DIS OCH DIMMA IDAG

***

Idag lyfte aldrig dimman. Inne i Finspång kunde vi på seneftermiddagen se den blå himlen rakt upp, men ute på våra två promenader släppte den inte fram solen. I kväll är det ganska tjockt. Trots att det inte var den mer fotogenica markdimman fick det bli en serie dimbilder ändå.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

FACEBOOK

***

FB har gett mig många kontakter som jag glädjer mig åt. Dom här två bilderna ingick i en blogg jag lade ut i oktober i fjol (här). Eftersom bloggen handlade om glada tjejer som tog realen i Ludvika 1959 delade jag bloggen på en Ludvikasida på fb. Redan till den bloggen fick jag en kommentar från från en kille med italiensk-klingande namn som tyckte det var roligt att se bilder på sin mor - Birgitta - till höger i första bilden och till vänster i andra. Vi har nu haft kontakter på Messenger och han och hans bror ville gärna ha just dom här två bilderna, Birgitta gick bort redan 1999 och dom hade ganska få bilder av henne. I kväll har jag skrivit ut bilderna på riktigt papper, Hahnemuhles Photo Rag i A4. Skoj tycker jag.

*

*

*

***

FLYTTFÅGELTID

***

Ute på Linköpingsslätten i slutet av februari för några år sedan för att fota flockarna av gäss som var på väg mot Roxen. Några molnbankar steg upp i väster samtidigt som solen var på väg ned. Mest elegant hade ju varit om jag fått en V-formation på en bild som denna men det lyckades jag inte med.  Solnedgången i sig själv var sevärd ändå...

*

*

***

NÄR ORKEN TRYTER eller MIN PLATS I VÄRLDEN

***
 För mig är fotandet ett sätt att berätta om världen sedd från min plats. Inte för att just min plats, min utsiktspunkt, är särskilt viktig utan för att det är den enda jag vet något på djupet om och därför kan berätta om. Hur jag än försöker kan jag inte på riktigt intressera mig för kamerorna och tekniken, kameran är hjälpmedlet.

*

Hade jag inte redan visat så många bilder på I där hon är till sin fördel hade jag nog inte visat den här. Försiktigtvis har jag inte frågat henne om den här bilden jag tror jag vet vad svaret skulle blivit. Men alla har vi rätt att vara trötta när dagen är slut. I min värld I mer än de flesta. Dagar där verkligheten inte längre hänger ihop, där misslyckande och tillkortakommande är legio. Utan att veta har jag trott att självinsikten avtar i takt med förmågan men det stämmer i varje fall inte för I. Hon är mycket medveten om allt som inte fungerar, om minnet som inte längre finns, om allt som blir fel. Undra på om tröttheten tar över vid kvällsteet.

*

*

***

SPÅR

***

Hamnen Norrköping

*

*

***