100/31c - UTFLYKT TILL FAGERSTA/VÄSTANFORS

***

Passade på att göra en utflykt till Fagersta/ Västanfors idag på seneftermiddagen, hade för mig Marianne skrivit om att hon ställer ut på hembygdsgården där. Och där har jag aldrig varit, på hembygdsgården alltså, trots att det bara är ett par mil från Korsheden. Det visade sig att den är öppen varje dag året runt och det är minsann inte alla hembygdsgårdar. 

*

Handelsboden blev första stoppet

*

Och mycket längre behövde jag inte gå, genom en dörr direkt från handelsboden kommer jag in i ett litet utställningsrum och jag behöver inte länge fundera på vem som ställer ut där

*

Så jag tar mig en stund för att titta på Mariannes bilder precis som jag tänkt. Fina naturbilder, väl värda min lilla utflykt! Rekommenderas för den som har vägarna förbi!

***

100/ 31b - PÅ LUDVIKAS GATOR

***

Idag på förmiddagen var jag in till Ludvika och stadsbiblioteket och tog ner bilderna, idag är ju den sista mars. Morgonens dimma hade förbytts till ett omväxlande aprilväder där solglimtar och regnskurar avlöste varandra. Och regnblänk i stenläggning gillar jag så det fick bli en bild för sig själv!

*

*

***

100/31 - DIMMIG MORGON I KORSHEDEN

***

Vaknade till ett gråkallt och dimmigt väder idag i Korsheden. Åkte upp igår kväll för ett ärende idag och blir här några dagar. Tystnaden är vilsam, för själen mer än för öronen. Bara det sista av vintern är kvar i form av isen på vattnet i diket längst ner i hörnet av ängen.

*

*

***

100/30 - JAG FÅR HÅLLAS

***

*

*

***

100/29c - DÅ, NÄR TIDEN INTE FANNS

***

Då, när tiden inte fanns, var alla somrar förtrollade. Solen lyste från en evigt blå himmel och tornsvalorna svirrade där uppe, alldeles särskilt runt balkongen där mormor och morfar drack morgonkaffet och jag min choklad. En alldeles lagom vind satte björklöven i rörelse så att dom glittrade i solskenet och efter alla dikeskanter och vägrenar böljade knähögt mjukt gräs som kittlade benen. Mats och jag utforskade  alla småvägar och stigar runt omkring och  grönskan var som ett grönt, gnistrande rum. Smultron behövde vi inte leta efter, dom fanns vid just dom vägkanter där vi gick och det fanns alltid timotejstrån att trä upp dom på. När vi ville ha riktigt mycket smultron gick vi efter banvallen på den lilla smalspåriga järnvägen. Hemma igen hällde vi dom på filbunkarna som stod uppradade på fönsterbrädan i köket och ibland fick vi tillåtelse att springa ner till isdösen och hämta gräddkannan. Nån enstaka gång per sommar regnade det, men aldrig mer än tio minuter och alltid ett sånt där varmt sommarregn med en intensivt lysande regnbåge efteråt.

Vattnet i Skivtjärn var grönblått och sanden vid stranden var mjuk och len och varm att ligga i. Där smakade hallonsaften och bullarna allra bäst. Efteråt kunde vi plocka lite blåbär mellan tallarna. Efter middagen gick vi antingen och metade, Mats och jag, nere vid älven, eller så gick vi till biblioteket och lånade böcker. Då gick vi oftast barfota på dom fortfarande solvarma träsyllarna utefter järnvägen, dom få tågen hörde vi på långt håll, och luften dallrade lite i den sköna värmen. Kontrasten blev stor när vi kom in på det kalla betonggolvet i biblioteket. Jules Verne var favoritförfattare och jag glömmer aldrig kapten Nemo och En världsomsegling under havet. På kvällarna läste jag tills morfar dragit upp moraklockan i köket och hört nyheterna och väderleksrapporten i deras rum, det enda sovrummet, jag och mina syskon och mamma sov i vardagsrummet. Så trygg har jag aldrig somnat som där.

*

*

Åren runt 1950 i Deje, Värmland. Bilden tagen omkring 1955, flera år efter att mormor dött.

***