EFTER HARVNINGEN KOMMER GÖDSLINGEN

***

Det sköter sig inte självt lantbruket. Utan att nånsin varit i närkontakt med lantbruk är det ändå lätt att följa de viktigaste aktiviteterna när man som vi går samma väg ute i Risinge hela tiden. Bilder på retroprylar är vanliga men intresset och bilder på det som fortfarande men bara undantagsvis finns men var vardag överallt för 100 år sen är litet/få. Jag bidrar gärna med några bilder, ibland från Risinge, ibland från Korsheden.

*

*

***

FJÄRILARNA.....

***

...... blir allt flera allteftersom soldagarna fortsätter.  

*

Citronfjärilen är nog vanligast just nu. Först undrade jag vad den hittade att äta, jag såg inget, inte förrän jag kom närmare. Vad den här lilla pytteblomman heter vet ni säkert men inte jag

*

Just ute i Risinge finns redan ganska gott om aurorafjärilar. Dom är tills vidare svåra att fota, dom kan flyga långt och länge utan att sätta sig. Gissar att det finns få blommor som passar dom nu, ser dom tex aldrig på maskrosor. När dom väl satt sig är det oftast bara gräs eller löv

*

Här kom jag lite närmare och fick den ena vingen underifrån. Undersidan av vingarna är vackert grönmönstrade, inte alls som ovansidorna

*

Påfågelsögat börjar jag också se flera av

*

Denna vita vet jag inte vilken art det är

*

Just påfågelsöga-fjärilarna satt påfallande ofta och solade sig med utbredda vingar, kanske är det i kallaste laget för den?

*

Nässelfjärilar också förstås

*

Sorgmantel såg jag flera av uppe i Dalarna i Påskas men har ännu inte sett här i Finspång

***

XXX

***

*

*

*

*

*

*

***

NARRATIVET OCH FJÄRILEN

***

Narrativ är ett ord som återkommer allt oftare, också på FS. Ursprungligen ett adjektiv men allt oftare också som substantiv. Enklast är det ett alternativ till berättande el berättelse eftersom ordet kommer från latinets narrare att berätta. På senare tid tycks det allt vanligare användandet av ordet också  innebära en betydelseförändring, mot subjektivt uppfattade berättelser. 

*

Jag har ofta undvikit ordet eftersom det enklare ordet berättelse ofta har fungerat tillräckligt väl. Jag ser att det vidgade begreppet kanske är mer användbart. I nutid diskuteras ofta fake news och hur man urskiljer fake news från verkliga, sanna fakta. Där fungerar dock riktig faktakoll fortfarande bra. Svårare blir det när jag i mediabruset försöker skilja det hårt vinklade från det mindre hårt vinklade. Varje berättande TV-program, oavsett det är Uppdrag Granskning eller något annat, har ett narrativ som man berättar. Narrativet finns där innan programmet görs och det är programmakarnas existerande narrativ som är orsaken till att programmet görs och är det som berättas i programmet. Granskningen är ofta att man letar efter det som styrker det narrativ man tänkt sig berätta och undviker eller eller underbetonar sånt som inte stämmer. Detta gäller inte bara för TV, varje artikel som inte är direkt nyhetsrapport i dom stora dagstidningarna utgår också från reportrarnas eller tidningarnas existerande narrativ. I kvällspressen skulle jag säga att allt, från sporten och serier till nyheter och artiklar, är starkt influerade av politiska narrativ. Det stör nog inte alla men det är intressant att veta att undersökningar visar att vänstersympatierna bland journalister och reportrar ligger omkring 70 %, alltså ungefär dubbelt så mycket som bland väljarna totalt. 

*

Och fjärilen då? I min värld skönt  fri från underliggande narrativ, den bara är där.

Aurora fjärilarna är på gång. Idag ute vid Risinge förstås

*

SvD 28 januari 2017:

Anna-Malin Karlsson:Varför kan man inte berätta utan konstiga ord?

Anna-Malin Karlsson
Publicerad 2017-01-28
 Följ skribent Sluta följa
StängDela artikeln:
Varför kan man inte berätta utan konstiga ord?
 
Stäng 
 
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Länder behöver definiera sitt eget narrativ.” Formuleringen fick SvD-läsaren Nils Petersons att undra: är inte narrativ ett adjektiv? Jo, enligt senaste SAOL, men liksom kollektiv och objektiv kan det också förekomma som substantiv, och det verkar bli allt vanligare. Före 2000 har Språkbankens databas få exempel på ett narrativ (och några fall av en narrativ). I de senare beläggen dominerar substantiven, och t-formen.

Ursprunget är latinets narrare, ’att berätta’. På svenska användes det i början av 1800-talet i språkvetenskapen och beskrev en satsform, narrativ sats, till skillnad från frågesats. Senare har textforskningen flitigt använt narrativ för att beskriva formella strukturer; narrativa eller berättande texter ställs mot beskrivande, förklarande och argumenterande. En narrativ sekvens består av satser ordnade i tidsföljd: först hände det, sedan det och så vidare.

Men ordet har spritt sig till fler vetenskaper. Inom sociologi och företagsekonomi förekommer narrativa perspektiv och metoder. Kunskap, värderingar och föreställningar ses som kulturbundna, och åtkomliga just genom berättelser. Organisationer består av berättelser. Den som anställs på Ikea eller Fjällräven lär sig snabbt historierna om de uppfinningsrika grundarna och hur deras anda lever kvar i verksamheten. Grand narratives, stora berättelser, styr vår förståelse av världen, som att mänskligheten går mot ökad upplysning och civilisation och att teknisk utveckling leder till välstånd.

Men vad är det för berättelse länderna i inledningsexemplet behöver definiera? Samtidigt som narrativ blev ett substantiv verkar betydelsen ha vidgats, och bleknat. I Språkbankens bloggsamling hittar vi exemplet ”Öst mot Väst, Demokrati mot Despotism, Fri Vilja mot Förtryck har varit populära narrativ.” De uppräknade fenomenen är knappast heller berättelser. Det nya narrativ handlar om självbild och verklighetsföreställning. När ordet används i den politiska debatten blir det abstrakt, ofta kritiskt, och betyder ungefär ’vinklad bild av samhället’ eller rentav ’propaganda’. På twitter skrivs det om ”falska narrativ” och ”narrativ mot oliktänkande”.

Se där, ett narrativ om ett ords karriär från fackterm till debattjargong.
 

***