GRANEN PÅ LJUNGÅSEN

***

Ljungåsen, skidparadiset ovanför Ludvika. Inte sol, men ljust och med lätt snöfall och mycket snö på granarna var det precis så fint vi hoppats. Inget vi planerat så vi hade inga skidor med. Istället blev det våfflor i våffelstugan som är öppen på helgerna, och så lek och ras i snön. Och under och i den stora granen

*

Här springer Vilma runt under granen, medan I kollar ut över myren.

*

Och Vilma ger sig inte i första taget

*

Såklart passar Lovisa också på

*

T.o.m Hilda, som snart fyller tonår, tycker den är skoj och tar sig en bra bit upp

*

Nästan försvunna i granen

*

I och jag tar en promenad bland dom andra granarna

*

***

6-ÅRSTÅRTAN!

***

Nog är det väl tur att dagarna har olika innehåll? Vad vi gjort idag vet ni redan. Men jag har inte berättat om igår, då fyllde E 6 år! Och såklart var det tårta med sex ljus. Men inte bara ljus.....

*

*

***

GÅRDAGENS SNÖFALL.....

***

.....med extremt stora flingor ger lite mer ljus i landskapet inför dagens begravning om drygt en timme

*

*

*

***

SKARPASTE OBJETIVEN OCH S-KURVAN

***

Det pågår en outtröttlig utveckling mot allt skarpare objektiv och en lika outtröttlig diskussion om vilka objektiv som är dom skarpaste.  Senaste veckan har bara Sony  kommit med tre objektiv som  skall vara gjorda för att möta behoven hos kameror med typ 100 Mpix-sensorer och jag tvivlar inte att det finns fotografer och ändamål där detta är om inte nödvändigt ändå klart positivt.

*

Uppenbart är också att det här intresserar väldigt många, dom teknikinriktade bloggarna har genomgående höga besökssiffror och och nästan oändliga är Forumtrådarna som handlar om kamerorna, sensorerna och objektiven. I början läste jag om Sony men har för länge sen tröttnat på ändlösa diskussioner om för mig fullständigt ointressanta detaljer, precis som jag 9 gånger av 10 hoppar över teknikinriktade bloggar. Och detta är just finessen med bloggen, var och en läser det hen vill!

*

Kanske får ni andra alltid skarpa bilder, men det får inte jag. I ärlighetens namn är det bara nån enstaka gång då och då jag får riktig kanonskärpa. Fast det beror sällan på objektivens bristande prestanda. Oftast beror det på fotografen som slarvat, haft för bråttom helt enkelt. Fokuserat fel. Eller haft för lång slutartid (för skärpa). Eller varit lat och skippat stativet, så den då nödvändigt stora bländaren gett för kort skärpedjup och inte ens i fokus perfekt skärpa. Eller så har ljuset varit dåligt och kompenserats med högre ISO och åtföljande brus. Eller på omständigheterna, hög luftfuktighet tex. Eller på kameran, och då menar jag inte objektivet utan kamerans AF. Å andra sidan har för lång slutartid (för skärpa) eller lite dis i luften ibland gett mig mycket bättre bilder än vad en kanonskarp bild skulle gjort.

*

Nu menar jag inte alls att det är en fördel att ha dåliga eller alltför enkla objektiv, det är klart att det  är bra att ha ett riktigt skarpt objektiv. Dom flesta bilder vill också jag ha skarpa. Men frågan är, hur skarpt måste objektivet vara? Nedan kommer ett par av mina gamla analoga kamerafavoriter och jag har tagit många bra bilder med dom som tål bra att bedömas ännu i dag. Men trots att jag gillar många av dessa bilder fortfarande skulle dom här objektiven inte tillfredsställa mig ur skärpesynpunkt idag. Satta på en högupplösande digitalkamera skulle dom inte räcka till.

*

Idag har jag ett helt gäng objektiv som passar mig alldeles utmärkt och är väsentligt bättre än dom på bilderna. Visserligen har jag 24 MPix som max nu, men tror att dom räcker bra även med 36 och kanske 42. Jag tänker tex på Zeissobjektivet som bilderna nedan är taget med  55/1,8 och med E-fattning, Zeiss 135/1,8 med A-fattning, dom äldre Minoltaobjektiven 50/1,4 och 85/1,4 liksom Sony 70-200/2,8 G alla med A-fattning. Men det vet jag ju att dom inte konkurrerar varken med Otusobjektiven eller dom nya GM-objektiven, men jag betvivlar att jag skulle se skillnaden med dom i mina bilder. Med bra ljus, tex vid studiofotografering vet jag av erfarenhet att dom ger fullständigt strålande skärpa.

*

Och där nånstans kommer S-kurvan in. Den där som alla tekniker har sett och väldigt många icke-tekniker också. I mitt fall tänker jag mig ett diagram som visar skärpan som funktion av priset för alla objektiv som finns, inte bara för Sony. Och om jag som startpunkt hittar ett normalobjektiv som inte kostar mer än några hundralappar lär det inte vara särskilt skarpt. Och där i början av kurvan händer det inte så mycket med skärpan även om jag betalar dubbelt så mycket. Men när jag börjar betala några tusenlappar är det stor skillnad i skärperesultat om jag dubblar beloppet. För att sen nånstans över typ femtontusen är skillnaden i skärpa om jag betalar 30 inte lika stor. Och så mycket har jag fattat, min fotografering har inte har bruk för den mest perfekta skärpan. Däremot har jag väldigt bra bruk för pengarna jag inte behöver lägga ut på det allra bästa, vare sig det är Zeiss, Fuji eller Leica. Får jag inte tillräckligt bra bilder beror det på mig, inte objektiven jag har. 

Min älskade gamla Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5

*

Min lika älskade Konica FM med Hexanon 52/1,4 . Som ni ser lite medfaren. Kameran föll ner i en trapp, typ 1,5-2 m och måste landat snett på objektivet. Både kamera och optik har fungerat lika bra efteråt

*

***

SPEGELBILDEN

***

*

*

***