MENINGSLÖST?

***

Visst är det lite konstigt? Jag menar, naturen har ingen mening, ingen avsikt med det den gör. Inte i vår mening i alla fall. Den har inte ens en fri vilja. Så allt vi ser är meningslöst i den betydelsen. Andra skulle nog säga att där finns Guds mening. För mig är livet i sig själv nog, det behövs inget annat tycker jag. Men kanske är det samma sak, Gud och livet? Bara olika namn vi använder? Få saker blir så vackra som det meningslösa. Eller så vackert som livet självt.

*

Måste förstoras!

*

***

VI FÅR VÄL SE

 ***

Så glädjer jag mig som ett barn nästan varenda gång snön kommer, även om också jag måste skotta framför huset och sen få bilen körduglig och frost och imfri. Allting blir vackert igen, det mörka försvinner som i ett nafs och det ser ut som nå´n lagt ut klickar av vispgrädde lite varstans. Skulle gärna se att den fick ligga kvar också, just nu smälter det för fullt, men det kommer nog mer snart......

*

Jag har gjort några dagars uppehåll på bloggen och det har varit skönt. Skälen är flera, det mest uppenbara är att min syn fortsätter att krångla efter starroperationen och det har inte varit lika roligt att fota som det brukar vara. Det konstiga är att synskärpan på ögat mätt i syntest de facto är bättre, men jag har liksom en hinna över seendet som får min närvarokänsla att minska, jag har inte riktigt kontakt med verkligheten känns det som. I går var jag på första efterkontrollen och allt ser ut som det ska, dock är hornhinnan fortfarande ordentligt inflammerad efter snittet och sannolikt kan det vara orsak. Jag fick i alla fall nya ögondroppar med kortison och jag känner mig mer bekväm eftersom det tycks finnas en orsak till hur jag känner det.

*

Det finns också andra skäl till uppehållet, jag har inte riktigt trivts på bloggen på sistone. Är inte alldeles säker på vad det beror på, kanske är jag mest trött på mina egna blogginlägg som trots andra ambitioner fortfarande känns väldigt konventionella. Å andra sidan ( Å ena sidan och å andra sidan ni vet.....) är det just min värld och min vardag jag berättar om och jag vill gärna fortsätta att berätta just om vardagligheten, den som inte är spektakulär, inte märkvärdig, inte hisnande. Men inte grå heller.

Så känner jag ibland att det är för mycket gnäll, för mycket missnöje som vädras. Bloggen är öppen för allt, positivt som negativt. Den är också öppen för såväl bilder och bilddiskussioner som kamerasnack och märkesdiskussioner, familjeberättelser och politik och miljöfrågor och det är bra. Allt får och ska finnas (så länge ingen förolämpas eller så). Däremot kan jag ju se att jag personligen inte trivs när det blir för mkt politik och för mkt gnäll på grupper eller förhållanden som man kanske inte alltid vet så mycket om. Och mest otrivs jag när kritik och missnöje bara portioneras ut så där lite på måfå. Man vädrar sitt eget missnöje helt enkelt. Och det är inte så att jag känner mig utsatt, om det nu är nå¨n som tror det. Men det är för mkt negativ energi i omlopp för att jag ska trivas på bloggen när det är så. Och bloggen styr ingen enskild, så trivs jag inte är det ju bara att låta den vara. Och det är precis vad jag gjort några dagar och det har varit skönt. Sen får vi väl se, jag hör inte till dom som fattar stora och oåterkallerliga beslut, jag går på känslan, vädret och ljuset, var det nu finns för dagen.

*

Bartjärn, Korsheden

*

***

TRÄDET VID SJÖN

***

*

Från fälten vid Västerbyhytta vid södra Barken för några dagar sen

*

***

MEN VÄNTA ETT TAG, VAD ÄR DET UTE PÅ ÅKERN DÄR?

***

Klockan var några minuter i fyra i går eftermiddag och ganska mörkt. Jag hade just satt mig i bilen för att köra in till Ludvika då jag fick syn på en älgen nere på åkern framför huset. Minolta 85:an som jag bloggade om i går satt på och med den tog jag första bilden, en bit bort var den ju. Men som 100 - 400:an låg i bilen gick det fort att byta. ISO hamnade på 1600 och 2000 i de sista två bilderna och med 400 mm är maxbländaren 5,6 så det blev handhållna tider på runt 1/100 s. Men va fasiken tänkte jag, det är antiskak i huset och i objektivet, nå´t blir det väl. Och det blev det, nå´t alltså.

*

Roligast var att se att kalven var vid liv. För en månad sen, eller två, såg jag en älgko med kalv som jag gissade var en tvååring just härnere på åkern. Det var en morgon i älgjaktstider och samma eftermiddag passerade jag ett jaktlag med nyskjuten älg mindre än en kilometer bort. Vad synd tänkte jag spontant, det var säkert dom. Och säkert var det kon för det här ser ut att vara kalven ensam. Förra gången hade kalven kontinuerlig kontakt med mamman, nu fick den klara sig själv. Det såg ut att fungera, kalven gick runt och sparkade fram det torkade gräset under den frusna skarsnön. Naturligtvis kan jag inte vara säker på att det är samma kalv, men chansen är stor, dom brukar hålla sig till områden där dom hittar mat och får vara rimligt ostörda. Klickar man på bilderna ser man att kalven har början till horn så en tjurkalv tycks det vara.

*

Med 85:an ocroppat

*

400 mm och croppat. Och visst hör han mig (och ser)

*

Bäst att ta en riktig koll

*

Fåglarna va´ hård snön är!

*

Jo, han står kvar där borta (jag alltså)

*

Jag sparkar på då, dj-a skare!

*

Och jag bestämde mig för att sakta gå lite närmare, men skaren var inte bara hård, den krasade också...

Nä, nu sticker jag....

*

***

MINOLTA AF 85 f/1,4 - VÄRD ATT FIXA

***

Just min Minolta 85/1,4 har ju alltid varit mitt favoritobjektiv, särskilt för porträtt och barnbilder. De senaste åren har dock bländarförval inte alltid funkat och definitivt inte  ute under säg 8-10 C. Som jag gärna använder det för landskap och stadsbilder också vill jag att det ska funka där ute också. Efter viss tvekan lovade dock Magnus på Sonyverkstan (Infocare, Linköping) se vad han kunde göra - objektivet är ca 30 år och han var inte hundra på att han kunde skaffa ritningar och info. Efter två dagar och knappt 2000 SEK var det fixat och klart och sen dess har det suttit på kameran igen och fungerar alldeles utmärkt, även i minusgrader, tack Magnus!

*

När jag nu hade Minoltan fint fungerande igen kunde jag inte låta bli att googla på den och snart förstod jag att jag inte var den enda som uppskattade det här objektivet. Så här skrev Ken Rockwell 2013

"This is the world's first autofocus ultra-speed tele. Nikon didn't copy it until almost ten years later in 1995! This is a spectacular show-off lens for Minolta. No newer 85mm lens from anyone will make pictures any better than will this lens.

The Minolta AF 85mm f/1.4 is a fast, short tele ideal for close-in people photos. At f/1.4, it is superb at throwing distracting elements out-of-focus, with rendition optimized for people pictures. 

It's all solid alloy and much better made than Nikon's similar lenses. This Minolta 85 1.4 has an all-metal exterior, metal mount, metal focus ring, metal filter threads, and all-metal barrel. The only plastic is the focus window, the red mounting dot and the rubber."

Han (Ken Rockwell) skriver ofta för Sony så han är säkert inte helt neutral men nå´t ligger det säkert i det han säger, här är artikeln

 http://www.kenrockwell.com/minolta/maxxum/85mm-f14.htm

För den sakens skull tar jag med ytterligare en referens, från photozone.de .Den gäller D-versionen som kom efter min men är optiskt identisk med första generationen.

"The Minolta AF 85mm f/1.4G (D) is an excellent lens which plays in the same league high up there with the Canon EF 85mm f/1.2 USM L and Nikkor AF 85mm f/1.4D. From f/2.8 and up the performance of the lens is superb and neither distortions, CAs nor vignetting are something to worry about. At f/1.4 the results are a little soft specifically at the borders but this is not unusual for an ultra-large aperture lens. The AF 85mm f/1.4 is also capable to render a beautifully smooth and buttery bokeh (out-of-focus blur) making it an obvious choice for portrait photography. The mechanical quality of the lens is excellent. If you're nit-picky the AF could be a little faster."

Jag kan se att mitt objektiv är första generationen, tillverkat mellan 1987 och 1993 och den version som är helt i metall. Jag köpte mitt något begagnat av en fotokompis i Finspång 1990-1991 så sannolikt är det i det allra närmaste trettio år. Det var också mitt första objektiv av vad jag själv vill kalla proffskvalitet

*

Minolta AF 84 f/1,4 monterad på A7RII via Sony-adaptern LA-EA4

*

Annat perspektiv, samma objektiv och kamera

*

Minolta AF 85 f 1,4    Handhållet  på 1/20 s  bl 1,7  ISO 3200 Belysning stearinljus. Kolla gärna ögonskärpan!  

 *

Ja, det blev lite långt det där, sorry, men jag tyckte det var roligt att se att pengarna verkar vara väl använda!

***