STORSKRAKE SAXE

***

Egentligen satt jag därnere på träbron (Spången) utefter Saxevägen i eftermiddags  för att se om jag kunde få en skymt av rördrommen. Jag hörde den när jag gick därnere i går kväll och den upplät sporadiskt sitt karakteristiska läte också nu. Men jag hade inte suttit där så länge förrän jag fick sällskap av ett par grabbar som började fiska med sina kastspön så jag begrep att det var en fåvitsk tanke. Få fåglar är så skygga av sig som rördrommen har jag förstått. Men det blir fler tillfällen, det finns en bra bänk på bron så rätt klädd är det inget bekymmer ens för mig att sitta där ett par timmar. Och ensam i stillhet på bänken kanske det finns någon liten chans.

*

Ändå satt jag kvar där i närmare två timmar, tänkte alltid kan något dyka upp. Och visst gjorde det. En storskrake, hona antar jag, kom simmande med nio små dunbollar i släptåg. En satt på hennes rygg och honan och ungarna sam omkring i närheten av mig en bra stund. Jag fick för mig att det var samma unge som satt på hennes rygg hela tiden, säkert en halvtimme, och jag funderade på om det var den starkaste ungen som behöll platsen för sig själv eller om det möjligen var den svagaste ungen som verkligen behövde vilan och hjälpen? Det lär jag väl aldrig få veta men jag gissar att det är som vanligt i naturen, den starke som styr. Eftermiddagssolen låg på och det blåste rätt hårt så bilderna har lite hård och orolig karaktär. 

*

Här kommer dom, storskrakehonan med nio ungar

*

Ibland försökte fler komma upp på hennes rygg

*

Ungarna verkade trygga och gjorde små utflykter på egen hand

*

Några cyklister kom förbi och fick dom att vända igen

*

Snart kom dom tillbaka igen fast ungen på ryggen är blyg för fotografen

*

*

*

*

När dom kom nära strandkanten här satte ungarna iväg i ett fasligt tempo och for runt, dök och skvätte vatten så det stod härliga till. Dykträning och äta-träning antar jag?

*

Fin stund också utan att se något av rördrommen! Men nånstans härute i våtmarken står den och  - ja, vad säger man - tutar? Eller brölar?Den kan höras flera kilometer, så mycket vet jag

*

*

***

KORSHEDEN - MED LÅNGTELE SOM MAKRO

***

Innan regnet kom i går kväll kröp jag lite på alla fyra i gräset för att se om jag kunde hitta något intressant. På kameran satt inte makrot utan längsta telet som förvånande nog är ett bra alternativ till makrot . Egentligen inte så konstigt eftersom det fokuserar ner till 98 cm och 4o0 mm på ca 1 m funkar bra som ett slags makro. Skärpeproblemen jag ibland skrivit om är dessutom icke-existerande när jag jobbar så här.

*

Det som roade mig mest var att jag hittade spår av vårens extremt intensiva "snö"fröande  överallt. Dom flesta tycks vara överens om att det särskilt är asparna som bidragit med dom största mängderna, men det finns väl mkt annat, sälg och vide tex,  som också bidragit, men jag antar att det mesta jag noterat är från aspen. Skall ni se vad jag sett  behöver ni förstora bilderna.

*

Flygfrönystan, gissningsvis från asp, uppträtt på ett grässtrå. Komplex tredimensionell struktur där fröerna sitter som noder omgivna av täta nätverk av ytterst många och fina trådar.

*

Ytterligare en bild, croppad, som visar hur otroligt finmaskiga och komplexa "snöflingorna" vi sett är

*

På  nästan alla blommor och gräs kan jag se små rester av det intensiva fröandet, men man får titta noga

*

Det gäller också djupt inne i gräset, men här får man leta mer för att faktiskt se

*

Så också här

*

Liljekonvalsbladen lyser fint i det sneda solljuset

*

Blomningen har börjat men marken här är torr och ger kortväxta plantor med ännu kortare blomskaft

*

***

FRONTEN

***

Precis som utlovat kom väderomslaget i kväll. Men fronten låg länge vid västerhorisonten och tryckte, det syntes knappt att den rörde sig. Här tar den just solen i sitt grepp och ytterligare ett par timmar senaste regnar det. Skönt!

*

*

***

INGEN VET

***

Fast alla låtsas att dom vet. Vad som som är rätt och vad som är fel. Eller vad som är bra och vad som inte är bra. Eller hur det går sen. Efteråt. Vi gör vad vi kan, för att rättfärdiga våra val. Men ingen vet. Om gud finns eller om det regnar morgon. Gräset växer och vinden blåser ändå, utan att vi gör något alls. En av mina vänner tog sitt liv förra måndagen.

*

*

***

LITE I FÖRBIGÅENDE.....

***

Lite i förbigående skrev jag nyss i en blogg - eller kanske var det en bloggkommentar - att många av mina bilder och bloggar har ett slags terapeutisk syfte. Eller syfte och syfte, en terapeutisk funktion är nog riktigare. Inte alla och inte jämt såklart, men ändå ofta nog. Oftast kanske när jag är ledsen eller när själen är oroligare än vanligt. Sällan skriver jag att det är så det är,  men det kanske framgår ändå, vad vet jag. Och det spelar ingen som helst roll, den terapeutiska funktionen finns där i bilderna och skrivandet alldeles oavsett vad responsen är eller blir. Däremot har det en viss betydelse att jag delar bloggarna med er andra. Jag vet inte om ni har deltagit i gruppterapi, men det är en enorm befrielse just i att dela glädjen, bekymren eller oron med andra. 

*

Sen flera år vet vi, I och jag, att livet är på väg att ändras. Det är det alltid förstås, men ibland sker förändringarna snabbare och vi hinner inte riktigt med. Eller riktigare är nog att säga att vi inte riktigt accepterat, än. Jag berättar gärna om mig men jag har såklart ingen rätt att berätta om I, alltså inte mer om det. Men också detta lilla är befriande att skriva.

*

Vi har haft en fin helg, hela Göteborgsfamiljen har varit uppe hos oss, alla fem. Tillsammans har vi firat - häng med nu - sonens sambos mammas sambo, som fyllde 70. Fast dom sovit hos oss i två nätter, och sent igår efter festen blev det favoritosten Gruyere och några glas Amarone medan poängräkningen fullföljdes. Och den tog sin tid, halv två var vi i säng......

*

Före festen gick vi den korta promenaden ute i Risinge, borta vid S:ta Maria. Och där i gräset ligger bla den här gamla ekgrenen

*

Så önskar jag er alla en fantastisk vecka!

***