MORGONDIMMA ÖVER BARKEN

***

*

Förstora!

*

***

INTE IDAG HELLER....

***

Det  gjorde inte ont idag heller. Jag menar att hoppa i sjön därnere. Klockan åtta visade termometern hemma 10 C så det var lite kyligt i luften, men vattnet ligger där på 20 eller straxt under.  Och alltså lite lätta dimstråk. Inte en människa, sol och blå himmel, absolut tyst. Ur kläderna, glida ner i vattnet, simma en stund, upp, soltorka. Hur stavar ni till paradiset? Jag stavar B A R T J Ä R N. Och sensommar är bäst, inga förväntningar på semesterväder, inga förväntningar på resor eller besök, inga förväntningar på en lyckad sommar. Varje sån här dag är en gåva och en bonus

*

*

*

*

*

När jag så fortsatte in till Söderbärke för att köpa min tidning låg nattdimman kvar i lite större mängd

*

Och när man tittar i tidningen ser det ut så här - ok vecka liksom

*

Ok, jag vet, jag fick tag i måndagstidningen, men det ser likadant ut idag :-)

*

***

HILDAS BLOGG

***

Hilda, snart 12, fick låna min A7S en söndag em inställd på A och ISO 4000 och fria händer. Hon frågade var avtryckaren var och kollade att det var automatik. Efter tretton (13) minuter hade hon tagit den här serien hemma i huset. Jag följde inte efter, fria händer är fria händer. Jag har mixtrat  lite i LR med bilderna och hoppat över några oskarpa bilder, det är allt. Och jag har "gjort" bloggen, hon hade "ingen lust"

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Tretton minuter tog det, har kollat metadata! Är lite impad av bilderna men allra mest av hur lite tvekan och hur mkt oräddhet hon hade - vaddå fotografera, är det svårt eller?

***

HANDLE WITH CARE PLEASE - OPEN AND VULNERABLE

***

*

*

***

DET INGEN BLOGGAR OM

***

Det blir tydligare och tydligare - jag tröttnar allt mer på alla rubriker, allt storstilat, allt märkvärdigt. Sånt som fyller våra tidningar, som fyller våra TV- och radioprogram. Alla tävlingar, eller pseudotävlingar, om att vara bäst, eller vackrast eller häftigast på något annat sätt, men som mest går ut på att visa att här är jag - se mig, se mig, se mig! Lite gäller det bilder också - det häftiga, det unika, det märkvärdiga, det extrema vinner nästan jämt på bekostnad av närheten, det långsamma och det inkännande. Lite så tom här på FS.

*

När jag var i Rättvik härförleden tog jag en kaffe på ett vanligt fik. Satte mig vid ett av de små runda kafeborden utanför. Och länge dröjde det inte innan jag fick sällskap, ett äldre par (lite äldre än jag tror jag:-)). Och mannen i paret kände jag en spontan och omedelbar sympati för. Hon satt med ryggen mot mig, så inget ont om henne. Men honom såg jag. Han såg ut att ha tankarna lite på annat håll, även om han såg på det som fanns där runtomkring. Inte vet jag vad som rörde sig i hans huvud, men det kändes som något viktigt. Väldigt viktigt. Och trots lite bister uppsyn tycker jag han är vacker. Och min känsla är att han sett en del, vet en del, mer än de flesta som självsäkert uttalar sig så fort dom har en chans.

*

Länge satt dom inte där, hon var först färdig, jag tror att han kunnat sitta kvar en stund

*

Och medan trafiken rullar på genom huvudleden som går rakt genom Rättvik tog han sin rollator och följde henne. Honom skulle jag vilja lyssna till, om han ville berätta. Men jag tror inte han berättar för så många vad som rör sig och sysselsätter hans tankar.

*

Själv satt jag tankfull kvar en stund och kände tomheten

*

***