precis som hon ofta gör när barnen ringer eller då jag hämtar henne dom förmiddagar hon är på träffar med andra i samma situation. 

*

Hur det blir med Korsheden i sommar är jag osäker på. Vi har varmvatten, dusch och riktig toa men badrummet finns i ett annat hus. Visserligen bara tre meter bort men med två trappor, det fixar hon inte själv längre som hon gjorde förra sommaren. Kanske provar vi någon vecka när något av barnen är hemma, annars blir det väl så att jag är där mina "lediga" veckor. Vi har nu en elektrisk rullstol på gång som ska göra det möjligt att vara lite längre ute när våren väl är här. Sakta börjar jag förstå att den dagen närmar sig när det inte går hemma. Det har jag alltid vetat men det har gått mkt snabbare sista året. Ändå vill jag inte ge upp än på ett tag. Hon vet hur det är, det har hänt att hon svarat, när jag frågar hur hon mår och jag ser att hon är ledsen,"det är inte så lätt när man inte är någonting längre". Och det handlar inte om jobb eller barn, det handlar om att hon ingenting kan göra. Inte röra sig fritt själv, inte tala så mycket, talet hackar och hon får inte fram det hon vill. Men jag känner att hon tar min hand och håller hårt, då behöver vi inte prata. Och hon vill gärna att jag lägger mig bredvid henne en stund när hon lagt sig och håller om henne. Det gör jag gärna tills jag känner att hon är lugn. 

*

Musik: Har lyssnat mkt på den här i kväll Enigma/ The Age of Loneliness /Carly´s Song ( här)

*

*

*

*

***

DET TAR SIG - TOFSVIPA MM

***

I går var det betydligt ljusare, tidvis sol till och med. Därmed lättare att fokusera. Se det som träning, jag konkurrerar inte med Lena, Jan, Peter, Nina mfl, inte än.... Vattnet har stigit därute i Risinge och det är ganska gott om fåglar därute. Jag såg också lärkorna för första gången i år.

*

Gillade speglingarna här

*

560 mm och rejält croppat

*

Också 560 mm och croppat

*

Ett gäng måsar kom förbi, både vanliga och skrattmås

*

Ett gäng starar bestämde sig för att slå följe....

*

....men måsarna drog lätt iväg

*

*

*

*

Helt plötsligt ett helt gäng tofsvipor i luften, 12 räknar jag dom till på bilden

*

*

Missade skärpan på tovsvipan totalt. i stället fick jag med rådjuret

*

***

....ALLA SOM TROR.....

***

Jag hoppas alla som tror att vetenskapen är överens tittade på Aktuellt i tvåan alldeles nyss. Såg ni det inte, titta på SVT i mobilen/datorn. Två från miljörörelsens olika grenar kunde inte enas om ifall biobränsle är bra eller inte. Som ni kanske vet har både FN och EU (dvs politikerna) bestämt att biobränsle inte behöver räknas när det gäller länders koldioxidutsläpp. I Sveriges fall visar det sig att om man räknar med utsläppen från biobränslen (som ger minst lika stora utsläpp av koldioxid som från fossila bränslen) har Sverige inte gjort några sänkningar av koldioxidutsläppen alls. Vi som anses så duktiga. Vad vi däremot vet, med fullständig säkerhet, är att kraven på inblandning av biobränslen gjort det dyrt för oss konsumenter. Särskilt för oss som kör diesel, trots att dieslar drar mindre bränsle än bensinmotorer och alltså ger mindre koldoxidutsläpp per mil än bensinbilar. Det gäller liksom att räkna på rätt sätt. Jo, jag vet, dom som talade i programmet är inte vetenskapsmän. Men bådas utsagor vilar på vetenskapsmäns resultat och uppfattningar, fast dom ser helt olika på hur man ska räkna, vilket som är rätt sätt så att säga. Vilket som är rätt strider också vetenskapsmännen om. Märk väl att detta gäller ett litet, väl avgränsat problem runt förbränningsmotorn som är vetenskapligt känd in i minsta detalj. Men ändå vet man inte vilket synsätt som är rätt. Eller rättare sagt, båda sidor kan ju visa ett antal vetenskapsmän som säger att deras sätt är rätt. När det gäller jordens klimat, i framtiden märk väl, finns ett oräkneligt antal kända, eller egentligen mindre väl kända, faktorer Jag lovar, det är helt fel att alla vetenskapsmän tycker likadant. Men bara ena sidan kommer till tals, stödda av politiker och media, andra sidan trycks bort så mkt det går.

*

Tofsvipan över kraftledningarna

*

***