KVARNSNÄS

***

*

Förstora!

*

***

MENINGSFULLT I SÖDERBÄRKE

***

Fantastiskt roligt! Med fyra dagars varsel hade jag varit nöjd om det kom fem deltagare, nu kom det mellan 35 och 40 till eftermiddagens bildvisning i Capellet, samlingslokalen i Söderbärke. Temat var ju bilder från Söderbärketrakten - Korsheden, Saxe, Vibberbo, Stimmerbo......ja, och så Söderbärke förstås. Medelåldern var hög men det var intresset också. Och kompetensen om ämnet förstås, det var ju den egna hembygden. För mig är det ett utmärkt exempel på tesen att bilder måste bedömas utifrån något slags sammanhang. Knappast någon av dom här bilderna hade rönt någon uppmärksamhet vare sig på Masters eller fikatävlingen i fotoklubben - jag vet, jag har testat med några. Det fick dom här. Men viktigare var att jag tydligt uppfattade att man verkligen gladde sig åt att se bilder från dom egna trakterna. Och det är skälet till att jag kände den här eftermiddagen som meningsfull. 

*

För att visa att det inte behöver vara sommar och sol för att ge visningsbara bilder inledde jag med två bilder tagna i dag från bron i Söderbärke, och det var den gråaste dagen på länge. Dom får också bli dagens bloggbilder,

Norrut från bron i Söderbärke i dag

*

Söderut från bron i Söderbärke i dag

*

***

JOVISST, FÄRGERNA ÄR KVAR

***

Det är precis som vanligt när det är gråväder. Först ser jag inga färger alls, det är bara grått och disigt. Men så ställer jag mig på huk och kollar lite närmare och hux flux finns alla färger där igen. Egentligen vet jag ju att det är så det är, att så länge det inte ligger ett snötäcke över allt finns färgerna där i mikrovärlden. Det räcker tom att gå lite närmare med normaloptiken.

*

*

Så tänkte jag  kolla vad den heter den här fina laven men det var lättare sagt än gjort. 13 500 olika arter av lavar säger google, varav 2 000 i Sverige.  Så nån som redan vet får berätta.

*

***

UNDERKYLT REGN

***

Sent igår kväll kom en rejäl skur underkylt regn. Bilen såg riktigt häftig ut i morse, ny ytbehandling liksom. Krux bara att rutorna hade samma ytskikt.

*

*

*

***

FÅR MAN GE UPP EN STUND?

***

Ibland vet jag inte vilken fot jag ska stå på. Ibland vet jag ingenting känns det som. Bättre uttryck är nog att jag är osäker på allting. Egentligen.  Får jag bara ge upp? Inte för gott hoppas jag men en liten stund kanske? Ibland orkar jag inte med världen därute. Det värsta är att jag då inte orkar med mig själv heller.  Ni behöver såklart inte svara. Ni kan ju inte svara för mig. Men för  mig är det en tröst, eller hjälp, att kunna skriva rakt ut. När jag sätter ord på mina egna känslor blir det lite bättre, åtminstone för det mesta. Jag använder rätt ofta bloggen på det sättet, även om det sällan är så tydligt. Jag skriver av mig. När jag skriver känns det bra att kunna dela.  Det är länge sen jag lärde mig att det är bra att skriva ner en del av sånt som händer inuti. Det hjälper även om jag inte delar med nån, bara skriver och kastar. Men jag har också kommit underfund med att det är ännu bättre att dela. Att dela, att veta att någon lyssnar, eller läser när det gäller FS, är bättre. Ingen behöver trösta, ingen måste göra något, det har ändå en helande effekt. Att få dela med andra i grupp är bäst. Många många gånger har jag delat  sånt på Baravara som jag aldrig trott att jag skulle våga berätta för någon. Men i en trygg grupp fungerar det. Och att få dela det jobbigaste är den bästa hjälp som finns. När ingen behöver trösta känner jag att jag klarar det själv, det också. Kan själv som treåringarna säger. 

*

**

Godnatt!

**