EN OMÖJLIG UPPGIFT?

***

Jag undrar bara, har ni hittat den än? Vägen? Er väg? Jag letar och letar, men allt är så otydligt. Egentligen letar jag inte heller, inte aktivt. Men jag undrar hela tiden. Förgäves försöker jag förstå, integrera tillvaron till ett helt. Men den är som ett sånt där, vad hette det, ett sånt där man tittade i för tusen år sen, med speglar och färggranna fragment. Skakade man på tuben blev det ett nytt  mönster. Fast jag behöver inte ens skaka, tillvaron ändrar sig ändå och mina sanningar från igår gäller inte i dag. Jag vill integrerar allt, frukostfilen med stjärnorna i galaxerna som flyr undan, jag vill integrera kärleken med hatet och krigen och bomberna. Berätta, jag är idel öra, vad har ni lärt eller förstått?

*

*

***

ALLT FÖR ATT SE BÄTTRE (UT?)

***

*

*

***

LUDVIKA CENTRUM

***

Ludvika centrum gör mig mer och mer nedstämd för varje gång jag kommer dit. Jag växte upp där i en sömnig men vacker liten småstad mellan åren  1947 0ch 1960. Idag börjar centrum likna en nedgången amerikansk småstad med rader av nedgångna fastigheter och många tomma affärslokaler. Jag har alltid gärna åkt in till Ludvika från Söderbärke, tex när jag ska göra större inköp, men det är inte roligt längre. Trots att Fagersta och Smedjebacken har haft mkt större nergångar i befolkningen än Ludvika ger dom kommunerna i mitt tycke inte lika trist intryck. Ändå har Ludvikas befolkning inte minskat alls sen år 2000, det är fortf mellan 26´ och 27´ tusen invånare och med en livskraftig, framgångsrik storindustri (ABB) som största arbetsgivare.  

*

Naturligtvis råder inte kommunen över enskilda fastighetsägare och affärsinnehavare. Ändå är det min fasta övertygelse att kommunledningen har ett avgörande inflytande på hur en kommun utvecklas.  Massor av nya stora huskomplex (bostäder, affärsfastigheter och fastigheter för institutioner) har tillkommit sen jag flyttade därifrån men dom verkar utspridda på måfå, nya och nergångna fastigheter  har blandats i kvarter efter kvarter istället för att koncentrera det nya i vissa kvarter eller områden och mer systematiskt bevara det gamla i andra. McDonalds har fått bygga nytt ett stenkast från det gamla vackra stadshuset i stället för att antingen låta dom vara i befintliga affärshus i centrum eller nybyggt i ett ytterområde, stadsparken är parkeringsplats, badhuset ska vi inte tala om. Ursäkta klarspråk,men hela centrum känns som ett stort sammelsurium. Och rivningstomter övergår till mer eller mindre planerade parkeringsplatser. Trist!

*

Ludvika kommun har fantastiskt vacker natur och det finns större och mindre sjöar nästan överallt, och det gör det bara mera trist. Självklart finns fortfarande en del vackra byggnader i centrum och många natursköna bostadsområden utanför centrum, men centrum.....Jag är helt övertygad om att ett så trist centrum påverkar människors vilja att flytta hit och alltså påverkar kommunens utvecklingsmöjligheter. Självklart är inte centrumbilden orsak till att stan är lite av fäste för nazism och NMR, jag vet att dom är mkt i Sunnansjö tex, men samtidigt tror jag risken är stor att dom hittar bättre livsrum i ett nedgånget centrum än i ett välhållet centrum.  

*

Här kommer ett axplock av bilder från en promenad på Storgatan, den centrala affärsgatan,  från Stadshuset till viadukten, dvs mitt i centrum

Förr ingången till Vickbergs konditori med dom stora, välvda fönstren

*

Gårdshuset intill, fasad mot Storgatan

*

Kort modernt parti vid korsningen med Carlavägen

*

Ser inte heller särskilt snyggt ut längre, tidigare Rahléns bokhandel

*

Diagonalt mitt emot, tidigare Hendebergs. Är parkering på trottoaren i själva hörnan ok nu för tiden i Ludvika?

*

Mitt emot gamla polishuset

*

Ganska ny byggnad med lika tomma lokaler lite längre ner mot viadukten

*

Storgatan rakt fram, hela genomfartstrafiken straxt intill, heter den stationsvägen kanske?

*

Stadsplanering vid badhusert och Kyrkskolan

*

I rättvisans namn , det finns fortfarande några vackra byggnader,här gamla tingshuset....

*

......och här stadshuset

*

***

FAMILJEALBUMET - SVAMPPROMENADEN

***

Under helgen har vi haft besök av stockholmsfamiljen, åtminstone 3/4 av den. Alltså har vi varit fyra tjejer från sju till drygt sjuttio och så jag då - trevligt. Skogspromenader står nästan alltid på programmet och nu ville dom gärna ha lite trattisar med sig hem. Jag hade gått några dagar innan och kollat var det fanns, så mycket roligare att gå på svampplockning om man verkligen hittar svamp!

*

På väg ut, vi följer först den fina skogsvägen

*

Så in på den gamla körvägen, dags att börja kolla på sidorna

*

Trattisar måste man ju ställa in ögonen på för att se, bäst att titta lite noga först

*

En blick på morfar också

*

Men titta här då, här finns det!

*

Så fortsätter vi stigen

*

Titta, här finns ju massor!

*

Då blir man så här glad

*

Alla hjälper till med rensningen vid stora matbordet med vaxduk på, trattisar är ju lättrensade

*

Och visst, det blev en hel del, det här är inte allt!

*

***

HÖSTPROMENAD

***

*

*

***