FORTFARANDE SOMMAR

***
På kvällar och nätter blir den annalkande hösten allt tydligare men dagarna är fortfarande  fina, riktigt sommarlika faktiskt. Förmiddagens promenad gick på Saxevägen (Nohrstedtsvägen), inte så ovanligt. Men där finns alltid motiv, dom tar liksom aldrig slut. Kanske borde man inte visa såna här bilder efter att ha sett den fina filmen om Dora Maar? Eller också är det just då det behövs, något som inte är så komplicerat och dramatiskt? Bara en bild att glädjas åt för ljusets skull.  

. *

Förstora!

*

***

BRA FOTOGRAFI

***

Bra fotografi, det är sånt jag gillar. Bara så ni vet, det finns inget subjektivt i det. Det är en definition. Det är skillnad på att själv gilla något och det som verkligen är bra fotografi. Och bra fotografi, det är sånt jag gillar!

*

*

***

TEXT TACK!

***

Korsheden för drygt en vecka sen.....

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DOM HELIGA KORNA

***

Ja, dom heliga korna ja. Det är väl bara där i Indien dom finns? Eller? Som vanligt beror det ju på vad vi lägger in i orden, jag tänker ju inte bara på kreaturen, boskapen. Dom jag tänker på finns lite här och där. Särskilt här skulle jag vilja säga. Här hemma är det för det mesta en åsikt som gäller. Eller två då, man kan vara för eller emot. Så fort någon tyckt till om något får hen en stämpel i pannan. Antagligen är det för att underlätta för alla bröder och medsystrar så dom slipper tänka till själva. Sorteringen är klar liksom.

*

Exempel? Det går att börja nästan överallt. Ta demokratin tex Varför diskuteras aldrig vilka begränsningar den har? För det har den väl? Och varför diskuteras inte uppenbara brott mot vår demokrati mer? Jag tror lika mkt på demokrati som politiskt system som dom flesta av er skulle jag tro. Ändå vill jag inte att vi röstar fram den ögonläkare som ska operera mig. Och jag är oändligt glad att inte mina lärare röstades fram. Och jag är väldigt tveksam till att Nordisk Fotoklubb verkligen röstar fram det bästa inom modern fotografi. Men det kanske ni tycker? Men det där handlar ju om kunskap och smak, det är något annat kanske? Jaha, hur är det tex med anslagspolitiken till universitet och högskolor då, det handlar mest om kunskap. Eller borde göra i alla fall, nu är det nog ganska mycket politik inblandad i alla styrelser och råd som anslår pengar, dom är huvudsakligen politiskt tillsatta. Och nåde den forskningsansökan som inte har ett genusperspektiv, vetenskaplig relevans räcker definitivt inte. Samtidigt ser jag hur många som ogillar valet av Trump, Erdogan, Putin eller Orban. Men dom är väl bra, dom är alla demokratiskt valda? Åt andra hållet förstår jag inte hur det kan finnas något som helst publikt stöd för aktivistaktioner som går utanför våra demokratiska regler och i många fall lagar, oavsett det gäller djurförsök, jakt, miljö, företagande eller kärnkraft. Varför är det ok att att agera odemokratiskt i vissa fall? Jo, jag vet, det är inte tillåtet, men det blir liksom inga mediedrev där. Nog går det att fundera också runt demokrati.

*

Ett annat och på sätt och vis mer aktuellt exempel än invandringen. Här om någonstans finns behov att diskutera och inte bara vara "för eller emot". Under 2016 och åren däromkring, när invandringen var som störst, var min uppfattning att vi ska ta emot så  många det bara går, så många vi över huvud taget har råd till. Nu, några år senare, tycker jag mig förstå att vi kanske måste vara mer realistiska i bedömningen i "vad som går". Skolor knäar och har inte plats och tillräckligt med kompetenta lärare, vi har svårt med att hitta jobb, många invandrare lever till stor del utan sysselsättning och utan ett riktigt socialt nätverk i både år och decennier. Och att skjutningar och gängkriminalitet inte har ett samband här har jag svårt att tro. Men sambandet är inte att jag talar om invandrare, sambandet är arbetslöshet och frånvaro av integration. Vi har inte lust, ork eller vilja att ta hand om så många som vi tagit emot. Därför tycket jag det är att göra det lätt för sig att tala om enstaka individer, om det inhumana i att inte bry sig om varje enskild individ. Behoven är näst intill omättliga, hade vi öppna dörrar vid gränserna tror jag situationen snabbt skulle bli ohållbar.  Och därmed är vi tvungna att ha regler och begränsningar. Att ta enskilda individer som blir stoppade eller "återutvisade" som exempel på att regering och riksdag inte bryr sig och att vi har en inhuman invandringspolitik är inte fair, då ser man inte hela bilden och tycker sig dessutom veta bättre än den demokratiskt valda regeringen och riksdagen. För egen del tycker jag att just invandringspolitiken är ett moraliskt dilemma. Jag skulle fortfarande vilja ha åsikten att vi ska ta mot så många det bara går, men jag inser att realiteten är att "så många det går" inte är så många jag skulle önska att det vore. Frågan är - vilka uppoffringar är jag faktiskt villig att göra? Och vilka är du villig att göra? I botten har alla moraliska frågor bara starkt personliga svar. För knappt 75 år sen tog mina föräldrar, som så många andra, emot ett finskt krigsbarn för några år. Det är krig i Syrien, Jemen och på många andra ställen nu. Vad borde jag göra nu?

*

Korshedskor

*

***

STORASYSTER

***

Jag hör henne fortfarande skratta ibland. Hon kunde underhålla hela familjen vid middan när hon berättade vad hon och bästisen Inger haft roligt åt i Ludvika under dan, hon bubblade av skratt när hon berättade. Här 1958 är hon lite äldre, 21, och jobbade förstås, hade för flera år sen flyttat hemifrån. Nu är hon borta sen tre år, men jag har skrattet och hennes  glädje kvar

*

Säkert har jag skrivit om dom här bilderna tidigare men det gör inget. Eftersom hon kom i mina tankar också ikväll och jag hör hennes skratt så är det klart att jag visar dom igen och skriver lite. Kommer också att tänka på  hur lite utrustningen betyder när bilderna i sig är av värde. Bilderna är tagna med min gamla Yashica-Mat, stående på ett extremt skrangligt stativ som jag köpt för en spottstyver, 30 spänn om jag minns rätt. Men med en klassisk trådutlösare funkade det. Idag har jag ett kolfiberstativ plus en kulled som bara den kostade några tusenlappar det är bara det att jag aldrig, eller nästan aldrig, tar några porträtt längre......, i alla fall inte med kameran på stativ. Och pappas arbetsrum med fönster åt två håll fick funka som studio, tror jag hade hans skrivbordslampa som lite riktat ljus framifrån, ni ser lite av upplägget i bild 2. Såklart hade jag ingen duk, men ett vitt lakan uppspänt på pappas bokhyllor med häftstift funkade rätt bra. Och i det här perspektivet har jag lite svårt att förstå alla som skriver om alla fantastiska kameror och objektiv, men sällan visar exempel som verkligen visar hur bra dom är En och annan bild kommer väl, men ofta kan jag inte skilja bildkvaliteten från den hos bilder som är tagna med alldeles vanliga kameror och objektiv. Men jag ser ju inte så bra heller......
*

Sigbrit 21

*

*

***