SÖDERBÄRKE - SOMMARNATT - OCH ÖPPNADE HJÄRTAN

***

På väg hem från nånstans - Ludvika tror jag - passerade jag bron i Söderbärke häromkvällen. Och såklart stannade jag, fattas bara. Tillvaron, existensen, är mer magisk än dom flesta av oss tar in och låter oss förundras av. Jag tror våra sinnen och inte minst våra hjärtan har vant sig att gå ner viloläge, sådär som datorn och mobilen gör, för att inte hela tiden uppröras av allt elände som också finns - krig och terror, fattigdom och sjukdom. Just därför tror jag det är viktigt att så ofta det går ta in allt det sköna som hela tiden finns. Det gör våra hjärtan öppnare och det är grunden för en mer positiv värld med större  förståelse och mindre ondska. 

*

*

*

***

PROCEDUREN

***

Nej, det är inte Kafka jag tänker på. Förresten så var det Processen jag associerade till, inte Proceduren. Proceduren känner jag ingen bok som heter, ingen känd i alla fall. Tänk så det kan bli. Men nu är ju inledningen fixad.....

*

Proceduren jag tänker på är morgondoppet i Bartjärn. Lika otroligt behagligt morgon efter morgon hela sommaren, sol och ljumma vindar. Och Bartjärn är en underbar badplats. När vi går nerför allmänningen, samma allmänning som midsommarfirandet är på, är det alltid dagg i gräset (utom dom extremvarma dagarna). I är noga med att alltid ta av sig crocsen och gå barfota i daggen ner till badplatsen. 

*

Därnere är bänken vi oftast lägger kläderna på. Dom flesta mornar så här efter semestrarnas slut är vi ensamma vid morgondoppet och då näckar vi så klart. Det är en extra njutning att få komma ner när det är alldeles tyst och lugnt och hoppa i som gud (eller vem det nu var....) skapade oss. En handduk lägger vi på bryggan ifall, inte för att vi skulle bli genererade men vi vill ju inte skrämma bort någon annan......

*

Färdiga för bad passerar jag alltid bryggan.Träet är redan solvarmt och det luktar varmt trä så där som bara bryggor gör. Dessutom kluckar det alltid lite, också så där som bara bryggor gör. Bredvid ena sidan av bryggan växer vita näckrosor, bladen börjar se lite maskätna ut men är lika vackra ändå.Vet inte om det är vattnet som påverkar dom eller om det är ngn form av insektsangrepp. Björkarna omkring fröar rätt mkt nu så både bryggans brädor och näckrosbladen är prydda av björkfrön. Och så tittar jag ut mot sjön och det enda jag ser är solglitter......

* 

Bänken

*

Bräderna i bryggan

*

Näckrosbladen

*

Sjön

*

Så en simtur - typ 100-150 m, så soltorkar jag på bryggan innan vi klär på oss och åker hem till morgonkaffet.......

***

GOLDEN SKIES - LUDVIKA

***

Kvällsljuset över Väsman vid Skuthamn i går kväll var magnifikt. Går inte att motstå.

*

*

*

***

CUMULUS

***

Dom senaste dagars har det varit gott om fina molnformationer. Det här är väl ett typiskt cumulus congestus kan jag gissa, alltså ett upptornande stackmoln. Det gav heller inget regn eller åska utan bröts upp i mindre, helt vanliga stackmoln. Bilden är sammansatt i LR av tre separata bilder

*

*

***

GÅRDEN (och lite om Rosenlundarna)

***

Dagens promenad gick utefter Saxevägen, eller riktigare Nohrstedtsvägen. Den har I och jag gått sedan 1965, det år då vi gifte oss och det år Carl-Edvard, I:s pappa, byggde sommarstugan. Och jag tröttnar aldrig. Hur många bilder jag tagit där går inte att räkna. Istället för att tröttna på motiven blir det viktigare och viktigare att försöka få fram det unika som finns där. Dom gamla gårdarna som ligger utefter vägen har skiftande ålder men alla representerar dom sätt att leva som gissningsvis snart kommer vara borta. 

*

Dom här två bilderna är motiv jag fotat många gånger (det är inte samma gård fastän rubriken antyder det). Idag var det extra tacksamt för dom fina molnen. Jag har också lagt ner betydligt mer jobb på efterbehandlingen än jag vanligtvis gör med finjustering av vitbalans och en aning oskärpa i bildernas ytterdelar först det inte ska se för skarpt och digital"vasst" ut, förutom det vanliga med exponeringsjusteringar, justeringar av svärta och vithet osv. Idag fick det tom bli ramar.

*

Det här är ju inte bilder som passar i Stockholmssalongerna precis, fel motiv och fel stil. Rosenlundare säger en del och rynkar på näsan. I min värld är det något mycket viktigare än salongsfähigheten som avgör värdet - innehållet. Det här är ett försök till en kärleksfull dokumentation av miljöer som är ljusår från det som finns i Stockholm city. Det finns massor av naturfotografer som söker dom orörda landskapen men ganska få, upplever jag, som fokuserar på miljöerna där fortfarande många lever och arbetar, miljöerna som aldrig får uppmärksamhet i media.

*

*

*

***