NIGHT STAR POEM

***

*

*

***

I FORTSÄTTNINGEN BLIR DET PJ:S LUDVIKA!

***

Oj, jag trodde knappt såna här miljöer fanns kvar längre, underbart. Allt har inte rationaliserats bort, kanske finns hopp för framtiden ändå. Alltså PJ:s i Norrvik, mellan Ludvika och Grangärde (PJ Carlsson Maskin AB).

*

Varför hamnade jag där? Häromdagen klippte jag gräset, jag har en sån där liten traktorklippare. Det gick utmärkt tills det bara var en liten plätt kvar. Den förblev oklippt fastän jag körde över den ett par gånger. Lilla traktorn brummade på fast själva klippaggregatet hade slutat funka. Aha, tänkte jag, säkert en drivrem som hoppat av. Min fantastiska granne Tommy konstaterade snart att drivremmen var hel, men en fjäder som gav kraften till en spännrulle hade gått sönder. På förmiddagen idag åkte jag med den trasiga fjädern i handen till Fagersta (Westcom) där jag köpt maskinen för 3-4 år sen. Nja, där var inte mkt hjälp att få, under året hade man lagt av med all service till förbränningsdrivna prylar, nu var det elektriskt som gällde. Bra för miljön tyckte jag men blev ändå lite sur eftersom man sålt förbränningsdrivna grejor fram tills i fjol, service till kunderna man sålt såna grejor till i säkert 25 år kanske man kunde ha. En fjäder skulle dom nog kunna ta hem men dom kunde inte identifiera fjädern som jag visade upp för dom.

*

Ja, så fick jag klart för mig (av Tommy så klart) att det var PJ:s  utanför Ludvika som gällde, så på eftermiddagen gjorde I och jag en tur dit. Och därmed blev jag en upplevelse rikare, så mkt prylar har jag nog aldrig sett på ett och samma ställe. På små ytor! Inga datastyrda gaffeltruckar som for  kring och hämtade upp prylarna i höglager där inte. Undrar om det inte möjligen var herr Carlsson själv som tittade på min trasiga fjäder och sen gick ut på lagret och kollade om dom hade nå´n  sån. Han verkade i alla fall väldigt hemtam där. Och jag frågade om jag fick ta några bilder, det fick jag. En liten stund dröjde det, men så kom han tillbaka med en likadan men hel fjäder. Hur han kunde veta var han hade lagt den fick jag aldrig veta......Den kostade 216 :-, jag är säker på att många skulle begärt 699:- för den. Det blir inte sista besöket.

*

I hade troget suttit o väntat i bilen, jag hade först stått i kö en bra stund, så vi bestämde oss för att fortsätta upp till Tillmans i Grangärde (Tillmans Cafe´och gårdsbutik). Det är dom som också har stora svartavinbärsodlingar och musteri. Två kaffe och blåbärspaj med vaniljsås, 115 :-. Suveränt gott! Passade på och frågade hur många buskar dom hade, det visade sig vara 350 000 buskar. Dom maskinplockas (skakas) om ni undrar. Det gjorde jag, undrade alltså, det är därför jag vet.

*

*

*

*

Här är min trasiga fjäder. Misstänker utmattningsbrott. För typ 50 år sen hade jag sågat av den avbrutna änden och lagt in den i ett SEM ( Scanning Electron Microscopy) och kollat om där fanns spår av konsekutiva utmattningsfronter på brottytan.

*

***

GRÄSET, AMANDA LIND OCH KONSTENS FRIHET

***

Fotoutflykterna har blivit korta dom här varma veckorna. Lägga sig på magen i gräset är en variant. Det upphör inte att förvåna mig, gör jag just det, alltså lägger mig på magen i gräset, finns alltid motiven just där jag lägger mig. Visst är det märkligt? Och jag har väl egentligen aldrig funderat över att grässtråna, själva stjälkarna, har så olika färg. Men det har dom alltså

*

För övrigt undrar jag var alla kämpar för den fria konsten tagit vägen. Dom som upprördes av att SD hade synpunkter på statligt eller kommunalt betald konst för ett halvår sen. Jag tänkte redan då att det finns ju sedan många år en utbredd styrning av sån konst, både kommunalt och statligt, varför säger ingen nått om det? Nu har det tom kommit en utredning från Kulturanalys (statlig myndighet) som visar just detta. Kulturanalys  konstaterar bla att regeringens styrning skapar problem. Utredningen tillkom på initiativ av förra kulturministern Alice Bah-Kunke. Det glädjer mig att Amanda Lind tar rapporten på allvar. Hon säger att det finns anledning till självrannsakan och dessutom kritik mot ett regeringsuppdrag som gavs under Alice Bah-Kunkes tid som kulturminister. Rapporten fokuserar på tre stora statliga bidragsgivare: Statens kulturråd, Filminstitutet och Konstnärsnämnden.  Men det är väl skillnad på åt vilket håll styrningen är kan jag tro, styrs den bara åt rätt håll är det nog ok 

*

Här blev det varmt idag igen, men sen så ska det bli svalare, för några dar åtminstone.

*

*

***

STRÖMKARLEN

***

Nu blommar dom vita näckrosorna i Bartjärn så kanske borde vi inte bada där? Ni vet säkert att när dom vita näckrosorna blommar finns kanske näcken där. Farligast är det vid strömmande vatten, men mörka, djupa tjärnar som Bartjärn får man också se upp med. Musiken han spelar förtrollar och börjar man lyssna går man gärna närmare och närmare. Och närmare. Kanske lutar man sig ned mot vattnet för att höra bättre........

Näcken bor djupa salar under vattnet dit han försöker föra med sig människor för att hålla dem fångna. Många har dött drunkningsdöden när näcken dragit ner dom under vattnet. Men även om man inte drunknar kan man få farliga bett som aldrig vill läka, så var vaksamma. Hur han lärt sig spela fiol så vackert är det ingen som vet men det ryktas att han är en ängel som kastats ut ur himmelriket.

*

Åtminstone 1 000 år sägs sägnen om näcken vara. Kanske en nordisk variant av sirenerna i den grekiska mytologin?  Texten och uppgifterna om näcken har jag hittat här (här ). På köpet får ni Stagnelius vackra dikt om näcken

*

Musik: Bliss/Wish U Were Here /YouTube (här2)

*

*

Jodå, jag minns väl att jag skrivit om näcken tidigare. Och visat näckrosbilder. Men båda fascinerar mig. Och inte bara mig uppenbarligen.

***

RASBERGET

***

Precis tvärsöver Bartjärn, från badplatsen sett, ligger rasberget. Om det verkligen heter så har jag ingen aning om men så har vi kallat det sen vi kom hit för 66 år sen. Det är ju ett rasberg, det ser man direkt......Många gånger har jag funderat över hur det uppstod - när skedde raset? Som så ofta när det gäller större särdrag i landskapet  kopplar jag det till senaste istiden. Hela Bärkebygden, åtminstone som jag känner den, är full av stenblock. Inte enstaka här och där - skogar, sjöar och sjöstränder är översållade med stenblock.  Åkrarna, ängarna och fälten är ju fria förstås, kanske har dom varit renskrapade av isen  från början eller så är dom mödosamt skapade genom att rensats på block.

*

Bartjärn är ju inget stort vatten, det hörs på namnet. Kanske är det typ 250 m över till andra sidan. Förr i tiden brukade vi - I och jag - då och då simma runt sjön. Beroende på hur långt in i vikarna vi sam blev det ungefär 1000 meter. På den tiden gick vi och simmade i Finspångs badhus ett par gånger per vecka och oftast blev det 1000 eller 1500 m. I långsamt tempo tog det kanske upp mot en halvtimme runt sjön, det var tider det. Ibland stannade vi till vid rasberget och tog oss upp på något av blocken, dom är stören man tror. Där kunde man ligga platt på blocket i solgasset och värma sig skönt. Man fick se sig för när man tog sig upp, ibland låg en huggorm där och solade sig också. Fortfarande ser vi en och annan simmandes, ännu dock ingen i år.

*

Av rasberget kan man ana att det inte är en vanlig grund tjärn med lerbotten. När vi kom hit gick ryktet att den skulle vara riktigt djup, typ 40 meter. Sen dess har den lodats (sägs det) och ingen ska ha ha lodat den mer än 17 eller 18 meter, djupt nog för en ganska liten tjärn. Så känns också vattnet alltid oerhört "rent". Luktfritt och "mjukt" även om färgen är mörk. 

*

*

***