JAMEN VAD HAR JAG SAGT NU DÅ.........

***

Hört och sett från Ekön häromdagen.......

*

*

*

*

***

I DESSA DAGAR.....

***

.....finns det tre globala problem som förefaller mig viktigare än det mesta annat - Coronaviruset, flyktingkatastroferna och klimatfrågan.

*

Coronaviruset är ju mest akut. I går kväll hade vi straxt under 500 påvisat smittade i Sverige. Proportionellt sett är det ungefär lika många som i Kina eller säg Kina för någon månad sen. Kina har ungefär 140 ggr så stor befolkning som Sverige. Multiplicera 500 med 140 och det blir 70 000. Kanske har dom 100 000 idag¹⁾, men storleksordningsmässigt ungefär som i Sverige, proportionellt. Själv känner jag mig inte särskilt rädd eller skärrad, men det är bra att åtgärder nu sätts in på bred front. Det kommer såklart inte stoppa virusets utbredning, den kommer fortsätta, men vi dämpar utbredningstakten i förhållande till om vi inte gjort något. Och det är viktigt för  att hinna bygga upp sjukvårdsresurser tillräckligt - personal, skyddsutrustning, intensivvårdsutrustning. Jag tror det kommer bli mer utdraget än vad man talar om. Man jämför med andra influensavågor som kulminerat på ett par månader och sedan klingat av, men då har det funnits grundläggande immunitet ute i samhället, det finns inte nu nånstans. Själv tror jag jämförelse med Spanska sjukan när det gäller utbrottets varaktighet är riktigare. Det utbrottet varade i drygt två år. Spanska sjukan var dock långt mycket dödligare, därtill extra kännbart därför att dödsoffren huvudsakligen var unga vuxna. Mest påtagligt för dom flesta av oss kommer dom ekonomiska följderna bli, dom är ju redan ganska tydliga. Än så länge är det mest börserna som reagerat, men det kommer ju drabba industrin och näringslivet självt. I USA har Coronaviruset precis börjat och Trump talar redan om att stoppa flygningarna till Europa (redan annonserat från i morgon). 

Kanske kommer några uppfatta mig som pessimist och undergångsprofet, så känner jag mig inte alls. Jag tror världen och vi här hemma kommer klara det här bra, det kommer inte bli någon katastrof, men det kommer bli lite annorlunda ett år eller två. Och innerst inne känner jag att vi kanske behöver en tankeväckare, kanske inte världens framåtskridande , ekonomiskt och mänskligt, ska tas för självklart och givet? I 70 år, sedan 50-talet alltså,  har den globala utvecklingen, klimatfrågan för ett ögonblick undantagen, varit näst intill monotont och entydigt positiv. I kontrast till exempel mot första halva av 1900-talet då man inom loppet av femtio år fick utstå två världskrig och användning av kärnvapen. Och spanska sjukan därtill. 

¹⁾ Ser att Kina enl dagens statistik har ca 80 000 fall och Sverige över 600 så relativt sett har vi redan passerat Kina och har fler fall per million invånare. 

*

Flyktingfrågan är också akut, bilderna från gränsen mellan Grekland och Turkiet gör ont. Samtidigt som enigheten om att vi ska dra ner på antalet nytillkommande till Sverige ökar, blir det allt tydligare hur många människor får utstå en tillvaro vi knappast kan föreställa oss. Själv har jag samvetsnöd, nånstans tycker jag också att många fler kan vi inte ta emot, kommuner, skolor och socialtjänst klarar knappt de uppgifter de redan har, samtidigt som behovet av hjälp ökar.  Fast egentligen tror jag vi kunde ta emot fler, om bara mottagandet kunde ske på andra premisser. Jag tänker på bostäder och jobb i första hand. Nu ska nyanlända integreras i system som är uppbyggda för ett land i långsam stabil tillväxt och med ganska enhetlig befolkning. Men detta är ju inte något som händer i långsam och stabil takt? Kanske måste vi tänka annorlunda? Fastigheter står tomma i mängd ute i landet, flykten från landsbygden har pågått i, ja hur länge, sen andra världskrigets slut i alla fall. I Bergslagen och i Norrland har både skolor, affärer och industrier tömts. Och det finns mkt jobb som skulle behöva göras om det fanns råd. Kanske borde inte valet stå mellan att vara flykting i ett nödläger nånstans i Syrien eller Turkiet eller bo i svensk högstandardlägenhet och gå på SFI-kurs i ett antal år? För att sen, efter X år, få ett jobb med lön efter den svenska lönemodellen? 

En helt annan infallsvinkel är ju att uppmärksamheten är ganska låg på orsakerna till flyktingströmmarna. I min värld är orsakerna nästan uteslutande politiska. Även där fattigdom, svält och armod är primära drivkrafter är bakgrunden till det nästan alltid politisk, uppblandad med religion som öppnar för troende i stället för förnuft och erfarenhet och som i slutändan öppnar för fanatism.

*

Klimatfrågan vet vi en del om vid det här laget och jag ska inte fördjupa mig i den också. En synpunkt har jag nyss uttryckt i en annan blogg nyligen, att Coronautbrottet gett en kraftfull men säkert tillfällig  skjuts åt försöken att minska koldioxidutsläppen. Den andra synpunkten jag vill peka på är kopplingen mellan ekonomisk utveckling och koldioxidminskningar. Priset för denna minskning av koldioxidutsläppen är ekonomin. Huruvida det också gäller i ett längre perspektiv är en öppen fråga.

* 

*

***

FINSPÅNGSVÅR

***

Trots den milda vintern känns det ändå skönt att våren är här, nu är det liksom ingen tvekan längre även om det fortfarande kan det bli enstaka bakslag. Men vår är det, både ute på fälten vid Risinge och hemma i trädgården. Här kommer några vardagsbilder från våren i Finspång.

*

I  kommer före eftersom jag går och letar motiv hela tiden

*

Gillar dom höstplöjda åkrarna, dom är både vackra och ursprungliga

*

Så småningom ska dom väl harvas också innan man sår

*

Vilken sorts fjäril  det här ska bli vet jag inte

*

Krokus

*

Krokus

*

Marktäckare, vet inte namnet

*

Krokus

*

Scilla

*

***

BILDER OCH BILDER

***

Ibland tänker jag att jag inte skulle lägga ut bilder som inte legat till sig ett tag, typ 10 år. Eller helst 20 för den delen. Jag ser ju att när jag bläddrar bland mina gamla bilder så är det ofta helt andra bilder jag tycker bäst om idag jämfört med vilka jag då tyckte om. Fast det är bara en vinkel på detta med bilder. Det finns hur många vinklar som helst på bilder och bildsyn. Bildsyn är inta bara subjektiv och personlig, den beror på tid, humör och stämning för stunden. Och att fotografera för stundens glädje är lika lovvärt som att fota för  arkivet.  

*

Det här är barnbarnet Hilda, då två. Hon fyller 17 om en månad, bilden är från 2005. Vi har varit på hundpromenad med Gaia, vår flat (.....coated retriever) och sista biten hem har Hilda kopplet, spännande. Gaia är tolv år och börjar vara trött, hon rycker inte i kopplet. Dessutom har vi  varit noga med att hon bara får hålla kopplet löst i handen, inte lindat runt handen. Om ytterligare några månader slutar Gaia äta och lägger sig längst bort i  trädgården, på djurs vis. Vi kör henne till veterinären och kommer hem utan hund. Men jag vet att Hilda fortfarande minns när hon gick med Gaia i koppel.....

*  

Bilden är tagen med min första digitala systemkamera, en Konica Minolta 7D. Dom sex megapixlarna räcker bra. Objektiv registrerades inte men är säkert ett av mina Minoltaobjektiv, 50/1,4 och 85/1,4, sannolikt det senare.

*

***

TOFSVIPORNA I RISINGE - FLYGUPPVISNING

***

Rena flyguppvisningen i går där ute vid dom översvämmade åkrarna utanför S:ta Maria. Det är flygkonsten och miljön som jag har i fokus här, inte superskärpan. 250 bilder på 40 minuter, alla med 400 mm, ingen converter. Det är en fröjd att bara stå att titta på deras uppvisning, och såklart lyssna en smula också, deras läte är omisskänneligt. Noterar att när jag hör dom flyger dom eller är just på väg att flyga, dom låter inte så mycket på marken. Och jag ser att en sånglärka smög sig in bland bilderna.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***