DET BLÅSER HÅRT.....

***

.....ikväll och själen som är orolig ändå får ingen ro. Fotandet följer med och lusten och hjärtat finns inte där. Också vid datorn blir jag osäker på vad jag vill och om jag försöker säga något med bilderna. Ändå fortsätter jag eftersom jag vet att det är bättre att göra något än inte. Ambivalensen framgår av musikvalet där Arapapa med Bliss (här) växlar med Enigmas Amen (här). Själv har jag mina spellistor på Spotify och slipper videotramset, liksom den lilla reklamsnutten ni får stå ut med om ni vill kolla vad jag lyssnar på för musik. Eftersom det inte fanns ro ens för meditation gjorde jag den lilla tvåmilsrundan

*

Redan på väg ut var det mer knytt och otyg än vanligt

*

Tofsvipan flög alldeles bredvid mig men jag fick aldrig spoten på den, det blev en flygbild ändå. Skarp hade den blivit bra tror jag

*

Grågåsen fanns närmare, den hann inte ens vända sig m  och gå iväg

*

Fram mot Doverstorp fick jag syn på kråkan däruppe i björken*

Det blåste hårt i byarna och den vände upp sig mot vinden när den tog i

*

Tog det i riktigt fick den tom huka sig lite

*

Jag lämnade den åt sitt öde och drog hemåt. Inte bara blåsten utan ljuset och molnen och diset som växte därbakom talade om förändring inatt, i morse är det snöblandat och neråt nollan, det blir skillnad, idag satt vi och fikade på altanen

*

***

VÄSTERBYHYTTA

***

Efter att dimröken skingrats häromdagen bröt solen igenom. Luften var fortfarande full av fukt och och gav ett mjukt men ganska intensivt ljus. Alla bilderna utom den första är tagna just från den vägen österut, mot  södra Barkenviken, där dimman fortfarande ligger. Sädesgäss, kanadagäss och vipor fanns det gott om, tydligen hade man också sett spetsbergsgås

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LOVING OUR DAILY WALKS - RISINGE

***

Being, not becoming. The sun and the flowers, the landscape and the details. Butterflies. Birds on the wing. Mild breezes.

*

*

***

HEMTRAKTER

***

Från Bönnernbadet, 100 meter hemifrån, i kväll straxt före nio. Man ser stjärnbilden Orion till vänster. Inte hela men Orions bälte, dom tre stjärnorna i rad, och över dom vänstra axelstjärnan Betelgeuse. Den senare är stjärnhimlens tionde starkaste stjärna, i "verkligheten" en döende superjätte  på 640 ljusårs avstånd. I astronomiska sammanhang alltså i våra hemtrakter, i vår egen galax i och dessutom i vår lokala del av galaxen.

*

I verkligheten är stjärnan gigantisk, med centrum i vår sol skulle dess yta nå ut till Jupiters bana och dess volym motsvarar ungefär en miljard solar. Tätheten är dock låg eftersom det är en röd superjätte och massan motsvarar ca 20 solmassor. Egentligen är den oss närmare än vad som är helt bekvämt. Eftersom man känner till stjärnors utvecklingscykel kan man förutsäga att den kommer explodera som en supernova och med den storleken och det avståndet skulle den bli den starkaste supernova människan sett och lysa starkare än fullmånen. Supernovaexplosioner som sker närmare oss än 100-200 ljusår tros kunna radera allt liv på jorden. Betelgeuse ligger ca 650 ljusår bort så marginalen är inte direkt betryggande.......

*

Kanske kan jag kalla detta för handhållet astrofoto: A7S med 24 mm vidvinkel, 1/60 s bländare 2.0 och ISO 20 000

*

*

***