BLOGGAR, SOCIALA MEDIER OCH ANNAT

***

Jag har nog inte riktigt fattat vilken genomslagskraft sociala medier faktiskt har. Lite börjar dock gå upp. Papperstidningarna tappar läsare i snabb takt medan  plattorna tar över. Den dagsaktuella politiken diskuteras på Twitter innan tidningarna skrivits, ännu mindre kommit ut. På FB håller man dagsaktuell kontakt med hundratals vänner och även om långt ifrån allt är tvåvägskommunikation har man koll på vad andra gör och tycker. Annonspengar flyttas i snabb takt över från tidningar och TV till  just sociala medier som Twitter, FB och Instagram. I stället för att titta på fasta TV-kanalers utbud väljer man just dom program man är intresserad av på datorn, oavsett från vilken källa dom kommer. Bra eller dåligt? Jag gissar att det är ungefär som med vetenskap, den är inte bra eller dålig i sig, det beror på vad man använder den till. Eller somt tycker jag om men inte du och tvärtom.

*

Frågan är - rör det mig? Det gör det säkert, men född i en annan tid tar det ibland tid att vänja sig, tid att inse om jag har nytta eller inte av det nya. Om man nu över huvud taget vill ha kontakt med detta nya. Senaste veckan har jag alldeles spontant fått upp ögonen för några aspekter jag inte funderat på.

*

Redan tidigare har jag fått frågan varför jag inte visar mina, eller några bilder, i FB-gruppen "Finspång i mitt hjärta". Den är avsedd för alla som bor, har bott här eller på annat sätt kan sägas ha Finspång i sitt hjärta. Och förra veckan gick jag med i gruppen och delade för första gången några av mina blogginlägg (tex blåsippor, Risingebygen, S:ta Maria kyrkan) som har med trakten att göra. Det är ju lättare att dela en blogg än att göra nya. Och helt plötsligt ökade antalet läsare rejält på dom bloggarna. Inte vet jag vad ni säger, fusk kanske? Det gör inte jag. Det finurliga var att jag började inte dela bloggarna för att det skulle ge mig fler läsare utan för att jag tänkte att är det några som skulle kunna tänkas titta på mina bilder från just Risingebygden, S:ta Maria och blåsippor från Mäseln så är det ju Finspångsborna. Och det verkar stämma bra.

*

Nu har jag tänkt ett varv till. Finspång är en liten ort, relativt många vet vem jag är även om vi inte känner varann. Och bokhandel finns inte i Finspång längre, också en effekt av den nya tekniken. Så inte ens i Finspång har jag sålt så många ex av min bok. Och jag kan tom säga att just sälja är inte det viktigaste, det viktiga är att jag vill nå ut med det jag gjort. Så nu tänker jag köra en serie bloggar där jag tar en sida (ett uppslag, bild + text) av boken per blogg, och dela den med Finspånggruppen på FB. Om det blir hela boken vet jag inte, det beror väl på vad responsen blir.

Just den blogg ni nu läser delar jag inte och därför passar jag på att säga att jag såklart vet jag  att ni kunnat se det mesta av boken tidigare. Men det gör ju inget, det är bara att hoppa förbi, man läser ju dom bloggar man vill.  Men bara så inte ni tror jag fått fnatt, kommer han inte ihåg att han sagt och visat detta förut? Och självklart kommer jag skriva andra bloggar också, och dela en del som jag tycker passar att dela i den gruppen.

*

Den nya generationen. Och jag har många att fråga när jag behöver hjälp!

*

***

ALFRED NOBEL OCH BOFORS HOTELL

***

I torsdags när vi hälsade på min storasyster Sigbrit i Karlskoga bestämde vi oss att äta lunch på Bofors Hotell.  Ett fantastiskt fint hotell som från början av 80-talet är öppet också för andra gäster än Bofors. Den vackra byggnaden i klassisk italiensk villastil invigdes 1930 och var under de första 50 åren endast avsett för Bofors och dess gäster. Jag har ju under andra halvan av mitt yrkesliv till stor del arbetat inom Celsius-och Saab-koncernerna så jag har haft en hel del kontakter med Bofors och alltså haft förmånen att då och då besöka hotellet. Det håller fortfarande synnerligen hög standard, både på mat och boende. Nu bestämde vi oss att äta lunch där, vi visste ju att dagen skulle bli både lång och känslomässigt påfrestande. Vi valde affärslunch som serveras en trappa upp där också salongerna ligger och den smakade helt superbt - som vanligt. Och att  nån gång då och då kosta på en lunch SOM inkl förrätt, huvudrätt, lättöl och kaffe kostar 225 kronor känns inte som någon oöverstiglig lyx.

*

Klassisk fasad i italiensk villastil. Och I har också en blå jacka!

*

Salongerna är stora och rymliga och atmosfären är lågmäld och avspänd

*

Lyxiga? Javisst är dom det, salongerna, men alltså byggda och inredda 1930. Självklart har mycket  restaurerats men på ett försiktigt och pietetsfullt sätt

*

Invid ena trappan upp till andra våningen hittar vi en byst av Alfred Nobel

*

Alfred Nobel föddes 1833 och blev kemist och så småningom en synnerligen duktig affärsman. Dom riktigt stora pengarna tjänade han på dynamiten som var hans uppfinning och den förmögenhet han åstadkom är fortfarande grunden till Nobelpriset. Han var inte bara affärsman och uppfinnare, han hade en stark tro på människan och hennes utveckling och det var alltså Alfred Nobel själv som instiftade Nobelpriset i sitt testamente . Inte så underligt att inte bara hans byst finns där vid trappan utan i vestibulen också hans porträtt

Porträtt av Alfred Nobel

*

*

***

PORTRÄTTET - ANDERS 1958

***

Anders och jag följdes åt en stor del av skoltiden, småskolan (1:an och 2:an) och folkskolan (3-6:an). Osäker på dom fyra åren i realskolan men däremot inte under dom tre gymnasieåren. Däremot var vi bästisar under alla år, under läroverkstiden (realskolan och gymnasiet) också tillsammans med Jan.

*

Nog är det konstigt vad man minns mycket -  jag kan se hans pappa tandläkaren framför mig, likaså mamma Britta. Och telefonnumret tror jag - 10763.  Prästgårdsgatan 5. Och dom hade en svart Standard Vanguard. Sommarstuga ute i närheten av Norsbro. Det är där vi är här, ute och ror, mest för nöjes skull tror jag, har inget minne att vi fiskade den här kvällen.

*

***

VINNAREN

***

Dagens tur gick till Ekön, en ö i sjön Dovern söder om Finspång (sjön fick också ge namn åt en av de första jetmotorerna som tillverkades av STAL, Finspång). Men mitt besök gällde inte jetmotorer utan miljön och växtligheten. En av Finspångsläsarna hade dagen innan kommenterat en blogg med att påminna om just Ekön med ekar,  gulsippor och vacker natur. Så på eftermiddagen gjorde I och jag en tur dit ut

*

Och vackert är det, åtminstone i mina ögon

 *

En liten väg löper utefter öns längd

*

Och inte var det svårt att hitta gulsippan, vackert omgiven av både blåsippa och vitsippa

*

Bland öns alla ekar fastnade jag för en tall

*

Men vinnaren bland ekar, den riktiga bjässen, hittade jag inte på ön utan på landsidan. Och den slår med råge alla andra ekar jag visat här på bloggen tidigare. Det krävdes fyra och ett halvt famntag med mina utsträckta armar för att komma runt, och med avståndet 1,5-1,6 meter kontrollmätt hemma blir det c:a 7 meter. Omkretsen är i brösthöjd alltså ca 7 meter. Det kallar jag träd!

*

***

REAL WORK

***

*

*

***