MINST TVÅ KAMEROR OCH ETT ANTAL OBJEKTIV SÅKLART!

***

Det var greppet jag fastnade för, handlaget. Det naturliga, i mina ögon mkt kvinnliga, greppet om mobilen. Så där ser jag sällan män hålla i mobilerna. Och jovisst är det ett av barnbarnen, men det är inte därför jag visar bilden. Barnbarnen är dom enda modeller jag har tillgång till och eftersom vi känner varann väl blir både ansiktsuttryck och kroppsspråk otvungna och naturliga. Vid det här tillfället satt Agnes sysselsatt med sin mobil framför pappa som tar sig en eftermiddagsslummer i soffan. Min enda "modellinstruktion" var att lågt säga hennes namn, Agnes, vilket fick henne att vrida på huvudet. I samma ögonblick tog jag bilden.

*

Allt oftare har jag två kameror tillgängliga, åtminstone när barnbarnen är här. Förutom A7RIII:an, numera oftast försedd med den fasta Sonyvidvinkeln, också min gamla 99:a, antingen med Zeiss-135:an eller  Minolta-85:an. Alla är klara favoriter. Det är fö också mina Sony-telen 70-200 och 100-400, fast då mer till fåglar och sånt, simhopp tex. Så har jag ett billigt makro som måste med, 90 mm-tamronet. Få se nu, hur många objektiv kan vara favoriter samtidigt utan att devalvera favoritbegreppet..... ?

Leica har jag inte någon, inte Fuji heller. Det är ett givet handicap har jag förstått, alla riktiga fotografer har ju det, så egentligen borde mina bilder ha lite extra  poäng redan från början, innan dom går in i slutbedömningen så att säga. För det är väl poäng det handlar om, fotograferingen?

*

*

***

SEXTON

***

*

Förstora!

*

***

SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR

***

Fortfarande Bartjärn och Korsheden, men det det finn ju mer än badhytt och flytbrygga......

*

OK, är ni med då? Först fotboll på allmänningen

*

Bollen i spel

*

Bad!

*

Åh, vad skönt det ska bli!

*

Elias är först från hopptornet

*

Agnes inte långt efter och med totalkontroll, hon lattjar lite med fotografen i hoppet

*

Jodå, pappa Stefan hoppade från hopptornet han också men lite omväxling i bilderna måste det vara

*

Eliasdyk

*

Efter nån timme på hemmaplan är nästa badsejour på gång

*

***

STILL GOING STRONG - BADHYTTEN, BARTJÄRN

***

Så står den därnere vid Bartjärn fortfarande, den gamla omklädningshytten, uppfräschad och fin. Minns jag rätt stod den här också när vi kom hit till Korsheden och Bartjärn första gången, 1965. Samma år vi gifte oss, I och jag. Det är, låt mig se, 54 år sen. För övrigt samma år vi flyttade till Finspång. Det här med tid blir bara konstigare och konstigare. Det mesta vi gjorde för typ några år sen visar sig vid närmare eftertanke vara för ett halvsekel sen, ungefär. Alldeles nyligen brukar vara för 5-10 år sen och förra veckan är en omskrivning för förra året.

*

Men visst är den fin med sina djärva färger på dörrarna. Ja, dörrarna ja, herr och dam förstås. Nej, förlåt, jag menar förstås dam och herr. Lite omodernt med separata avdelningar kanske men det gör inte så mkt, vi, som dom flesta andra, går inte in i hytten för att dra av oss badbyxorna. Eller på. Sitter man på en bänk därute går det utmärkt ändå. Men hytten är superbra att lägga kläderna i om man badar när det regnar, då blir inte kläderna våta, inte förrän man ska gå hem i alla fall. Och ni vet väl att det känns mycket varmare i vattnet när det regnar?

*

Förut brukade vi simma runt tjärnen ibland, särskilt stor är den inte. Eftersom det tog närmare en halvtimme gissade vi på att det blev 1000 m ungefär, vi hade ju tiderna från badhuset att jämföra med. Just nu blir det väldans kort för egen del, det är bara fritt och rygg som funkar. Trots att tjärnen inte är så stor är den rätt djup. Länge trodde vi på ryktet som sa 37 meter, extremt mycket för en så liten tjärn. Senare har vi hört att det var ordentligt överdrivet, ingen har lodat mer än 17 meter, vilket fortfarande är mycket. Minns jag rätt är medeldjupet i Hjälmaren nån meter eller så. Men visst, det kan finnas djuphål som inte lodats, både i Hjälmaren och Bartjärn.......

*

Förstora gärna den här fina badhytten!

*

***

SONY FE 24/1,4 GM - UTSEENDE OCH SPEC

***

Nu när jag skrivit några gånger om den passar jag på att visa hur den ser ut, fullständigt namn är alltså som i rubriken - Sony FE 24/1,4 GM. 445 g väger den, klart lättast i klassen, motsvarande från Canon, Nikon och Sigma väger alla en bra bit över 600 gram. Tillsammans med en redan lätt kamera, A7RIII väger 655 g, blir det 1,1 kg. Det tycker jag är helt ok för en fullformatare med objektiv. Objektivet är vädertätat, har 11 lameller och minsta fokuseringsavstånd är 24 cm. Jag har redan sen länge insett att detta kommer vara standardoptiken som sitter på när jag inte medvetet valt något annat, teleobjektiven tex. Med den skärpa det här objektivet har faller nästan behovet av standardoptik bort, skärpan är tillräcklig för att istället croppa om jag vill komma något närmare. Som det känns just nu kommer jag att bara välja min standardoptik 55/1,8 när jag vill minimera vikten så mkt det går, den optiken väger bara 281 g. Den är ju också lite mindre. 

*

*

*

Önskar er alla en riktigt härlig helg, badvattnet är på väg mot 20 grader!

***