EN GNISTRANDE DAG

***

Fortfarande -8 C i morse och snö på träden. Tur att det är så vackert, jag fick elräkningen för dec  i morse......Under eftermiddagspromenaden såg jag varmfronten närma sig, gissar att det fina är över för den här gången

*

*

*

*

***

DET OFFENTLIGA RUMMET

***

*

Egentligen hade jag bara tänkt kolla om cafe´-bilder också kunde vara gatubilder. Jag trodde det i första hand var gatorna som var det offentliga rummet, men efter att ha googlat verkar det inte vara så, det är dom offentliga innelokalerna låter det som. Men vem vet, Måns kanske? Ord används lite olika ju. Och jag tyckte citatet i Googlestexten ändå var intressant, så det fick bli texten i blogginlägget också. Cafe´är det, fast i färg och normalbrännvidd, och inte på gatan. Knappast gatufoto alltså. Vem det nu har betydelse för?

*

Mor och dotter kanske? Espresso House Linköping 2014

*

***

TILLBAKA TILL VARDAGEN IGEN

***

Så är raden av helgdagar över för den här gången, och dom flesta är tillbaka  på jobbet. Inte vi pensionärer förstås, men jag kommer ihåg hur det var. Det var mest dagen innan som jag tänkte att nu ska man in i ekorrhjulet igen, men efter en halv dag på jobbet kändes det som vanligt och dom lediga dagarna bara ett minne. Jag har haft tur som trivts på mina jobb. På jobbet kändes tillvaron meningsfull, utan några djupare funderingar. Det var också skönt.

*

Ombyggnad av Åhlenshuset, Linköping, 2014

*

***

SÅNNA VILL JA´ OCKSÅ HA....

***

*

*

***

GODA GRANNAR OCH VÄNLIGA MÄNNISKOR

***

Fullt medvetet tar jag upp Måns tema om vänliga människor, jag har anledning till det. Vi vaknade upp till en snöig morgon idag, en dryg dec hade kommit under natten, lite sådär lagom våt. Vi lät morgonstunden dra ut rejält innan jag började klä på mig för att gå ut och skotta. Innan jag var klar hörde jag nån som skottade alldeles ute på trappan. Öppnar och hittar grannarna Peter och Evelina. Allt var klart, och det var liksom inte bara trappen. P-platsen, garagenerfarten och trottoarerna ( hörntomt) var skottade.  Fantastiska grannar! Fast det visste ju ändå såklart........

*

Så småningom gav vi oss ut på promenad, den vanliga vägen ute vid S:ta Maria. En extra vacker dag med snön kvar på träden och halvklar himmel. Med snö på marken har vi alltid broddskorna på så inte särskilt halt. På hemvägen, med kanske några hundra meter kvar föll I. Jag såg inte när det hände, vi går inte alltid bredvid varandra, ibland blir jag på efterkälken för att jag fotar, ibland går jag lite fortare tex uppför en backe, här var jag före. Kanske trampade hon fel eller gick för långt ut i vägkanten, hon hade fallit ut i vägrenen som luta ner ut från vägen. Det såg ut att ha gått bra, I hade inte ont nånstans, snön var mjuk såklart, så jag försökte hjälpa henne upp men det var inte så enkelt. 9 gånger av 10 som vi går den här vägen möter vi aldrig någon. Nu kommer ett annat, lite yngre par, som genast kommer fram och hjälper till. Snart är I på benen igen, men lite darrig så  jag går och hämtar bilen och det hjälpsamma paret stannar hos I  och stöttar henne under tiden. Hemma äter vi lunch och allt slutar väl.  Nog finns det hjälpsamma människor!

*

Ekbacken gör skäl för sitt namn

*

*

Här är vi på väg hem. I föll halvvägs upp i backen efter svängen

*

Aspstammar

*

Stort tack till alla hjälpsamma människor!

***