VI VÄNTAR PÅ VÅRSOLEN

***

Så här såg den ut då, i april 1968. Och I väntade första barnet, och jag väntade också förstås. Hon kom några månader senare, i juli, Katarina. En vanlig söndagsutflykt för femtio år sen - jag hade nyss köpt min första bil, en begagnad Opel Rekord för 5900. Men vårkappa, sidenscarf och läppglans. Kanske någon ler åt det idag, uppstyltat. Så tänker inte jag, mer vad fin hon gjort sig, inte gör vi oss så fina bara för varandra idag. Vi ser båda väldigt annorlunda ut idag och tänker att det gör ändå ingen skillnad. Men hur är det, kanske det gör det ändå?

*

*

***

IMPRINTS OF LIFE

***

*

*

***

LANDSKAPET VID KVISMAREN

***

För mig är landskapet uppe vid Kvismaren ett skäl lika gott som fåglarna att åka dit. Jag kan inte se mig mätt på ljuset och rymden som finns över våtängarna, jag andas djupare och jag känner att det finns ingen begränsning varken på tid eller rum och det finns heller ingen separation från detta oändliga

*

*

***

STORASYSTER SIGBRIT......

***

.......dyker fortfarande upp i tankarna då och då, vi begravde henne sommarens varmaste dag i juni 2016. 78 blev hon. Det är lustigt, jag minns hennes skratt mer än något annat. Här är hon trettio ungefär och med sonen Sten-Åke, nu en några och femtio. Bilden fanns med bland dom analoga jag skannat idag. Då och då skannar jag lite analoga bilder och hittar alltid några jag gillar, har glömt eller så. Och det blir nästan bara bilder med människor på, vattendropparna, grässtråna och dom rostiga skruvarna jag nämnde häromdagen lockar inte det minsta till att  skanna. Så jag vet vilka bilder som ÄR viktiga och det har inte ett skvatt med likes att göra. Den här är alltså från 1967 eller möjligen 1968. Och inte svår att komma ihåg alls.

*

*

***

BLÄNDARE 22

***

En del sitter kvar länge, i ryggmärgen kantänka, utan att jag lägger möda på att hålla det vid liv. Jag tänker på siffror och samband mellan siffror som jag i mitt tidigare liv ägnat kraft och intresse åt. Nu gör jag inte det, snarare försöker jag medvetet gå några steg åt andra hållet, ändå kom jag för en tid sen på mig själv att undra varför bländare 22 finns. Gillade dom inte udda tal kanske, vilken eller vilka nu dom var som började med bländarskalan vi sen länge använder. Jag tycker nämligen det borde vara 23, inte 22.

*

Ni vet, 1,4/2/2,8/4/5,6/8/11/16/22/32

( egentligen 1:1,4/ 1:2/ 1:2,8/ 1: 4/ 1:5,6 osv, men för enkelhets skull skriver jag bara den enkla talserien. )

*

Nåväl, tillbaka till 22:an. Dom flesta vet säkert varifrån serien kommer. Man vill ju att varje steg uppåt ska betyda att objektivet/bländaren släpper genom hälften så mycket ljus. Och det är ju den runda öppningens yta som avgör hur mycket ljus (per tidsenhet) som släpps in. Och ytan är proportionell mot diametern i kvadrat. Kvadrerar vi dom här talen får vi ungefär serien 1/2/4/8/16/32/64/128/256/512 osv Det är alltså den serien som förklarar varför ytan i nästa bländarsteg är hälften så stor. Bländarstorlekarna är alltså egentligen kvadratroten ur dom här talen. För att se om avkortningarna gjorts korrekt kan vi ju lätt på mobilen ta reda på vad roten ur talen i talserien är med större noggrannhet

1/ 1,414/2/ 2,828/ 4/ 5,658/ 8/ 11,31/ 16/ 22,69/ 32/ 45,25/ 64 osv

Och eftersom tillverkarna bara anger bländarsiffrorna med två siffrors noggrannhet får vi korta av dom här talen till två siffror.  Och som ni ser borde serien då vara

1/ 1,4/2/ 2,8/ 4/ 5,7/ 8/ 11/ 23/ 32

5,7 i stället för 5,6  och 23 i stället för 22. Mystiskt , eller hur? Ändå tror jag mig ana varför. 5,6 är ju dubbla värdet av (det avkortade) talet 2,8 som finns tidigare i serien, och 22 är ju dubbla värdet av 11, så det ser ut  som en enklare och mer logisk talföljd, på papperet (förlåt objektivet) åtminstone. Men med 5,7 och 23  hade man kommit närmare "målet", att halvera ljusinsläppet för varje steg uppåt i serien

*

På mitt välanvända, fortfarande fungerande Hexanonobjektiv står det mycket riktigt 1:1,4, inte bara 1,4

!*

Förlåt, var det nå´n som viskade nördigt?

***