DET ÄR OLIKA MINSANN......

***

Medan vi äldre tar det en smula försiktigt och använder hjälpmedel när vi är ute och går finns det dom som mer studsar fram i naturen. Precis som det ska vara och man blir ju genast lite gladare bara av att titta på! Bilderna från i lördags förmiddag ute vid Risingefälten.

*

*

*

***

VÅRFÅGLAR

***

Det är ju lite svårt att låta bli fåglarna nu, allra helst när det är så vackert som idag. Det gäller att passa på innan man stänger in sig. Än känns det inte riktigt bråttom med det här ute på landet men så småningom gör vi nog det, vänliga grannar har redan erbjudit sig att handla. Som i det närmaste 80 är också jag/vi i riskzonen. Här kommer några bilder från dagens skörd. Några är skarpa, några inte men jag har inte lust att tjata mer om det, jag tar med dom som jag tycker har bildvärde. Alla utom den sista är 400 + converter 1,4, den sista 400.

*

*

*

*

*

*

Svepte lite med kameran här......Med 560 mm behöver rörelsen inte vara så stor, trots 1/1000 s blev det sned träd

*

Knölsvan tror jag, ser inte riktigt bakifrån och långt håll

*

***

GRÅGÄSSEN PÅ EKÖN

***

I måndags blev det några bilder också på grågässen. Dom höll till inne på land en bit upp mot norr på ön. Grågässen är ju väldigt vanliga men jag gillar dom, dom är både vackra och oerhört vaksamma. Dom här bilderna är alla med 560 mm, alltså 400 + converter 1,4.

*

*

Samma bild som ovan croppad

*

*

*

*

Ett storskrakepar som avslutning

*

***

FÖR MYCKET BILDER - 1988

***

Det är alldeles för mycket bilder. Jag håller med, alldeles för mycket bilder, precis som så många säger. Fast jag talar om egna bilder, inte om Insta, FB och media. Jag har bilder överallt - svartvita negativalbum, pärmar med färgbilder, lådor med dia, och så förstås lite förstoringar här och där, kopierade på papper eller printade på papper. Lite av det riktigt gamla, svartvita har jag ju visat, mest för att jag själv har velat kolla vad jag har och då har det känts naturligt att också visa en del. Nu när Annika varit hemma dom senaste gångerna har hon plockat fram album med gamla färgbilder. Och jag som trott att jag sparat alla färgnegativ också fick en liten överraskning, dom har jag slängt! Hur många år jag sparade dom kommer jag inte ihåg, men många år var det. Men  tji fick jag. 

*

I alla fall har jag kollat lite i år 1988 och provat om det går att skanna industrikopierade 10x15-bilder. Det går ju men jag får ingen riktig ordning på färgerna och - det har ni aldrig hört från mig - jag verkar ha problem med skärpan! Antagligen är det medfött på något sätt. Å andra sidan vet jag ju att skärpan inte är allt.....

*

Stefan, då 17, hölls mkt nere i Apelviken i Varberg på somrarna där han diskade på restaurang på kvällarna för att ha råd  att vara där, han hyrde ett litet litet brädskjul nere vid stranden

*

Den sommaren var vi en vecka på Gotland. Vi den gången var I och jag, Annika 13 och Stefan 17. Storasyster Katarina 20 var i Australien och jobbade som au pair.Här är I och Annika och tittar på solnedgången. Och alldeles rätt gissat, jag jobbade på FFV Materialteknik

*

En av dom familjebilder jag tycker bäst om

*

Stefan

*

Jag och I (fotograf förstås Annika eller Stefan)

*

***

DEN LILLA VÄRLDEN

***

Medan världen utanför på ett par veckor förändrats mer än dom flesta av oss kunnat föreställa sig är den lilla världen sig väldigt lik. Vi har Täbybesök av mamma  Annika och Lovisa tio och har njutit av vädret och av att ses i fulla drag. Promenad i solskenet, en stund i utehörnan, kortspel och Yatzi på eftermiddan , middag och så Miyazakis Det levande slottet. Det är Lovisa som ofta vill se Det levande slottet och det glädjer mig. Flödande och osannolik fantasi i helt underbart vackert animerad  film under två timmar. Och alldeles medvetet men nästan osynligt låter Miyazaki våra drömmar och barndomsminnen liksom våra svagheter och styrkor blandas och röras om i allt det vackra......    

*

Kanske en sexa till......?

*

Vad tar du, fyrorna eller tretal?

*

***