SÄKERHETSSELE PÅ

***

På väg till Hälls bageri och konditori i Örebro för en vecka sen passerade jag under/genom en byggnadsställning åtskilliga våningar hög. Solen låg på och miljön såg ganska rörig ut. En av killarna var uppenbarligen på väg en bit upp, utrustningen verkade klar. Han såg trygg ut i bildröran.

*

*

***

MARS

***

Det bleka, tunna men ändå starka marsljuset tycker jag är besvärligare än det mesta. Vi går mest mitt på dagen, kvälls ljus hade förstås varit bättre. Men är det tunt, blekt, hårt och så där får det väl vara det, det finns ingen grönska som kan suga upp ljuset. 8-10 minusgrader på nätterna och lika många plusgrader på dagarna gör det till klassiskt marsväder. Dom sista snöfläckarna tar tid på sig att försvinna pga av nattkylan, särskilt i sluttningar och skogsbrynen som vetter mot norr.

*

Fö är det svårt att släppa Ukraina, det dyker hela tiden upp i tankarna. Tsar Putin kan inte släppa sitt tankemönster om storryssland/ Sovjetunionen. Dom forna öststaterna i Europa söker sig mot EU och NATO av egen kraft men det gills inte. Dom sovjetiska/ ryska ambitionerna är dom samma - Finland 1939, Estland - Lettland - Litauen 1940, Ungern 1956, Tjetjenien 1994, Georgien 2008, Krim 2014, Ukraina 2022......?

*

*

*

*

*

*

***

SVARTVITT EL FÄRG? ANALOGT EL DIGITALT? DIA EL PAPPER?

***

En snabb tillbakablick säger mig att jag fotade analogt från 1952 till 2005, drygt 50 år. Digitalt sen 2005 blir 17 år, alltså 1/3 av den analoga tiden. Svartvitt gällde fram till mitten 70-talet, därefter dia till 1983 då det blev färgbilder på papper fram tills dess det blev digitalt, 2005 alltså. Ur betraktnings-mediesynpunkt kan jag summera så här - drygt 20 år svv pappersbilder, knappt 10 år färgdia, drygt 20 år färgpappersbilder och så nu senast knappt 20 år skärmbilder (för mig nästan bara färg). Dom svv negativen är ett nöje att plocka fram att skanna, titta på, göra nya bättre pappersbilder av för att ställa ut, ha på väggen eller lägga in i fotoböcker. Diabilderna är nästan värdelösa, tar aldrig fram dom för att titta på och har kanske gjort ett par skanningar av några. Pappersbilder i färg nästan lika illa, mkt svårare att skanna och få dom bra, dessutom har jag inte sparar alla negativ men barn och barnbarn tittar i pärmarna ibland. Dom digitala bilderna går jag med lätthet tillbaka till, gör ofta böcker av, delar på flera medier och får synpunkter och samtal som jag glädjer mig åt. Diabilderna hade jag gärna haft ogjorda och på svv film i stället, egentligen också pappersfärgbilderna. Vad tycker ni?

*

Finspångs fjärrvärmeverk från vägen straxt utanför Risinge kyrkogård

*

***

NI HAR VÄL INTE GLÖMT?

***

Kanske har ni sett den förut, men i såna här tider kan vi behöva påminna oss. Om ni tar er åtta minuter lovar jag ett gott skratt. 

https://www.youtube.com/watch?v=YdQnuqFlD7U&ab_channel=7avoir

Bodhisattva in metro heter den, filmen. Bodhisattva = Buddha in being .   Och Budai är den gamla buddhistmunken som (kanske) levde för 1 000 år sen. 

*

"Stoneware figure of Budai ('laughing budda') under green and ochre glazes. Henan province, Ming dynasty, dated twenthieth year of Chenghus (AD 1486). OA 1937.1-13.1" In the British Museum. The laughing Buddha  Photograph by Mike Peel (www.mikepeel.net)

*

***

KÖKET I DEJE....

***

....var den tryggaste plats jag visste. Vi var där, hemma hos mormor och morfar, en stor del av somrarna. Vi var jag, mamma och mina två syskon, och så mammas syster Olga. Också mormor hette Olga. Hon satt oftast i kökssoffan medan mamma och moster Olga fixade med mat, syltning, saftkokning eller var det nu var. Mormor hade diabetes, tog sin insulinspruta varje morgon själv men diabetesen hade också gett henne hjärtproblem så hon orkade inte göra så mycket. I stället lyssnade hon gärna på oss barn, hon hade alltid tid och var alltid intresserad och hon var mjuk och lågmäld i sin attityd mot oss. Vi var alltså sju personer på två rum och kök och jag minns aldrig att det var trångt eller rörigt. I ena hörnet av köket fanns ett stort golvur, typ Moraklocka. Varje kväll drog morfar upp klockans två lod,  jag minns precis hur det lät när jag tittar på bilden.. När det var gjort la han upp nyckeln ovanpå klockan. Jag tror det var 1952 mormor gick bort, därefter låg jag i samma rum som morfar. Efter att han hört radiorapporten och väderleksrapporten vid tio stängde han av radion och somnade snart. Det hände nog ibland att jag kunde fortsätta En världsomsegling under havet med hjälp av ficklampa. På mornarna striglade morfar alltid rakkniven mot en läderrem han hade hängande i sovrummet, därefter rakade han sig med rakkniven.

*

Morfar och mormor hyrde övervåningen på en villa, under bodde familjen Klarström. Där fanns Mats och Birgitta, mina absolut bästa lekkamrater nånsin. Vidare fanns där deras föräldrar och pappans syster så där var minst fem personer året runt, också i två rum ock kök. Vi metade i Klarälven straxt intill, vi plockade smultron utefter banvallen till Nklj:s smalspåriga järnväg, vi cyklade till Skivtjärn och badade. Jag hämtade ved i vedboden, mjölk och grädde rån isdösen vid änden på uthuset. Mormor satte filbunkar varje dag, blev det lite åska på eftermiddagen blev de som bäst med lite tjockare gräddskikt på toppen. Krocket och badminton spelade vi förstås, och om det regnade någon enstaka gång plockepinn. På mornarna åt vi frukost på balkongen, alltid blå himmel och tornsvalor, förlåt tornseglare, som svirrade över våra huvuden. Åtminstone då, i slutet av 40-talet och början av 50 talet, är det så jag kommer ihåg det.

*

Bilden på spishörnan tog jag 1956 med min Robot IIa

*

*

***