OM TIDEN, SVART/VITT OCH Tri-X

***

Tiden är en märklig företeelse. Den går inte att ta på, som man kan göra med rummet. Frågan är om den finns alls. Jag har ju min guru, han den indiske mystikern, som jag lyssnar mycket på. Han har sagt , som jag tycker, mycket klokt. Om tiden har han sagt så här:

Vanligtvis brukar man dela in livet och tiden i dåtid, nutid och framtid. Det är fel. Om vi håller oss till tiden, finns bara dåtid och framtid. Om vi istället håller oss till livet, finns bara nutid. Livet pågår i ett ständigt nu. Vi kan tänka på dåtid och framtid, men vi kan aldrig leva i nåndera. Leva kan vi bara göra i det ständigt pågående nuet. Om vi låter vår uppmärksamhet vara i dåtid eller framtid, är vi inte här i nuet och missar livet, vi tänker på något som redan varit och inte längre finns, eller vi hoppas på eller fruktar en framtid som kanske aldrig kommer. Enda sättet att leva är att vara närvarande i nuet, här och nu.

*

Den här bilden födde kvällens funderingar. Äldsta barnet, ungefär ett år, tagen för 46 år sen. Svart/vitt förstås, jag körde mest med Tri-X, minns jag rätt tog jag den i köket. Jag förstod det inte då, men idag tror jag jag förstår. Hon ser mig. Hela mig. Inte igenom mig, hon ser in i mig. Eller ser och ser, hon känner in mig. Alldeles allvarlig, alldeles lugn, betraktar hon mig. Med hela existensens vishet levande i sig själv, den som aldrig kan - eller behöver -  förklaras.

*

I morgon åker jag till Stockholm för läkarbesök och en del annat. Har tex nappat på en begagnad  Sony Carl  Zeiss 55/1,8, har förstått att det är en riktig superoptik. Tveksamt om min A7S kan göra den full rättvisa. Antagligen måste det till en A7RII för det. Så när jag köpt den här misstänker jag att jag är så illa tvungen att också skaffa en sån. Jag menar, jag kan ju inte ha en Carl Zeiss 55/1,8 och sen ingen kamera som utnyttjar den optiken fullt ut. Eller - vad tycker ni?

***

MASSAGE OCH MASSAGE OCH KLI PÅ RYGGEN

***

Massage är helt suveränt. Få saker är så avslappnande, inte bara kroppsligt, fysiskt, utan också mentalt. Att få lämna över. Massage blir då ofta mer meditation än muskelknådade. Ett sätt att vara närvarande.  Och det finns så oerhört många tekniker. Där finns den ayurvediska massagen, där finns core integration, där finns thai yoga massage, där finns hara awareness, där finns taktil massage....Och oavsett vilken är det viktigaste att terapeuten själv är hundra procent närvarande i det hen gör, då blir det alltid bra.  Och det märkliga är att det märks, det märks om fokus är på massagen och mig som blir masserad eller om tankarna hos terapeuten far omkring. Det känns i händerna och det känns i energin, detta flummiga uttryck.

*

Men ibland är det just muskelknådande som är bra - när nacken är stel efter för mycket tid vid datorn, när diskbråcket påverkar gången eller när ryggen tagit stryk....Så idag var det klassisk, svensk massage. och det var lika skönt fast på ett annat sätt, inte så meditativt. Men en fint sätt att hjälpa igång kroppen.

*

Så här långt, när jag sitter och bläddrar bland de senaste veckornas bilder, hittar jag bilden på A, 10 år. I pyjamas, i fullt språng för att leta efter grodor på ängen. Och jag konstaterar att hon varken behöver eller längtar efter en massage. Fast det förstås, hon vill gärna bli kliad lite på ryggen när hon ska sova. Och det gör farfar gärna.

*

***

STEPHEN HAWKING, MALCOLM GLADWELL OCH LITE ANNAT

***

Så har Stephen Hawking, världens fn kanske främste astrofysiker, varit i Sverige igen. Och han har haft föreläsningar i Stockholm, både för fackfolk och allmänheten. Den senare föreläsningen hade jag gärna hört, men han kom aldrig till Korsheden. Och vad han talade om? Svarta hål såklart, det som varit hans huvudintresse så länge. Nytt den här gången var att visserligen tycks det mesta som försvinner in i dom svarta hålen vara borta för alltid, men dom lämnar i alla fall lite information efter sig på händelsehorisonten, till nytta(?) för oss andra som vill studera vad som hänt. Ni är väl med? Nåja, det är lättare att skriva om det än på allvar förstå vad det egentligen innebär

*

Har jag förstått vad som skrivits om Malcolm Gladwells senaste bok har Stephen Hawkings haft en nästan osannolik tur som fick ALS så tidigt, 21 tror jag. Eftersom han inte kunde spela fotboll, bada i Bartjärnar eller göra annat ointressant fick det bli astrofysik istället, nästan oundvikligt :-) Nej förresten, ironi kan ofta såra, jag vill bara säga att för egen del tycker jag Stephen Hawkings är helt fantastisk som orkar fortsätta att inte bara vara aktiv utan de facto fortsätta vara den ledande inom sitt gebit trots nästan osannolika praktiska svårigheter. Och utan att vara ironisk kanske sjukdomen ALS faktiskt varit av betydelse? Om möjligheterna till fysiska aktiviteter blivit ytterst starkt begränsade medan tankeverksamheten varit helt intakt är det ju där möjligheterna till ett eget, självständigt liv funnits.

*

Tillbaka till sånt jag bättre kan förstå, Bartjärn tex. I morse såg det inte riktigt så inbjudande ut när jag kom dit som det brukat de senaste veckorna

*

Det hade slutat regna, men vattnet låg fortfarande kvar på sittplatsbordet därnere.

*

Ett morgondopp med simtur fick det bli ändå och det är konstigt, det känns alltid skönt, om inte annat när jag kommit upp och står och torkar mig. Och jag tror eftermiddagen också kommer bli skön, jag ska gå och få massage. Det var längesen nu, tidigare har det varit betydligt oftare. 

*

På återseende!

***

OM BLOGGAR, FOTBOLL OCH ANDRA OVÄSENTLIGHETER

***

Två fantastiska veckor - sol och blå himmel, lagom varmt, helt perfekt för den som inte jobbar och säkert skönt för er som jobbar också. Men ikväll regnar det, nästan efterlängtat, det börjar bli torrt och kantarellerna har stannat i växten. Efter två intensiva solveckor kan jag tom tycka att det är vilsamt med det mulna vädret och med regnet som trummar mot plåttaket. 

*

Ibland när jag ska göra en blogg tänker jag som i kväll, inte kan jag skriva om Korsheden eller Bartjärn igen, jag tror mig kunna förnimma en viss mättnad mot ämnet och dom likartade motiven. Men så tänker jag - vaddå, det är här jag är just nu, i lilla Korsheden, och jag lever glada, lyckliga (vad är lyckliga?) dagar för det mesta, befriad från viktiga uppgifter och utan stora trauman, på gränsen till lite tråkigt. Och vad ska jag berätta om om inte mitt liv, min tillvaro?

*

Häromdagen, tror det var igår morse, noterade jag fotbollen som låg spelklar straxt utanför en av målvaktsburarna, när jag gick ner till badet. Det slår mig att fotbollsintresset tycks vara så nära globalt man kan komma. Och alla som spelar tycks ha roligt, oavsett om det är i Allsvenskan, div 6 eller utanför alla seriesystem och planeringar som här i Korsheden

*

Här spelar vi på naturgräs förstås, på den fina allmänningen som finns i centrum och där alla byfestligheter hålls - midsommarfirandet tex, majstången står på samma gräsplan

*

Duschar och vanliga omklädningsrum finns ju inte, men tittar man bara lite åt sidan är det lätt att se att det ändå finns möjligheter både att byta om och tvätta av sig

*

Går man så dom säg 50 metrarna ner mot vattnet skulle jag våga påstå att jag sett sämre och tråkigare ställen för att skölja av sig och byta om än här

*

Godnatt, suss gott, kanske vi hörs imorgon.

***

SPEGLINGAR

***

*

*

*

*

*

*

***