GAMLA BANVALLEN

***

När jag gick förbi Metallen på förmiddagen och tog en bild av husfasaden var det egentligen gamla banvallen och promenadstråket där som var huvudsaken. Och det blev ju några bilder där också såklart. Den här järnvägen var smalspårig och gick upp till Hjortkvarn. Tågtrafiken var igång när vi flyttade hit -65 men jag har aldrig åkt med tåget. Idag är banvallen ett fint gång- och cykelstråk och cykla går fint upp till Ljusfallshammar ungefär. Det går att komma vidare men banvallen blir sen mer och mer överväxt.

*

Promenaden idag var inte så lång, kanske fyra km totalt. Jag har lekt lite med ljuset i datorn så bilderna visar inte precis hur det såg ut på förmiddagen men det roar mig att prova lite olika bildkoncept.

*

Att det är en gammal banvall kanske går att ana även om det ser lite mörkt ut

Ett av mina favoritobjekt är den gamla döda eken som, precis som jag sagt någon gång tidigare, påminner mig om någon av dom gamla enterna som finns med i sagan om ringen

*

*

Det finns många fina små ställen utefter stråket

*

Här har jag vikt av från banvallen och är på väg genom skogen upp mot Mellangrind

*

Åter på mammas gata

*

***

METALLEN

***

Då och då passerar jag Metallen, huset på Sjöviksvägen, oftast på väg till promenadvägen på gamla banvallen. Ursprungligen byggdes huset för att få fram ungkarlsbostäder (fanns det inga ungkvinnor?) till anställda på Gränges Aluminium. Fyra våningar med lägenheter om ett rum, kokvrå och badrum. Det hade funnits ett äldre tegelhus med samma funktion och namnet Degeln i närheten tidigare, och nu (i början av 70-talet?) behövdes fler och nyare lägenheter. Trodde man. Ganska snart visade det sig att man inte kunde fylla huset med de hyresgäster man tänkt. Men då division Plåt och Band hade ont om lokaler hyrde man in sig här 1976, i väntan på att det nya kontoret, NYKO, skulle bli klart. Här satt divisionschefen Yngve Appelgren, här fanns delar av försäljningsorganisationen och här fanns utvecklingsavdelningen som jag då ansvarade för och dit Leo (Lars-Erik Olsson) hörde som höll i utvecklingen av pläterat material för kylarband.

*

På den tiden var kylarband i koppar (tillsammans med byggplåt i aluminum, Korrugal och strängpressade profiler) Finspångsverkens största produkter. Kylarband går huvudsakligen till tillverkning av bilkylare och behöver alltså ha god värmeledningsförmåga som ju koppar har, bättre än alla andra bruksmetaller. Men aluminium har också ganska bra värmeledningsförmåga och aluminium har en annan stor fördel, aluminium väger (mer exakt - densiteten) bara en tredjedel av vad koppar gör. Och det är ju bra i bilar eftersom lägre vikt minskar bensinförbrukningen. Och mäter man värmeledningsförmåga i förhållande till vikt eller densitet har aluminium bättre ledningsförmåga än koppar! Det var bakgrunden till satsningen på kylarband i aluminium. Kruxet är att aluminium inte enkelt kan lödas till kylare på samma sätt som koppar, det fanns alltså ingen färdigutvecklad tillverkningsprocess. Divisionschefen Yngve trodde benhårt på idén varför utvecklingsavdelningen fick jobba på och den som höll i det var Leo

*

Jag tänker inte gå in på tillverkningstekniken, men projektet blev lyckosamt och idag är kylarband i aluminium den enda valsade produkt som överlevt i Finspång. Inte bara överlevt för den delen, ett nytt och börsnoterat Gränges Aluminium har uppstått med kylarband som enda produkt. Förutom tillverkning i Finspång har man numera också etablerat tillverkning i Kina och har jag läst rätt i tidningarna tittar man också på möjligheten att köpa befintlig tillverkning i USA. Och kylarband i aluminium har idag mycket större andel av världsmarknaden än kylarband i koppar, dom som för fyrtio år sen var totalt dominerande.

*

Jag har ett eget och mycket personligt minne från början av utvecklingsarbetet med kylarband i aluminium. Jag fick uppgiften av Yngve att åka över till Västerås och informera divisionschefen för kylarbandstillverkning i koppar att vi på aluminiumsidan startade utvecklingen av motsvarande produkt i aluminium. Jag har aldrig i hela mitt mer än 40-åriga yrkesliv blivit så utskälld som den gången. Hur dum får man vara? Kylarband i aluminium? Det kommer aldrig att lyckas. Dessutom illojalt av en division i samma koncern. Men det ser ut som det lyckats, Gränges Aluminium är idag en av de allra största inom området.

*

Huset Metallen ägs idag av kommunen och där finns bla  förskola och hemtjänstadministation och mycket annat.  Och fasadbeklädnaden? Aluminium förstås. Förutom att aluminium har bra ledningsfömåga (både för el och värme) och är lätt rostar det aldrig. Visst kan man lackera aluminium för utseendets skull. Men det behövs inte.

*

***

NU PÅ LÖRDAG - DAGNYFIKA I KORSHEDEN !

***

Ni är alla hjärtligt välkomna på Dagnyfika här i Korsheden nu på lördag! Vi startar runt 11 som vanligt och håller på så länge vi vill. Fem rimligt säkra vet jag - Bengt, Ewa, Lena och Anders samt Torbjörn och så jag då, ser alltså ut som vi åtminstone blir sex. 

Och självklart kan ni komma utan att ni föranmält om lusten faller på. Två och en halv timme från Stockholm/ Gävle, en timme från Västerås och Falun, en halvtimme från Ludvika, Fagersta/ Norberg och Säter!

*

Från Stockholm (och Ludvika/ Fagersta/ Västerås from Söderbärke):         

Sthlm - Västerås (E18), Västerås - Fagersta - Söderbärke (66:an)

In i och rakt genom Söderbärke, ta inte av mot Vad, däremot mot Korsheden 4 km

I Korsheden, håll vänster mot Torrbo, precis innan ni åker ut från Korsheden, sväng ner den lilla vägen till vänster precis efter det "stökiga" huset (vid busshållplats Eldano) 

*

Från Falun/ Säter

Ni kommer ju på vägen som passerar Romme skidbackar och Ulfshyttan (har inte vägnumret) in mot Smedjebacken och någon halvmil före Smedjebacken står det Korsheden 13 km till vänster. Ta den och precis när ni kör in i Korsheden, när ni ser det stökiga huset (precis vid busshållplats Eldano) tar ni den lilla vägen till höger och kör 100 m nerför backen

*

Dom spår mulet just nu så en jacka är väl bra att ha men vi har gott om plats inomhus så det är inget problem även om det blir regn. Jag står för kaffe/te´/glass och jordgubbar (om det finns för dagen) och någon liten kaka, resten får ni ta med var och en!

*

Väldigt välkomna!

***

SVARTVITA SALONGEN DALARNA 2016

***

Som medlem i Ludvika Fotoklubb fick jag lite info om den Svartvita Salongen Dalarna här på vårkanten. Utställningen finns  i magasinet på Hammarbacken i Ludvika och är öppen för fotoklubbarna i Dalarna. Totalt visas 60 bilder. Fyra bilder fick man lämna in och det lät trevligt, alltså gjorde jag det. För några dagar sen kollade jag för första gången om jag fått med någon bild och det visade sig att tre kommit med. Ni har ju sett (eller kunnat se) alla tre bilderna men jag tar dom igen

*

En av bilderna var en av de fem bilder som fått medalj - Real Work

*

Ytterligare en bild var en av de tjugo som fått diplom - Vågrörelse

*

Bilden som också visades - Symaskinsverkstaden -  var en av de övriga 35. Här är jag inte hundra på vilken variant jag lämnade in, en variant har jag beskurit så att gubbarna till höger inte kom med.

*

Roligt tyckte jag som nästan glömt bort att jag lämnade in. Nu får jag ta mig dit och titta på hela utställningen, den öppnade 12:e juni och pågår till 6:e juli, det har jag inte gjort än.

***

TITTA, EN HUGGORM!

***

Helt autentisk bild, det är gott om dom på Resö. Tur att dom för det mesta håller sig i skrevorna, barnen springer barfota hela tiden. Såklart. Och fridlysta är dom (ja, ormarna alltså) så dom får finnas. 

*

*

En och annan huggorm ser jag också Finspång och dom är lika fridlysta där!

***