Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

TRÄDGÅRD

***

Ibland måste man ta beslut som inte bara är skoj. Jag ser att jag börjar få svårt att orka med trädgården som den sett ut, massor av buskar och träd. bla. Därför har vi anlitat hjälp både för att få synpunkter och få en genomgång. Tanken är att behålla den lite "frivuxna" känslan  men ändå göra den mer lättarbetad. Vi har precis börjat men är väldigt nöjda med Elin som vi valt därför att hon kan allt om buskar och träd, ser vad som kan räddas och vad som inte funkar. Första svåra beslutet var våra älskade bukettaplar som varit med sen huset byggdes 1961. Dom har vuxit sig jättestora, bildat valv inte bara in mot trädgården utan också  ut över trottoaren och om jag inte regelbundet klippt har det varit svårt att komma fram. När Elin dessutom konstaterade att dom inte var i så bra skick utan hade begynnande röta på flera ställen var beslutet givet. Så har vi precis fått träden nedsågade och borttransporterade. Det känns lite tomt just där, men tanken är att vi ska plantera lite enklare träd/ buskar. Sannolikt måste vi dock in med en mindre grävare först för att få bort rötterna - jag tror det var fem träd, ca 8-10 m höga och som stått där sen 1961, inga rötter man fixar med spade och spett. Ändå känns det skönt att ha börjat med åtgärder som vi länge sett framför oss, ska vi kunna bo kvar måste det bli mer lättskött. Alltså kände jag det var läge att ta några bilder. 

*

Pingstliljorna i slänten har funnits där sen vl flyttade in 1971, antagligen också sen huset byggdes 1961. Det röda i bakgrunden är blommande kvitten

*

Tulpanerna finns strödda lite överallt trots att dom regelbundet blir mat för hararna

*

Den stora rhododendronbusken, som står intill husväggen och som också funnits sen huset var nytt, har ännu inte börjat blomma. Däremot glädjer vi oss åt att dom sen ett par tre år nysatta buskarna nu kommer igen bra, dom var nära att torka bort sommaren 2018

*

Kvittenbuskarna är vildsådda av fåglarna men gillas också starkt

*

*

Det här är purpurapel som snart blommar, där har vi ett par buskar, den ena  fågelsådd

*

*

Jag var sent ute med kameran, träden är redan nersågade och det mesta redan lastat i kranbilen. En ganska lång sträcka utefter staketet som nu är kal

*

Den nu tomma sträckan fortsätter åt andra hållet

*

Svartvit variant av purpurapelgren

*

Och lite måste jag få leka med trädgården

*

***

Postat 2020-05-12 15:00 | Läst 3065 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

SAXE - VÅTMARKEN VID SPÅNGEN

***

Här kommer ett gäng bilder på våtmarken i sig själv, alltså mer landskapsbilder än fågelbilder även om en och annan fågel är med.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

Postat 2020-05-10 12:19 | Läst 2509 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

HUMLORNA

***

Naturen är en ständig källa till skönhet och förvåning. I fjol vet jag att det fanns bloggar som uppmärksammade det minskade antalet insekter, inte minst humlor. I år tycker jag ser humlor överallt och hela tiden. Jag har naturligtvis inget vetenskapligt underlag, jag bara noterar att jag ser humlor mest hela tiden. Det gäller mina promenader hemma i Finspång, men det är likadant här uppe i Korsheden. Humlor och fjärilar finns mest hela tiden. Det gläder mig såklart. Helst hade jag hoppas kunna visa bilder på rördrommen men det är nog att hoppas för mycket. Jag hör den regelbunden på mina promenader, men ser den gör jag inte. 

*

Två dagar har jag haft ostörda här uppe, med strålande väder. I morgon bär det av hemåt igen. Det passar bra, har jag förstått väderleksrapporterna rätt ska den bli kallt, snöblandat regn häruppe och nära noll grader. Jag har alla fall hunnit med att klippa gräset och rensa bort överblommade växter runt huset, ormbunkar bland annat. Annars har jag tagit det ganska lugnt, mediterat och så där. Igår kväll hörde jag råbockarna skälla bakom huset och lite senare på kvällen hörde jag kattugglans karakteristiska läte. Mysigt, djuren finns därute. Ensam är man aldrig. Naturen finns där men pockar aldrig på uppmärksamhet, den finns för den som ser och hör. Det påminner mig om att jag är en del av det hela, det stora, men bara en liten del. Jag hör dit, vi hör dit, vi är en del av  existensen. Det känns bra. Natti, natti!

*

*

***

Postat 2020-05-09 23:38 | Läst 2117 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

SAXEVÄGEN OCH SPÅNGEN, PRECIS SOM VANLIGT

***

I går kväll, när jag konstaterat att huset stod på plats och allt var OK (nästan, vildsvinen har bökat runt en del) blev det den vanliga promenaden, Saxevägen ner till Spången. Redan när jag närmade mig Stefans gård hörde jag rördrommen utifrån våtmarken.

*

Stefans gård - den vanliga vyn

*

Och här är den lilla träbron, Spången kallad. Björkarna är utslagna men har inte kommit så lång som hemma

*

Och härute nånstans, antagligen lite till vänster, skymd av träddungen, finns den, rördrommen.

*

Också i förmiddags hörde jag den men när jag nu på seneftermiddagen tog med kameran och långtelet var det tyst. Förstås. Därute fanns ändå några gäss, både grågäss och kanadagäss. Inga rariteter precis men jag tycker dom gör sig därute i sin naturliga miljö

*

*

*

*

***

Postat 2020-05-08 22:14 | Läst 1891 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

PAUS I KORSHEDEN

***

Idag åkte jag upp till Korsheden. Det är tre månader sen jag var här. Jag har med mig lite mat för att slippa handla. Den självvalda karantänen har gjort att jag känner mig en smula handlingsförlamad, men jag behövde en paus. En paus från vardagslunken, men också en paus från ansvaret hemma. Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte orkar möta I som jag vet att jag borde, jag fixar helt enkelt inte det jag vill och det jag borde. Nu är äldsta dottern hemma så jag kan ta några dagar på egen hand. Om någon undrar så har I en Alzheimerdiagnos sen tre år. Det mesta funkar fortfarande rätt bra och jag är full av beundran hur hon själv möter sina motgångar och sina besvikelser, men jag behövs mer och mer.  

*

Bilden tog jag förra gången jag var här, i februari.  Stjärnhimlen fascinerar mig alltid, den påminner mig om evigheten, livets utsatthet men också om livets skönhet. Bloggar gör jag ganska ofta för att få försjunka i mig själv då och då, för att få vara i min egen värld en stund. Då och då är en underdrift, egentligen är det alldeles för ofta en ursäkt för att göra något annat, istället för att göra det jag borde. Men nu är det här jag är. Undrar om det inte är Orion därnere vid horisonten förresten.

*

Natti, natti.

***

Postat 2020-05-07 22:55 | Läst 2576 ggr. | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera
Föregående 1 ... 5 6 7 ... 9 Nästa