KOLTRASTKVÄLL, KORSHEDEN

***

Häruppe i Korsheden är snön inte helt borta och vårkänslan inte så påtaglig som nere i Östergötland. Men ljuset finns där, även när klockan går på sju, och koltrasten sjunger så det hörs vida över skogen och ängen. Få saker säger mig så mycket om den nordiska naturen och det nordiska sinnet som en marskväll med snörester och kyla i luften men med ljus över rymden och den vemodiga koltrastsången i ensliga marker. 

*

Förstora gärna!

*

***

TVÅ HÄNDER

***

Två händer har vi, dom allt flesta av oss i alla fall. Ibland tänker jag att jag skulle velat vara snickare, eller murare. Bagare eller kock hade också varit ok. Jag menar, jag skulle velat göra något som syns. Det där huset har jag byggt.  Eller åtminstone varit med om att bygga. Eller där har jag lagat mat till dom som kommit dit. Till dom som var hungriga, eller ville äta en bit mat medan dom pratade kärlek, eller affärer kanske. Jag har inte gjort något om syns, inte nu i alla fall. Det känns lite fattigt. Kanske har jag inte gjort nånting av värde, allting är annorlunda nu. Men det vet förstås inte murare eller snickare heller. Nu rivs Slussen, där så många jobbat i sitt anletes svett för att bygga upp den, Slussen. Och en del gamla hus är nu mest i vägen. 

*

Faktiskt har jag spelat ganska mkt piano, trots mina händer. Egentligen ska man ha långa, känsliga fingrar för att spela piano. Mina fingrar är korta och tjocka, trubbiga i alla fall. Men jag gillade att spela piano.  Nu duger dom inte så mkt till, men Beethovens långsamma pianosonater och andra satsen i Sjostak0vitj pianokonsert (jag tror det var den första av hans två pianokonserter) var roliga att spela. Säkert var det inte perfekt, men jag visste hur det skulle låta. Inne i huvet hörde jag mera hur det skulle låta, kanske inte hur det faktiskt lät. Och det var ju i alla fall jag som spelade. Nu fotar jag mest, det är inte så svårt, jag trycker bara på en knapp. Resten gör kameran och datorn. Jag vinner inga priser, men jag vet ju ändå precis hur det ska se ut och vad det är jag vill säga.......

*

*

***

HUR VET MAN NÄR ETT FOTO ÄR BRA?

***

Kort svar:  Det beror på vad man ska ha det till

Långt svar:  Är en slö bordskniv bra? Ja, den är bra om man är inlåst i ett fryshus och måste skruva sig ut eller om man hittar mormors gamla bordskniv som man åt med som barn (affektionsvärde), men dålig på en restaurang med segt kött. Ingenting är bra eller dåligt i sig själv, det beror på vad man ska ha det till. Ta personligt ansvar för kvalitet och göm dig inte bakom gemensamma normer som ändå ändras hela tiden.

*

Ursäkta, jag kunde inte låta bli. Och jag har gjort det en gång förut. Alltså, saxat ur Ernst Billgrens bok Vad är konst? Jag  har bara bytt ut ordet målning mot ordet foto. Och som jag tycker det är både lärorikt och roligt tar jag ett avsnitt till. Här har jag bytt ut orden konst mot fotografering och konstnär mot fotograf.

*

Finns det några bra böcker om man ska lära sig fotografering?

Kort svar:  Nej, det går lika bra med en bok om tennis

Långt svar:  Det finns många bra böcker om hantverken inom fotografering, men ingen bok om hur man tar bra foton. Böcker om idrott däremot innehåller mängder med guldkorn, saker som man kan ta till sig som fotograf. Till exempel: Att man ska låta bollen göra jobbet i stället för att rusa runt själv, utnyttja det material man jobbar med, ta till vara dess egenskaper i stället för att tvinga på materialet sina föreställningar, då gör det alltid motstånd.....

*

Ytterligare ett porträtt från samma tillfälle som senast, det jag kallade Blicken, fast på en annan kompis. Här har jag för en gångs skull använt blixt, blixt utomhus i solsken för att lätta upp skuggsidan. Om det är ett bra foto? Ja, det var just det ja, vad skulle jag med det här fotot till? Komma ihåg en trevlig kompis såklart. Alltså, en alldeles utmärkt bild.......

*

Förstora!

*

Önskar er en trevlig fortsättning på kvällen!

***

SVANARNA VID SKIREN

***

Först hör jag bara vingslagen. Knölsvanarna har ju så starka vingslag att man hör dom på långt håll, ofta innan man får syn på dom. Så ser jag dom komma över skogen där jag är vid Skiren. Med enbildstagning, minsta spot och inte ens följande fokus inställd så  hinner dom nästan försvinna innan jag hinner få tag på dom med spotten. Men istället har solen precis försvunnit ner i molnkanten dit  dom flyger så för mig duger det bra som en måndagskvällsbild.......

*

*

***

BLICKEN

***

Porträtt skulle jag gärna vilja ägna mig mer åt. Lite ensamvarg är jag väl, träffar för lite folk tycker jag, eller så är det bara en ursäkt för att jag inte törs eller vill "gå på". Då och då ramlar jag på äldre bilder som jag inte gjort något av. Och alla sparade arkivbilder är ju inte 50 år, den här är från 2007.

*

*

***