NY FOTOGRUPP PÅ FS!

.***

Alltså, gu´va´skönt att inte bo  stan vetja. Inte en paparazzi, inte ens en gatufotograf, inte en egensinnig gruppvärd så långt ögat når. Inte en kattdjävel ens. Alltså riskerar jag  inte heller att bli utslängd från nån gatufotogrupp. I stället har jag tänkt bilda en grupp för oss härute - Hästar i Risinge ska den heta gruppen. Dogmalöfte är att alla bilder ska vara tagna på snedden med en Sony A7RII eller i värsta fall en Sony A99 och i ute i Risinge. Horisonten ska luta minst 18,3 grader åt ena eller andra hållet. Det mesta lutar ju ju åt ena eller andra hållet i dom andra grupperna också, jag skulle säga mest åt det egna hållet. Inga kändishästar av ngt slag får vara med, i alla fall inte bara för att dom är kändishästar. Och i alla fall inte om dom bara står och äter gräs som vi andra. I den här gruppen måste alla vara beredda på att säga förlåt minst en gång i till varje bild. Ja, inte bara säga utan mena det. Mena förlåt alltså. Det är ju inte säkert nånting. Förresten, har ni tråkigt eller blir mobbade i era grupper är ni välkomna hit ut på ängen, det finns massor av grönt att tugga på.

*

*

Ja, förlåt, jag tog ju inte den här bilden själv, det var han där Khalad.....

***

BRUDPARET

***

Visst är det vackert med brudpar? Gärna med ett slott eller så i bakgrunden

*

*

Jag råkade bara gå förbi slottet i Finspång där fotografering pågick så jag tog en bild och gick vidare. Brudparet? Inte en aning:

***

FÖR HAND OCH MED ÖRONSKYDD

***

Klockstapeln ute vid S:a Maria står separat från kyrkan och rings för hand och med öronskydd. Det gillar jag!

*

*

***

SENSOMMARPROMENAD

***

Fortfarande njuter jag lika mycket av varenda promenad. Högsommaren har sen länge glidit över i sensommar och färgskalan har skiftat från grönt mot mer gult och brungult. Morgontemperaturen har varit nere i 5 C och det mörknar vid tio. Vemodigt? Nja, men vackert. Igår blev det Saxevägen på tu man hand. Visst är det konstigt, vi har tidvis varit i Korsheden i över 50 år och hur många gånger jag gått Saxevägen vet jag inte, men det är alltid lika skönt och jag hittar alltid mycket att fota.  Och jag förundrar mig hela tiden över naturen, över det mest elementära, som kretsloppen, årstiderna, rikedomen. Och skönheten som finns precis överallt. Lite känns det som jag fått ett andra liv. Upp till 60 ungefär var det utbildning, jobb, familj, pengar som var viktigt. Kunskap och kompetens, uppgifter och ansvar, mål och mening var ledord. Och prestation, och förnuft. Och logik. 

*

Nu litar jag mycket mer på mina känslor. Och tror mer på det som är roligt än förnuftigt. Och kostar på mig att tycka olika olika dagar. Vem har sagt att jag måste vara konsekvent? Och jag söker hela tiden efter det vackra, och hittar det överallt. Följ med på promenaden. Det är inget häftigt eller storslaget men fint!

Förstora!

Liten blåklocka och timotej

*

Hundkäx

*

Tistlarna har börjat släppa i från sig sina frön

*

Nässelstånden får inslag av gult och brunt

*

Våtmarken nere vid träbron ändrar också färg

*

Mjölken börjar också fröa

*

Vad är det, blåklint eller cikoria eller ngt ditåt? Humlor och annat drar dom till sig

*

Vid gränsen till våtmarken växer dom här i täta stånd

*

Barnen i björkdungen

*

Och en annan av björkdungarna

*

Ängen är slagen

*

Och där framme, en nyponros i gräset

*

***

WITHOUT WORDS ONLY

***

*

*

***