SKÄRPA OCH SKÄRPEDJUP MED SONY 24/1,4

***

Jodå, jag är fortfarande lika förtjust i mitt nya Sony-objektiv! Till min förvåning poppar det dock inte fram idel kanonbilder ur kameran, det hade jag ju räknat med. Det ser faktiskt ut som jag fortfarande måste välja vettiga motiv och försöka göra något av dom, jag som nästan räknat med att inte behöva lägga ner nått eget arbete i fortsättningen.....

*

När jag nu inser det förstår både jag och ni att det kanske dröjer innan det blir något bildmässigt att visa från objektivet. Istället har jag insett att jag måste bekanta mig med hur det funkar och hur det "blir". Gräv där du står, eller i mitt fall här fota där du står, är ju ett bra råd, alltså fotade jag där jag stod fastän jag vred på kameran. Skäggstubb är en bra skärpeindikator. Här kommer några exempel där jag jämfört olika bländare.

*

Här har jag använt bländare 6,3

*

Samma bild croppad

*

Här har jag kört bl 1,4

*

Samma bild croppad

*

Fortfarande gräver jag där jag står, även om du inte ser något hål....Bländare 10

*

Samma bild croppad

*

Skärpa är inte allt här i världen, jag vet, men nu var det skärpa och skärpedjup jag ville känna på. Mitt syfte är inte heller att påstå att det här objektivet är bättre än Canons och Nikons motsvarigheter ( det har andra redan gjort, hihi....). Men jag känner mig nöjd och ser att med stor bländare kan jag fortfarande få oskarp bakgrund, bra. Alla bilderna är fö efterskärpta, i dom sista två (samma bild egentligen) kanske lite väl mycket. Och jovisst, även drömmare måste ju använda förnuftet ibland......

Ha det gott i helgen!

***

FRÅN FÖRSTÅNDET TILL HJÄRTAT - BLOMMOR VID VÄGKANTEN

***

För inte så länge sen jagade jag prestationer och lönsamhet, prioriterade effektivitet, verkningsgrad och ständig förbättring.  Numera är jag oförbätterlig romantiker och drömmare. Efter att ha bytt fokus från förstånd till hjärta lever jag ett roligare óch rikare liv. Numera lyssnar jag också mer på mig själv än tidigare. Och jag litar också jag mer på mig själv och mitt hjärta än tidigare. När jag lyssnar på andra är det sällan deras hjärta jag hör, oftast är det förståndet, eller mindet, och mindet/förståndet är inte att lita på.  Förståndet går på fakta och baseras på vad som hände i går men vet ingenting alls om kärlek,vänskap, lycka och frihet. Och heller ingenting om glädje. Det är hjärtat som vet något om detta det  enda viktiga - kärlek, glädje, lycka och frihet.

*

Med hjärtat i fokus blir det alldeles naturligt att fota blommor och landskap, dom fyller mig med glädje och dom berikar min själ. Först ett par bilder på den stora blåklockan som i år verkar ha kommit igen, den har annars minskat de senaste åren, åtminstone är det min känsla. Så en bild på kråkvicker som verkar ha följt människans odlingar sen stenåldern. och sist ett gäng bilder på mjölken, rallarrosen. Den har nyligen börjat blomma här i Dalarna och det ger mig alltid en känsla av att försommaren,  den ljusa och lätta, är över. Nu väntar högsommar och om några veckor sensommar.

*

Gjorda för att förstoras!

Stora blåklockan har haft besök

*

Det är inte säkert att stört är vackrast

*

Kråkvicker

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Mjölke

*

Favoritbilden, mjölke som jag brukar se den, i stånd

*

***

KVÄLLSHORTENSIAN

***

Kvällshortensian står där vid ingången i det bleka kvällsljuset. Där står den i skugga under större delen av dagen och tycks klara sig bättre än tidigare år när den stod på altanen i full sol hela dagen. Det är väl så med den som dom flesta av oss att vi behöver rätt miljö för att kunna utvecklas. Rätt ljus är också en fördel. 

*

Idag på morgonen är vinden stark, sommarstorm nästan. Det är bra, det känns som också sinnet blir renblåst, det behövs ibland. 

*

*

***

HANDLÖST FÖRÄLSKAD

***

Egentligen borde jag vara alldeles för gammal för att bli så där ögonblickligt förälskad. Men nu har det hänt, igen, på Scandinavian Photo av alla platser. Man skulle ju kunna tycka att jag varit med förr, sådär i farstun kan man ju inte bara trilla dit nu. Men så är det, jag föll handlöst. 

*

Alltså, så här var det. Jag har aldrig haft en högklassig vidvinkel och jag har länge önskat en bra, fast vidvinkel med hög ljusstyrka. Så för några månader kom Sonys fasta 24/1,4 och kritiken var så bra (lysande skulle jag säga) att jag beställde en.  Idag var jag där och hämtade ut objektivet. Såklart satte jag på det direkt i affären. Lite nyfiken var jag även om jag tänkte verkligheten sällan är så bra som reklamen, alldeles oavsett vad det gäller. Eftersom jag fick vänta en stund innan faktureringen var klar (jag ville ha en annan fjärrutlösare än den jag beställt) tog jag lite bilder redan inne i affären  och redan på skärmen kändes bilderna - ja, bra helt enkelt. Där fanns en känsla och ett uttryck jag föll direkt för. Inte blev jag besviken när jag tog in dom i datorn ikväll heller. Så nu kan jag enkelt konstatera - jag har trillat dit igen!

*

Alla bilderna utom en är  obeskurna. Dom fyra första är taga med bländare 1,8, dom tre efterföljande med bländare 1,4 och den sista  med 2,8. Och nä, det är alldeles rätt, jag har inte bevisat nånting med dom här bilderna, inte annat än att jag kommer älska det här objektivet...... 

Och är det någon mer som undrar över gulsticket stod kameran på Molnigt, inte AWB som den brukar, och det märkte jag inte ens vid datorn, jag var bara glad över känslan :-) för objektivet!

Förstora! 

*

*

*

Denna bild är croppad från föregående

*

*

*

*

*

***

HOME

***

There is no home, unless we find it in ourselves

Osho

*

Korsheden

*

***