VINTER 2021 - BILDER FRÅN BARKEN

***

Glädjer mig ofantligt åt dom fina dagarna jag hade uppe i Korsheden. Det känns som jag tillbringade merparten av tiden ute på Barken. Där hade Johnny plogat upp en milslång 5-metersbred bana för gående och skridskoåkning, på båda sidor av denna fanns perfekt preparerade skidspår. Folkfest, promenerande, skidåkare, skridskoåkare, grillfester, vinterfiske, scooteråkning, ridning, you name it. Och över alltihopa strålade solen från en klarblå himmel samtidigt som det var nästintill vindstilla. Helt fantastiskt! Jag kan bara tacka...hm. Existensen! Ha det så gott och fortsätt att hålla avstånd!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SISTA KVÄLLEN - ETT TIPS

***

 Dansa. Skruva upp musiken högt. Nej, HÖGT sa jag. Mycket bas förstås. I Korsheden kan jag skruva upp riktigt högt. Bara jag här och grannarna är minst hundra meter bort.   Tungt gung skrev Gunte nånstans idag. Idag blev det Veeresh and the Humaniversity. Finns på Spotify, prova tex med Mother Earth, jag lovar, perfekt för ensam dans. Dansa med hela kroppen, sträck armarna högt mot taket, gör vad du vill. Ingen ser, låtsas att du 20, inte 80. Perfekt för att hitta glädjen när den saknas. Dans och glädje hör ihop. Dans och liv hör ihop. Musik och liv hör ihop. Dansa som du aldrig gjort förr. Tidigare har jag ibland då och då whirlat, virvlat, som dervischerna. Den som kan, kan hålla på timmavis, jag kanske gjorde det fem minuter då och då men nu törs jag inte göra det ensam, man kan ramla, det svåra är att stanna. Men dansa är inget problem. Dans är en form av meditation, inte minst whirling. Glädjen kommer när jag dansar, riktigt varifrån vet jag inte, men den kommer. 

*

En perfekt avslutning på en helt fantastisk dag. En lång promenad ute på det milslånga upplogade spåret på Barken. Det var vindstilla, helt vindstilla. Och nollgradigt. Därute på isen startade glädjen som ikväll fick mig att dansa  och det går inte att dansa utan att vara glad, utan att bli glad. Nu är klockan ett och jag tackar för mig. I morgon åker jag hem till Finspång igen.

*

*

Bilden tog jag med nya mobilen ute på Barken

***

VARJE GÅNG ........

***

....jag ser utsatta människor i bilderna på bloggen tänker jag - vem tjänar mest på det här? Bloggförfattaren eller människan/människorna på bilden? Låt inte mig avgöra, ni kan svara själva. Så följer ett antal kommentarer som förenas i föraktet för alla dom man själv inte identifierar sig med. Eländet är ju deras fel, dom djävlarna som man aldrig har sett i ögonen, dom man föraktar på avstånd, dom man aldrig talar ett ord med. Direktörerna och bankmännen och dom där.

*

Frågar ni mig hade vi haft många fler fattiga, många fler bostadslösa, många fler hungriga om man stoppat Wallenberg, Kamprad och dom där. Inget IKEA, inget Handelsbanken, inget ASEA/ ABB, AlfaLaval, Ericsson, inget StalLaval och ett antal till. Kapitalisterna, utsugarna. Tacka vet jag Ryssland, Polen, Bulgarien och Rumänien. Och numera också Kina och Nordkorea.

*

Nä, jag älskar varken USA eller något annat land mer än Sverige. Jag trivs i Sverige, jag kan inte se något annat land som lyckats bättre med balansen mellan omsorg om dom som har det svårt och samtidigt ge förutsättningar för ett aktivt näringsliv. Det är nämligen en balans, en ganska svår balans. Kanske hade vi ursprungliga svenskar haft det bättre om vi inte tagit emot så många asylsökande som vi gjort , vi hade kanske tjänat på att göra som Norge, Danmark och Finland. Men jag sover bättre när jag vet att vi tagit emot så många hjälpbehövande som vi kan rimligen kan. Alla kan vi inte ta emot, det finns storleksordningen 800 miljoner människor som svälter i världen, kanske lite fler nu efter/ under Coronan.

*

Nuförtiden är det mycket ord och symboler i ställer för analys och handling. Målsättningar är också bra, bra målsättningar ursäktar nästan vilka underlåtenheter som helst. På media låtsas man också må bra, en öl och en solskensbild är ju det alla vill se. Själv mår jag bitvis ganska dåligt trots att jag har det rätt bra, en del saker kan man inte ändra på oavsett vilket parti man röstar på. Och jag undrar rätt mycket hur man skulle kunna få stopp på krig och terror? Själv tror jag religionerna ligger bakom mycket, kanske det mesta. Utan krig, terror och religioner skulle merparten av dom asylsökande inte längre behöva fly sitt hemland. Dom flesta terrorgrupper skulle inte finnas, folk skulle kunna prata med varandra, odla där dom vill, kunna gifta sig med vem dom vill och få vara otrogna utan att stenas. Var och en skulle få stå för sitt eget liv och sina egna handlingar utan att bibeln, koranen eller toran skulle avgöra det åt oss.

*

Fö rekommenderar jag både RK och Läkare utan gränser. Och jag lyssnar gärna på den som vill/behöver berätta. Asylsökande, granne eller barnbarn. Tror jag.

*

Bilden tog jag vid Hälleskogsbrännan häromdagen

*

***

ISBILDER KVARNSNÄS

***
Så blev det några isbilder också för mig innan kylan lämnar för den här gången. Kvarnsnäs är platsen, fortfarande Söderbärke och bara några kilometer från Korsheden. Jag höll mig konstant till 100-400. 

.*

*

*

*

*

*

*

***

BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***