DEN RÖDA PRICKEN

***

Solljuset och dom inte så långa promenaderna blir allt viktigare. Oftast väljer vi ungefär samma vägar, vi njuter av känslan av det bekanta, att det är lättgånget. Dessutom är det vackra små vägar, vare sig vi som här är ute vid S:ta Maria och Risingefälten, på Ekön eller i Lunddalen. Däremot blir det på ett sätt inte så spännande bilder samtidigt som jag tycker om att följa landskapet med alla dess skiftningar med årstid, väder och tid på dagen. Såklart går vi också de närmaste kvarteren ibland men då är oftast inte kameran med alls.

*

Den röda pricken är ingen Leicaprick, det är I:s härligt röda jacka. I har diagnosen Alzheimers sen ett par tre år. De mesta blir långsamt annorlunda, fotot och bloggandet också.

*

*

***

FINSPÅNG, SONSTORP OCH GRYTGÖL - BILDER FRÅN I LÖRDAGS

***

Såna seneftermiddagar vill jag ha flera av. En kort runda i nordvästra hörnet av Finspångs kommun. Ni har sett några av bilderna men dom flesta inte. 

*

Husen på Nanolfsvägen inne i Finspång först

*

*

Hällestadsån vid Stråkwads bro

*

Sonstorp och Sonstorps Bruk. Väldigt mycket vatten är det, här släpper man på, rännan till kraftverket kan inte ta allt vatten som måste igenom, många förlorade kilowattimmar....

*

*

*

*

Rännan till kraftverket

*

Lite spill på vägen

*

*

*

*

Gamla stenbron på väg mot Grytgöl, den vet jag inte namnet på

*

*

*

*

*

*

*

En stund efter solnedgången var himlen precis ovanför horisonten intensivt ljus och gav ett starkt indirekt ljus åt hela landskapet. Straxt före Grytgöl

*

Himlen åt andra hållet

*

***

VINTERGRÄS

***

Från gårdagspromenaden. Kristallerna var inte så stora som dom kan bli, men fina nog om man böjer sig ner och tittar. Grässtråna ser ut som små vita grankvistar. Tillväxten har varit pelarlik, inga dendriter utan kristallerna växer som vita barr. Hur det blir beror på luftfuktighet, temperatur. Och kärnbildning har alltid liksom en energibarriär som måste övervinnas när nya iskristallytor formas, den barriären sänks om kärnbildningen sker på redan befintliga ytor, grässtrå, löv, kvistar eller nästan vad som helst. Alltså väver iskristallerna oftast från befintliga ytor/föremål i stället för att kärnbildas direkt i luften.

*

*

*

***

DAGENS KOMBO

***

Min ordinarie kamera är på service tillsammans med bästa telet. Egentligen är det inte service, det är en funktionskoll, jag har fått för mig att jag har problem med AF ibland, särskilt med långtelet. Men inte alltid, så det är lite lurigt. Eftersom jag har en del synproblem, inte är lika stabil i händerna som för bara några år sen och i största allmänhet närmar mig gränsen mellan äldre och gammal finns det flera andra tänkbara orsaker till oskarpa bilder........ Men också, jag har faktiskt tappat kameran från ungefär två meters höjd ner i gatan, asfalt, så check är ju inte obefogad heller.

*

Det kommer att ta sin tid, vanliga servicen finns i Linköping och där lämnade jag in den för ca två veckor sen, men funktionskollen gör Sony på sitt huvudservicecenter i Europa och det ligger nånstans i Frankrike, exakt var vet jag inte. Dessförinnan har man i Linköping bytt både slutarenhet med sensor och main board så kameran är i stort sett ny inuti (garanti). Men det kommer säkert att dröja till efter jul innan jag får tillbaka den. Blir det då fortfarande oskarpa fågelbilder beror det i alla fall inte på kameran. 

*

Under tiden kör jag med min gamla 99:a. Den köpte jag i december 2012 och har nu gått typ 130 000 bilder. Den kom i ett läge där Sony bestämt sig för att göra något åt problemet med spegelreflexernas speglar. Serietagning med 5-10 bilder/sek eller mer och fysiskt ganska stora speglar som slår upp och ner i samma takt är ju inte en ideallösning varken ur utrymmessynpunkt eller vibrationssynpunkt i kamerorna. I den här modellen finns en spegel  men den är fast och halvgenomskinlig. Egentligen en ganska smart lösning, men man förlorar ungefär ett halvt steg i ljusstyrka, lite ljus måste ju gå till sökaren. Och spegeln tar fortfarande plats, nästa steg blev ju dom spegellösa kamerorna.

*

Men jag trivs fortfarande med min 99:a och som jag skrev häromdagen har jag plockat fram mitt gamla standardobjektiv, Minolta 50/1,4, ett litet och behändigt objektiv med bra skärpa och snabb AF. Det köpte jag tillsammans med min Minolta 7000 i slutet på 80-talet, jag har googlat och vet att det är tillverkat mellan 1985 och 1990, drygt 30 år alltså. 

*

*

*

***

PÄRLEMORMOLN ÖVER TRÄDEN PÅ EKÖN

***

Så blev det Ekön idag också. Ljuset och rymden var oemotståndliga, först varmt släpljus, sen himmelsfärgerna efter solnedgången. Mest var jag där för känslan, inte för fotograferingen. Men visst, jag ville testa Minoltas standardoptik igen, och då passade det bra med trädprofilerna mot himlen. 

*

Pärlemormolnen (PSC = Polar Stratospheric Clouds finns i stratosfären på 15-25 kilometers höjd) syns bäst på sista bilden

*

Direkt när jag kommit över bron fanns solen kvar  där på västra sidan av ön, inte minst i trädkronorna

*

På marknivå var solljuset svagt för att snart försvinna

*

Alkottarna gör sig bra mot skymningshimlen

*

Här står en hel serie rejäla alar efter strandkanten

*

Hängbjörken sträcker långa grenar ut mot vattnet och här noterar jag molnet som såg ovanligt vitt ut

*

Den lite märkliga tallen får också komma med idag, observera roten, den r alltså rotad längst till vänster i bild, sen växer den typ 5 meter horisontellt innan den växer på höjden

*

Hängbjörken, månen och kraftledningen där borta

*

Dom stora alarna igen och mot den mörkare himlen syns pärlemormolnet bättre. Pärlemormoln ligger i stratosfären, på 15-25 km höjd, mkt mkt högre än alla andra moln

*

Björken här är belyst av den ljusa himmelsranden längst ner i väster

*

Vägen på ön, Dovern, himlen och pärlemormolnet

*

Panoramabild från bron på vägen hem

*

***