MARSMORGON - VÅRMORGON - LÄRKMORGON - SOLMORGON - YIPEE DET ÄR VÅR!

***

*

Lärkorna drillar över fälten ute på Risingeslätten och vipflockarna har redan samlats vid de översvämmade fältten

*

***

APROPÅ JERRYS LÅDKAMERA - LUDVIKA 1953

***

Jerrys fina blogg med bilder på och gjorda med en Agfa B2 lådkamera väcker starka minnen. Mitt nyfikenhet på foto väcktes när jag hittade pappas gamla lådkamera i skåpet som stod i vardagsrummet hemma på Carlavägen i Ludvika. Minns jag rätt sa pappa att han skaffade den när han och mamma förlovade sig 1934, den såg i alla fall klart äldre ut än Agfan Jerry visar, inga dekorativa ringar eller sånt. Men ungefär samma storlek och såklart för rullfim 120, 8 st 6x9 - bilder blev det (i bästa fall). Jag minns hur häftigt jag tyckte det var att kunna ta egna bilder! Jag kan nog säga att jag omedelbart blev fotobiten. Bilderna är alla från 1953, jag var tolv år och några månader i början där. Bilderna har jag visat tidigare i olika sammanhang men Jerry filosoferade ju lite kring vad man fotade förr i tiden med en sån kamera. Jag kan ju bara svara för mig, men det här är i alla fall en "autentisk" serie från 1953 tagna med lådkamera. Berättar lite kortfattat om innehållet under varje bild.

*

Två kompisar, Paavo och Lippe (LillPer). Paavo har jag berättat mer om i andra bloggar. Detta är på en ödetomt vid Carlavägen, snett mittemot vårt hus (Carlavägen 31)

*

En av bästisarna, Anders, här på Prästgårdsgatan

,*

Mamma och pappa i pappas arbetsrum hemma. Som skolinspektör reste han mycket men hade ett kontor hemma. Stativ hade jag inte, här har jag lagt kameran på ett bord och kört B = Ball dvs "på tid" (ni vet, dom gamla storformatskamerorna hade en gummituta med gummislang för att utlösa slutaren och kameran var öppen så länge gummitutan var intryckt, normalt några sekunder).

*

Våren 1953 köpte vi vår första bil, en Vauxhall Velox. Pappa reste väldigt mkt på landsbygden ända upp mot Västerdalarna och att pussla ihop bussar och tåg var inte det enklaste. Med bil gick det väldigt mkt lättare och resorna blev både effektivare och kortare där många övernattningar på pensionat och privatrum kunde sparas in. Här är pappa vid ratten, mamma vid sidan, säkert vid en av våra första bilturer

*

Pappa vid ratten

*

Storasyster Sigbrit och mamma i trädgården på Carlavägen 31 där vi hyrde en lägenhet på mellanplanet. Huset står fortfarande kvar

*

Kompisen Monica var ett par år äldre och bodde i våningen ovanför oss, här är hon nere och provspelar på vårt piano. Pianot står nu sedan länge hos oss men det blir längre och längre mellan att jag sätter mig vid pianot och spelar. Konstigt, jag älskar musik

*

Här är det också Monica som brottas med min lillebror Dag. Kommer ihåg än idag att jag ville arrangera en bild med någon form av aktivitet så vi bestämde att Monica och Dag fick brottas på skoj

*

Släktfotot. En av dom bilder jag är gladast för att jag tagit. Bilden är tagen i Deje där mormor och morfar bodde Här har dock mormor gått bort, jag tror året innan. Från vänster morfar som fortfarande bär sitt sorgband på vänstra kavajslaget. Han är 81 år, dvs ett år äldre än vad jag blir senare i år. Därefter kommer mammas yngre boor Frej med sina två pojkar Göran och Bengt, därefter pappa med lillebror Dag i knäet och så mamma på stolskanten. När jag tänker efter undrar jag om detta är samma år som mormor dog, mamma brukade inte ha svart klänning, här ser hon uppklädd ut. Kanske var det 1953 mormor dog, eller så ska vi bara besöka graven i kyrkan som heter nedre Ulleruds kyrka

*

Jag tar med den här bilden också, den påminner mig bra om hur lätt det var att göra misstag. Glömde man att dra fram filmen blev det så här. Det fanns ingen spärr mot dubbelexponering och kopplad slutarspänning och filmframdragning låg nog fortfarande tjugo år fram i tiden, åtminstone räknat från när den här kameran tillverkades. Som jag minns det behövde inte slutaren spännas särskilt alls, mitt känselminne säger mig att slutaren var en liten spak som man förde åt sidan, säkert spände man någon liten slutarfjäder i utlösningsrörelsen och som något ögonblick senare gled förbi spärren och öppnade slutaren.  På bilden är det julstök, mamma låter Sigbrit smaka på köttbullarna, ser inte vad pappa gör och Dag verkar kavla eller trycka ut en deg. Eftersom det är julstök är det antingen december 1952 eller december 1953

*

***

EKBACKEN MED STATIV

***

Efter att I och jag gått där på förmiddagen åkte jag dit igen på eftermiddagen. Stativet ligger alltid i bilen fastän jag sällan använder det. Jag vet ju att jag borde.......På kameran satt 100-400, bländaren fick stå på 14. Hyfsat ljus men mulet. Och visst blir det annorlunda., får nog fortsätta med stativet ett tag tror jag!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VADDÅ, TELE? - DET GÅR LIKA BRA MED MOBILEN

***

Först av allt - det är inte min bild. Tyvärr. Men jag återkommer till det. Hade som så ofta lagt ut några bilder från Ekön  för någon månad sen och hade en bild på havsörn, fotad på ganska långt håll med 135:an på kameran. Jovisst, man kunde se att det var en havsörn men inte så mkt mer.  Den bloggen delade jag på Finspångssidan i FB. Fick bla en kommentar om att visst, det finns häckande havsörn inte så långt därifrån, på nordvästra stranden av Glan, kanske ett par km från Ekön fågelvägen. Häromdagen fick jag en kommentar till den bloggen i FB och med bilden nedan bifogad. Gunilla, som tagit bilden, bor tydligen på norra/nordvästra Glanstranden. Så häromdagen kom den susande över henne och gården och hon knäppte bilden med sin mobil. Vingbredden fyller bilddiagonalen helt. Jaja, undrar vad man får för en begagnd A7RIII:a och 100-400-telet? Mobil har jag ändå......... 

*

Bilden är bättre än min här, jag fotade av datorskärmen bara. Och jag har såklart stämt av med Gunilla att jag får visa bilden så här. 

Mobilfotad havsörn, Skäftesfall

*

***

NÄR INTE SOLEN LYSER.......

***

.....får man promenera ändå. Gå för livet liksom. Dessutom vet man inte när den tittar fram solen. Det kom en glimt den här promenaden också. Lite får man gå även om det tar emot. Likadant med fotograferingen, man får ju fota lite då och då även om det inte blir så mycket sevärt, rätt var det är är man där i fåran igen och det blir ungefär som jag vill.

*

*

***