Khalad Photography Blog
REFLEKTIONER UTEFTER SAXEVÄGEN
***
Att vandra utefter Saxevägen är inte bara att röra sig i landskapet, det är också att vandra i tiden. Den här bilden hade lika gärna kunnat vara tagen för 150 eller 200 år sedan. Gärsgården, ladan med takteglet och slaggstenarna under putsen, landskapet, inget påminner om nutid. (Nästan inget, det är nog en fårstängselpinne i vit plast i nedre vänstra hörnet, kanske kan jag klona bort den.) Jag tänker ofta att 150 - 200 år inte är särskilt långt tillbaka. 150 år tillbaka blir 1870, min morfar var född 1872 och jag kommer ihåg honom väl , minns när han berättade. Längre tillbaka betydde 150 -200 år ingen större skillnad i levnadssätt eller utvecklingsnivå, men just dom senaste 150 åren har inneburit en revolution avseende nästan allt. Jag känner det ofta som att många av dagens unga är rotlösa, dom har ingen koppling bakåt i tiden. Och rotlöshet är en slags hemlöshet. Men jag tänker också att samtidigt är fattigdomen och svälten nästan borta, här hemma i alla fall.
*
*
***
BÅLGETINGARNA I KORSHEDEN
***
Också i år har vi noterat hur bålgetingarna svärmar vid björken som savar vid badplatsen Bartjärn i Korsheden. I dag gjorde jag sommarens första försök att fota aktiviteterna. Det är full fart skulle man kunna säga. Jag sitter 7-8 meter ifrån och fotar med 1,4-konvertern på långtelet, alltså 560 mm. Dom bryr sig inte det minsta om mig, däremot verkar dom ofta fightas på liv och död sinsemellan. Jag har inte tidigare tänkt på att detta är en matplats, inte ett bo. Säkert finns därför bålgetingar från olika bon och är dom som myror vill dom då gärna ta kål på varandra. För att hindra barken att ramla av björken är den omspänd med ett stålnät. Det får man acceptera när man tittar på bilderna, det är så det ser ut. Jag fick känslan av att det är mkt bålgetingar i år. Hoppas det är så, den har annars minskat kraftigt.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Hej då, nu sticker i alla fall jag!
*
***
SVARTVITT
***
Tar man bort färgen (praktiskt taget alla digitalkameror registrerar i färg) tar man också bort naturavbildningen. Hux flux är man befriad från misstankar om pictorialism och vykortsknäppande, allt blir genast mer seriöst och rentav en smula konstnärligt......
*
Lite mer seriöst är det ingen tvekan om att svartvitt nästan alltid ger ett allvarligare intryck, färg och livsglädje hör ju på något sätt ihop. Faktiskt är det ett av skälen till att jag nästan alltid vill ha mina bilder i färg. Livet är alldeles tillräckligt allvarligt utan att jag understryker det i mina bilder. Så långt jag kan strävar jag efter att betona det positiva i tillvaron. Jag vet ju - det jag betonar och fokuserar på växer i mig, det jag avstår från att ge uppmärksamhet får allt mindre grepp om mig.
*
I just den här bilden har jag så klart gjort tvärtom. Det automatiskt allvarliga i det svartvita har jag förstärkt genom att hålla bilden mörk. Själva motivet ser inte så kul ut i färg och i verkligheten heller, det är grisgården vi passerar varje dag. Grisar har en fullständigt fenomenal förmåga att böka upp jorden och resultatet blir massor av sten. Så motivet i sig passar för att göra ännu dystrare. Förutom att bilden är mörk har jag vignetterat, men inte mer än man ser alla stenar.
*
*
***
ÄLSKLINGSVÄGEN - SAXE
***
Vi går våra dagliga promenader, I och jag. Nästan alltid blir det Saxevägen. Vår räckvidd är begränsad och underlaget måste vara skapligt. Stunderna jag kan vara ute själv krymper också, därmed minskar friheten i motiv en smula. Men med Saxevägen känns det inte som någon stor begränsning, vackrare promenadväg tror jag är få förunnat. Bilderna är från i går (på promenaden i dag slog jag mig lös och gick utan kamera!) . Vädret är fortfarande förvånansvärt fint, även om det är växlande molnighet med en och annan regnskur. Badar gör vi, för det mesta två eller tre gånger per dag även om det idag bara blev en gång. Fortfarande behagligt skönt i vattnet, dessutom är vi oftast ensamma vid badet, det känns lyxigt och fridfullt. Här kommer ett tiotal bilder från gårdagspromenaden, håll till godo!
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***