JULLUNCHEN

***

Så har vi haft den sedvanliga jullunchen i Rotaryklubben. Som vanligt på Mariagården, Svenska Kyrkans vackra lokal i centrum. Rotary är ju både politiskt och religiöst obundet men det betyder såklart inte att vi inte kan ha inslag som idag, en enkel och uppskattad julandakt. Kompletterad med musik förstås. Och själva lunchen är också enkel men i mitt tycke väldigt god - en portion risgrynsgröt med en skinkmacka till. Supergott tycker jag. Här kommer ett gäng bilder från dagens jullunch! Och om någon skulle undra - Rotary vill öka förståelsen mellan människor. Olika yrken, olika nationaliteter, olika tro, olika allt möjligt. Dessutom samlar vi in pengar till många ändamål, hemma och därute i världen. Nå´n som hört talas om PolioPlus tex?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

BARA FÖR ATT FÅ LIKES.....

***

En del gör vad som helst för att få några likes, kör av vägen och fotar tex. Det funkade bra, så många likes har jag inte fått på länge. Men jag har ju förstått att gillar man likes, då är man förtappad på något sätt. Bara för att få likes liksom....... Det är så långt från fotomästerskap det bara går. Och är man på FB eller Instgram, då är man.....tja, vad ska jag säga, inte seriös i alla fall. Fast på Insta hittar jag rätt många som hoppat av här, dom som jag undrat vart dom tog vägen. Jag hittar också massor av roliga bilder, spännande bilder. Och massor av ungdomar som inte verkar ha så förbenat bestämda åsikter om hur bra bilder ska vara, ingen diskussion om regler för gatufotogafi alls vad jag sett, dom liksom bara visar sina bilder, ungdomarna. Och en och annan like kommer det där också. Såklart, dom flesta från familjen, liksom från flera här som också är på både FS och Insta. Men då och då ramlar det in likes från långbortistan, till och med en och annan följare. Och det är klart, bilder på snön i Korsheden är nog lika spännande i Indonesien som när jag ser bilder från Tokyo eller Uzbekistansk landsbygd. 

*

Och så var det FB. Jag har några grupper jag delar en del av mina bloggar med, framförallt i Finspång, Korsheden och Ludvika. I Korsheden har jag fått en hel rad nya bekantskaper via bloggarna jag delar på FB, trots att vi funnits där i drygt 60 år. Och bekantskaper som bryr sig om bilderna jag visar just därifrån Söderbärke. Eller Finspång. Många värdefulla kommentarer just om dom miljöer som intresserar mig. Och Ludvikagruppen har gett mig massor, där växte jag ju upp. Jag har bara som exempel hittat en av minsta äldsta lekkamrater som jag inte sett på jag tror 67 år. I somras hälsade jag på honom på det äldreboende han bodde på, han såg mig men talade inte. Men det minnet sitter kvar än. Det var några av hans barn som sett bilderna på Paavo jag visade i en blogg. Dom såg bilderna i FB-gruppen såklart. Så har jag den italienska invandrarfamiljen som mina föräldrar umgicks med alldeles i början av 50-talet, också deras barn och barnbarn har jag nu kontakt med via bloggbilderna jag delat på FB. Så har jag den gamla Ludvikadamen som numera bor i USA och som är tio år äldre än  jag som då och då kommenterar Ludvikabilderna. Så har jag syskonen till flickan jag en gång hade sällskap med som såg min blogg om Carmen, mamman i familjen, hon som ursprungligen var baronessa och kom som flykting från Estland under kriget. Ja, och så har jag.......

*

Men det är klart, inte är väl nån annan intresserad av likes bara, löjligt liksom, bara för att få likes.....Det är det nog bara jag som är. För mig är roligt att få respons, skriven eller inte. All respons är kul, all respons uppmuntrar, även om den är negativ faktiskt.  Och jag tänker att om, eller när, jag inte vill ha respons, då struntar jag väl att lägga ut det alls.  Varför skulle jag lägga ut den på FS om jag tycker det är ointressant, eller falskt, med likes? Det är väl sak samma vilket av dom olika medierna jag väljer?

*

En bild till på Elsa från häromdagen

*

***

GULD, SILVER OCH PLATINA - VISST VAR DET MINERAL DOM LETADE EFTER.......

***

Telefonsamtal med SGU och koll på Bergstatens hemsida löste frågan om vad dom letar efter. Lite av varje faktiskt: kobolt, guld, silver, koppar, nickel, rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina ingår alla i ansökan. Området kallas Saxe 2 (vår tomt heter Saxe 2:11) och företaget som gör prospekteringarna är Rolling Road Exploration Sweden AB.

*

Inte undra på att jag tyckt det varit tungt att gräva på tomten - densiteten hos guld är 19,3 hos platina 21,5 och hos iridium och osmium 22,6! I jämförelse med dom här metallerna är bly lätt, densiteten hos bly är bara 11,3..... Undrar vilken metall det finns mest av på tomten?

*

Fast det vet jag ju redan - aluminium! I jordskorpan är aluminium vårt tredje vanligaste grundämne (efter syre och kisel) och den i särklass vanligaste metallen, ca 7-8 % av jordskorpan utgörs i snitt av aluminium. Och det ska nog till mycket tro för att behöva vara rädd för gruvbrytning på tomten.........Fast det är klart, en liten gruva just på min tomt, med bara guld och platina och kanske lite osmium skulle jag väl kunna ge tillstånd till........

*

*

Har gjort en print screen av vilket område Saxe 2 gäller men vet inte hur jag får in bilden i bloggen, klistra den i mail går bra. Om nån ger mig ett tips kompletterar jag med den bilden senare.

*

Titta, det funkade, med Paint var det enkelt, tack Peter!

*

***

HALARE ÄN TÄNKT

***

Egentligen var jag på väg hem till Finspång från Korsheden i torsdags. Jag hade nog inte kommit mer är en kilometer från Korsheden då jag fick syn på tallarna i dimman, kanske kommer ni ihåg bilden jag visade här för ett par dagar sen. Jag kände på mig att det skulle bli en hyfsad bild så jag fick blodad tand och tänkte att jag har ingen brådska, jag hinner svänga ner Saxenäsvägen och till Spången, där är nog också fint i dimman. Saxenäsvägen är liten och smal, och där hade ju inte snön från måndagskvällen smält, även om det varit tö och regnväder några dagar. Alltså fick jag ta det riktigt lugnt, jag krypkörde vidare, runt 20 km/h ungefär. Och det gick en kilometer kanske, så i en svag sväng och svagt utför typ upphörde styrningen fungera, bilen gled sakta i riktningen den nyss haft men det gjorde ju inte vägen......

*

Att komma upp på vägen själv var inte tänkbart, vägkanten är mkt brantare än bilden ger intryck av. Så det blev att hitta bärgare och få hjälp upp, minst en och en halv timme tog det innan jag var uppe, ändå snabbt och smidigt tycker jag. Och visst hade jag vinterdäck såklart, alldeles nya nästan, men odubbade.  Såna jag kört på i mer i tjugo år, i full vetskap att dom i praktiken är (nästan) lika bra som dubbade - utom på glansis. Det sista har jag också vetat fast här hjälpte inte ens krypkörning. Och jag lovar, vägbanan var ren glansis som dessutom var alldeles våt. 

*

Det hela var mkt odramatiskt, det gick lugnt och stilla men för mig helt opåverkbart. Det enda tråkiga var att den la sig mot en stubbe där på sidan. Försäkrad är jag, men verkstadsbesök blir det förstås....

Men sen gick hemresan som en dans utan problem. 

*

Önskar er en bra vecka!

**

THE LANGUAGE OF GOD

***

Silence is the language of God,   

all else is poor translation

(Rumi)

*

Precis när mörkret faller, Kerala febr 2009

*

Rumi, persisk poet  och sufisk mystiker som levde på 1200-talet, född i nuvarande Afghanistan och död i nuvarande Turkiet. Beskriver Gud som den älskande och kärleken är det centrala i hans diktning, inte skrifterna eller dogmerna. Interreligiös förståelse är ett annat grundtema. Jag har svårt att sluta när jag börjat läsa hans poem och verser och han anses som en av världslitteraturens stora.

*

Christian, Jew, Muslim, shaman, Zoroastrian, stone, ground , mountain, river

each has a secret way of being with the mystery, unique and not to be judged

***