DET BÄSTA OBJEKTIV JAG ÄGT - ELIAS OCH HONUNGSMACKAN

***

En begagnad Zeiss 135/1,8 för  min Sony 99 - det bästa köp jag gjort och Sonys erkänt bästa objektiv. Som gjort för porträtt och här kommer historien om Elias och honungsmackan. 

*

När man är fem och mamma och pappa bortresta flera dagar kan man känna sig lite ensam, särskilt när syrran Agnes som ofta leker med Elias är på dansträning. Farmor I:s honungsmacka kan ge en stund av tröst och den här bilden kommer med trots oskärpan eftersom den bäst berättar hur Elias kände sig

*

Bilderna tål att förstoras, i alla fall ser man bättre vad objektivet presterar!

*

Elias satt vid ett fönster och jag tvärsöver bordet - lite för nära för riktiga "porträtt", istället var det lätt att följa skiftningarna i Elias ansikte och mackan gav ju snabbt resultat

*

Och när mackan är uppäten finns ofta lite honung på fingrarna men det är lätt fixat

*

Men så gott som det var blev det direkt en till

*

Men jag glömde ju berätta att innan han började tugga på den satte han sig snett på stolen och ramlade av och skrapade benet, snabbt efter lite Bamseplåster, så kunde första tuggan tas också på nästa. Men jag hoppas ni ser tåren, skrapmärket gjorde ont

*

*

Jättegott!

*

Sista bilden är också oskarp men jag gillar den också ändå

*

För mig var det en fantastiskt fin fotostund, det blev typ 50 bilder i rask takt. Tyvärr hade jag testat jpeg när jag var med Hilda på tennisen och glömt ställa om så hela denna serie och en del annat var jpeg. Färgerna var inte alls dom jag brukar få och svårt att justera rätt från jpeg, därför fick det bli sv/v här i stället. Det visade sig också att det var  mkt svårare att justera kontrasten rätt och dagrarna var utbrända ibland och omöjliga att justera till bra efteråt. Det finns ju annat som inte är perfekt, det extremt korta skärpedjupet tex. Det räcker för en del av en ögonfrans, resten är i oskärpa. Men jag satt mindre även 2 meter från Elias och ville utnyttja det naturliga ljuset utan att gå upp för högt i ISO ( dom flesta är vid ISO 250, något vid 500) så jag körde på bl 2 och med 135:an på  drygt 1,5 m......Men jag är ändå nöjd med resultatet.

*

Nu ska jag snart krypa till kojs på hemmaplan igen, ha det gott!

***

FULL FART - 48 TIMMAR

***

Ett helt annat tempo är det. Tycker vi håller igång ganska bra. Men här räcker det ju inte med en helgpromenad precis. Vi har varit här sen i tisdags, åker hem imorgon, och det har inte stått still i veckan heller. Jag menar morgonprocedur - väckning, frukost, kläder, iväg till skola och dagis, lite handla, dammsuga, matlagning osv. Kvällsscouter och lite annat .Men ta helgen från fredag em

*

Egentligen inget speciellt på fredag em, men lite vindruvor före Let´s Dance gillar Elias 

*

Och Hilda provar gärna de första sminkgrejorna på hemmaplan

Sen håller vi igång med dansprogrammet till framåt tio

*

På lördag fm har Hilda tennis, farfar skjutsar och är med såklart

*

Det är skoj, inte minst dubbelspelet

På eftermiddagen har Agnes dans men den här gången kör en kompis mamma så ingen av oss är med.

Kvällen ägnas förstås åt Gladiatorerna så klockan hinner nog bli tio igår kväll också

*

Så idag. Först gör vi alla en tur till Frölunda torg, Agnes behöver nya överdragsbyxor. Så hem för lunch innan Agnes ska i väg på friidrottstävling på Friidrottens Hus, Frölunda. Det är ett mer än tre timmar långt program så Hilda följer med och vi lämnar av Agnes där, Hilda och jag fortsätter till Frölunda torg för att hon ska få shoppa lite på HM. Det går bra, Hilda shoppar och farfar betalar. Inget jättedyrt men mycket uppskattat

*

Så lite fika förstås

*

Hilda ville kolla Lindex också och jag väntar utanför, här kommer hon, hon håller minen bra

*

Men lite närmare spricker hon upp i ett härligt leende, trots att det inte blev något mer

*

Så skjutsar jag hem henne och åker tillbaka till Agnes och friidrottstävlingen. Mycket folk

*

Och mycket väntan...

*

Men 300 m löpning går fint....

*

...på slutet fixar går hon förbi och fixar en heatseger

*

Så stafett...

*

Och alla får förstås guldmedalj....

*

När vi kommer hem nån gång efter sex har I gjort mat och Elias och storasyster utnyttjar soffan, Hilda i ny mössa och nya byxor från HM

*

Och nu kommer pappa och mamma vilken sekund som helst!

Och barnen sover förstås som dom små änglar dom är (nästan jämt!)

***

NYA ERIKSBERG / GÖTEBORG

***

Nya Eriksberg är fascinerande. På bara några år har ett  nytt bostadsområde vuxit upp vid älvstranden som antagligen har fler människor än "hela" Finspång.  Och för ett par dar sen när barnen var i sina skolor resp dagis passade jag på att göra en promenad genom området. Det ligger fint med närhet till älven och den jättelika bockkranen från varvstiden finns kvar, som ett riktigt monument  över svunnen tid

Förstora gärna!

*

Och kranen står inte för sig själv, den växer upp precis mellan huskropparna

*

Byggnationen är inte avslutad, det byggs fortfarande för fullt

*

Först när jag kommer närmare kranen fattar jag hur stor den är. Det är en busskur ni ser längst därnere till höger, en sån där som rymmer uppåt tjugo pers när det regnar

*

Och det är inte bara älven i sig själv som har vatten, det finns flera fina "kanaler" in där dockorna väl har legat

*

Ofta inramade av trädäck för att behagligt kunna promenera runt

*

Och som sagt, det byggs för fullt fortfarande

*

Och visst är det en härlig känsla att ha (den fullt igång varande, stora) hamnen alldeles inpå både hus och gator!

*

Det är mycket glas som vätter ut mot vattnet.....

*

Påväg tillbaka passerar jag en av de stora fd verkstadshallarna, nu totalt ombyggd för hotell,  kontor och mycket annat. Den här byggnaden har funnits längre och är en av mina byggnadsfavoriter här i nya Eriksberg

*

Och här en annan favorit. Hör inte till Eriksberg men ligger straxt intill påväg hemåt och det här huset gillar jag för färgernas skull. Precis den här bilden har jag tagit redan för några år sen, med den mörka profilen av trädet framför hustes strikta form men sköna färger

*

Tack för iväll och suss gott!

***

HANDLEDNING I KONSTEN ATT LEVA I NUET - ALDRIG EN TRÅKIG MINUT

***

Det finns många som försöker lära ut det här, alltifrån Zenmästare till nyutexaminerade handledare i mindfulness. Carpe Diem alltså. Ändå missar dom flesta dom naturliga lärare vi så många har alldeles inpå oss - barnen. Låt mig visa vad jag menar - det var bara några timmar sen jag var och hämtade Elias (5) på dagis

*

Till att börja med, gå aldrig på gångar och gator där man ska gå, gå där det är svårast, smalast och högst, på utsidan tex. Kanske är det det som är den smala vägen (den breda ska vi ju undvika)

*

Cykel är bra, den hämtar man själv såklart

*

Och så full fart ut i vida världen...

*

Men håll koll på vad som dyker upp, stora stubbar t ex. Naturen är full av under och spännande saker, dom måste undersökas. Att du gjorde det igår har ingen betydelse, livet ändras sekund för sekund, det kan finnas massor av nya saker - myror, gråsuggor....Allt, precis allt, är nytt varenda sekund om du inte visste det...Undersökas är att ta på...

*

...stå på...

*

...testa på olika sätt...

*

Med lite tur ligger där en barktelefon och väntar....

*

Och vi, eller jag, jag menar Elias, står i full kontakt med hela universum och just nu tänkte jag på en katt, då kom det förstås en katt som ville leka med just mig, förresten farfar jag önskar mig en katt!

*

Wow, han är ju efter mig ju.....

*

Kolla, vi följs åt hela tiden

*

Han jagar mig nu, hjälp...

*

Tillbaks till cykeln, då ropar kompisarna på dagisgården, vi har inte kommit så långt än

*

Men nu cyklar jag vidare.....

*

Men straxt, bara efter några meter, ligger ju den här granruskan och väntar på mig, den vill jag ha med, förresten, jag  har ju en pakethållare på cykeln, va´bra....

*

Men den är i vägen ju.....Till sist går det bra

*

Uppför den branta backen får man gå ändå

*

Så passerar vi storasyrrornas skola

*

Hemma ska den förstås undersökas. Farfar, jag ska ta in den till mitt rum, kan du öppna åt mig...

Där sa farfar nej faktiskt och Nu går vi in Elias, kom

*

Men Elias hör inte, vad är det under.....

*

Inte en endaste bild hittills  är arrangerad, farfar hade fullt sjå att ställa in och knäppa med kameran, alla infall är Elias (men inte kommentarerna förstås) . Men för sista bilden sa jag Ska du inte lukta på blommorna också Elias? så den blev ju lite stel och arrangerad....

*

Närvaro alltså, nuet, ni fattar va´?

***

VARDAGSBILDER - FREDAGSDIMMA I BRÄCKE OCH ERIKSBERG

***

En vanlig vardagsförmiddag i Göteborg - idag med dimma. Tjejerna är ju stora (10 och 12) och går själva till skolan, men Elias ska ha sällskap, han är 5. Men jag hinner knappt komma ut på gatan förrän han cyklar före (två mkt lugna gator) till dagis. När jag väl kommit dit ser jag honom inte så jag går in och kollar. Jodå, cykeln har han ställt cykel-och barnvagnskällaren, så har han själv slagit portkoden och gått in på dagis - dagisfröknarna hade just undrat om han kom själv idag,vilket han morskt sagt ja till förstås!

*

Förstora gärna!

*

Farfar går då vidare på en förmiddagspromenad och på väg ner mot kajen vid Eriksberg ser jag de stora nybyggda området till höger där byggaktiviteterna fortfarande pågår. På ett par år har här växt upp en hel stadsdel som antagligen rymmer mer människor än "hela" Finspång.

*

Men jag vill ner till kajen. Dimman ligger ganska tät och Älvsborgsbron kan jag bara ana därnere

*

Åt andra hållet ligger ett område som har ganska många år på nacken vid det här laget. Men nog har det hänt mycket i Göteborg sen jag läste på Chalmers 1961-65! Det här var då fortfarande varv i full gång.

*

Snett över anar jag Masthuggskyrkan

*

Hotell Elva bodde jag på många gånger när jag var nere i Göteborg i affärer, och mer än en gång har jag ätit en kvällsmacka med räkor däruppe i Sky-baren

*

På väg tillbaka passerar jag parken (kommer inte i håg, är det Ryaskogen den heter?) och träden står kala med sina mörka grenar spretande mot skyn och jag kommer osökt tänka på Muncks Skriet. 

*

Men barnen älskar parken med massor av fina klätterträd och stora grenar på marken att undersöka 

*

Så när jag kommer upp över kullen kan jag se över järnvägen mot söder, mot det nya bostadsområdet med den gamla bockkranen som sparats och står mitt bland bebyggelsen. Den hade en lyftkapacitet på 450 ton, höjden har jag glömt men är nog minst 50 m.

*

Så får vi se om det bli lite barnbilder också. Akut pmr-skov har satt en del käppar i hjulen (benen och armarna) men det brukar fixa sig med högre doser kortison.

***