Inte svartvitt men monokromt!

Dags för en paus i den månadsvisa årskavalkaden! Det känns nästan som det är dags för en kurs i monokrom fotografering. Jag menar, under rätt många veckor nu har det i stort sett varit en enda färg utomhus - grå! Och nu, nu när snön och kylan kommit också till Östergötland och Finspång är det fortfarande monokromt som gäller men nu vitt. Det är jättefint och jag är nöjd, jag gillar att det är snö och kallt när det ÄR vinter, men inte alldeles enkelt att få till intressanta bilder. Mitt på dan blev det en tvåtimmars promenad ut till Viggestorpsspåret. Då snöade det fortfarande

och alltså fortfarande rätt grått även om andra färger anas. När jag kommer in i skogen blir kontrasterna och färgerna starkare

Det fina med Finspångsnaturen är att den är väldigt omväxlande. Finspång var en gång Sveriges sydligaste bergslag där skogen ovan var ett naturligt inslag och försåg hyttor och andra bruk med ved och kol till malmen som bröts i omkringliggande gruvor. Men orten ligger precis i övergången mellan det typiska skogslandskapet och dom stora östgötaslätterna och när jag går ner mot Viggestorpsspåret växlar det mellan skog och äng

Innan jag kommer fram till det egentliga spåret kommer jag ut på banvallen som är kvar från den nedlagda smalspåriga järnvägen som gått upp mot Hjortkvarn.

Typiskt här är ängarna omgivna av ekar och med öar av hassel

På tillbakavägen passerar jag ett mindre våtområde som alltid är översvämmat på vårarna men sällan har jag sett så mycket vatten mitt i vintern som nu

På väg åter passerar jag också den lilla bron över bäcken

...bäcken som nu är ganska bred

Eftersom det klarnade upp på seneftermiddagen blev det ytterligare en tur, och nu var det kallt, nästan -10. St Maria hade jag ju en bild på häromdagen, men nu såg det ju lite annorlunda ut

Mittemot ligger gamla prästgården

och söderut finns ett klassiskt odlingslandskap.

Och nu är det nästan -13, brrr! Önskar er en bra vecka!

Ett år med A99:an - april

April är fantastisk - framförallt finns ju ljuset där. Det starka, intensiva ljuset på dagarna. Det som känns som det tränger in i kroppen och fyller kroppen med ljus efter den långa, mörka vintern. Och ljuset som nu dröjer sig kvar på  kvällarna med magiska skymningar.

Första bilden nedan är på St Maria kyrka utanför Finspång. Jag är inte så mycket för kyrkor och religion (däremot gärna andlighet) men byggnader som stått där dom står sedan 1100-talet, dvs i snart 1000 år har andra budskap. Hur man byggde förr och vad som kommer finnas kvar från idag om 1000 år tex. Men också tankar kring de människor som då klev in genom porten och funderingar kring vilken värld de levde i. Och jag menar inte bara den stora, vida världen utan också den lilla med torpet, familjen, åkern och geten (för dom som hade det bra). 

Som sagt, kyrklig är jag inte, ändå kommer här en kyrka till, St Lars-kyrkan i Linköping. Om den vet jag inget, men jag gillade rymden och molnen över tornet

Trots att vi är framme i april ligger fortfarande ganska mycket snö kvar, här ute på golfbanan i Finspång, banan där Lotta Neumann började

De sista drygt 20 åren jag jobbade (jobbade heltid tills jag var 68) pendlade jag mellan Finspång och Linköping (eg Malmslätt), ca 7 mil i vardera riktningen. Trots milen upplevde jag aldrig resan som besvärlig, jag njöt intensivt av den vackra östgöta -naturen. Oftast körde jag det jag kallar den lilla vägen, norr om Roxen. När jag kört igenom Vånga och genom skogen med förkastningsbranterna där och kommer ut vid Roxen och Stjärnvik är det fantastiskt vackert med ekbackar, lövskog, ängar och hagar. Här finns väldigt ofta dovhjort

Finspång har kallats den svenska industrins vagga och det var de Geer-familjen som gjorde det stort. Här har man gjutit kanoner sedan början av 1600-talet och dessutom i stor skala. Det gamla industriområdet är eg väldigt vackert med många byggnader kvar sedan 1700-talet och som fortfarande utnyttjas industriellt, bla av SAPA.

Tittar jag söderut från gamla bron ser jag ut mot sjön Skuten med industrispåret närmast

Ett av "våra" mest utnyttjade strövområden är Viggestorpsområdet med sjön Mäseln. Här finns också ett väldigt naturskönt område med mycket ängar, ekar och inte minst hasselsnår, och här kommer varje vår mänger av blåsippor

På precis samma fläckar varje år dyker också de avvikande blåsipporna upp, dom som är mer åt det röda än det blå hållet

Linköping åker jag fortfarande till ganska ofta, här en bild från ett av de populära fiken

I april är det också läge att åka upp till Kvismaren, det stora fågelrika området alldeles söder om Hjälmaren. Det här var en fin eftermiddag, men plötsligt drog molnen ihop sig till en intensiv åsk - och regnskur - vi är ju i april.

Men det klarnar snart upp igen och innan det mörknar finns det plötsligt där igen, det där underbara, fina skymningsljuset, vårskymningsljuset

Och innan jag sätter mig i bilen för att åka hem ser jag upp och ser ytterligare ett par av de alla tusentals gäss jag sett lyfta mot de fria rymderna och ljuset - dom flyger mot den nedgående solen.

Ett år med A99:an - mars

Mars är en fin månad. Vintern har inte riktigt släppt sitt grepp, åtminstone inte i början av månaden, och snö finns kvar. Ändå är det lätt att soliga dagar se hur solen börjar få kraft och ta på snötäcket, speciellt på vägarna som ju är lite mörka och tar bättre till sig värmen än det mer orörda snötäcket ute i naturen

Ett annat tydligt tecken på vår är att det blir ljusare. Bilden nedan är tagen halv fem och solen lyser fortfarande även om skuggorna börjar bli långa.

Björkstammarna får ett fint ljus av den låga solen

Eftersom det här är min kavalkad slipper ni inte bilder på barnbarn. Här har minstingen Lovisa (snart 4) somnat i soffan här hemma i Finspång, och själv gillar jag den avslappnade stilen mycket! Har tänkt träna på det där!

Som i höstas åker jag till Stockholm en gång i veckan för fotokursen på Kulturama. Ofta sitter jag nere i fiket en stund innan kurserna börjar, en kaffe eller dricka med en macka sitter bra efter körningen

...och ofta hinner jag växla några ord med Rima som jobbar i fiket och det uppskattar jag mycket

Det blir också en vända ner till Gbg igen igen och Elias är ju glad för det mesta, även om det slår gnistor ibland

Och Hilda som är störst (10) följer jag med till friidrottsträningen på lördag förmiddag

Så innan månaden är slut åker vi upp till Korsheden igen och på en promenad  träffar vi Klas som jobbar i skogen och kommer hjälpa mig med lite trädfällning i år

Fighting face!

Och det är inte bara barnbarnen ni inte kommer undan - här kommer den obligatoriska vyn över Barken!

Tack för titten! Ser nu fram mot kylan (och snön?) som ska vara på väg.

Ett år med A99:an - februari

Februari var en fin månad med mycket uteaktiviteter. Jag älskat långfärdsskridsko. Och jag åker praktiskt taget alltid ensam men håller mig till sjöar jag känner väl. Jag illnjuter när mörkret börjar falla efter en klar dag och himlen skiftar mellan blått och gult/rött och närheten till isen blir tydligare. Och vackrast är det när det inte är för starka solnedgångsfärger utan en mer och sparsmakad färgskala. Eftersom jag åker ensam är det tyst, sånär som på ljudet av skridskorna som skär isen, och ensamheten blir både påtagligare och vackrare när det mörknar. Bilderna här är från Annsjön ett par mil norr om Finspång

Tom när jag kommit iland är det bara att njuta

Så i mitten av månaden bar det iväg upp till Björnrike för skidor, mest utför. Eftersom två av mina barn med sina resp och fem barnbarn var med får det bli lite barnbilder istället för naturbilder från den veckan. Först kommer kusinerna Vilma (4) och Agnes (7) uppkrupna i TV-soffan

Och här kommer yngsta barnbarnet Lovisa (3) fram ur barnrullbandet första gången på skidor och är VÄLDIGT nyfiken på om mamma verkligen står därframme och väntar

Vilma har ju åkt förr

Yngstingen Elias (3) i andra familjen har åkt så när vi fikar ramlar ögonen nästan ihop

Tillbaka till egna huset i Korsheden passar jag på att föreviga ett av de ytterligt egna få målade alstren

Då åker vi in till Söderbärke för att handla eller jag bara för att fota, här en bild från bron över Barken på kvällstid

och här kommer en med utsikt nordväst i Norra Barken

På hemväg till Finspång någon dag senare får jag ytterligare en kvällshimmel med massor av rymd och ljus.

I slutet av månaden är jag inne i Norrköping till tandhygienisten och Tandläkarhuset huserar i fina lokaler i det fantastiskt vackra industriområdet vid Strömmen så det blir några stadsbilder där

Som avslutning visar jag ytterligare en kvällshimmel med alla dom där färgövergångarna som jag älskar när jag åker skridsko, men här inne i Finspång

..och vid samma tillfälle lite senare på kvällen stiger en absolut fullmogen måne upp över horisonten

Februari blev en jättefin månad!

Ett år med A99:an - januari

Har nu haft min första digitala fullformatskamera, en A99:a, ett år och det passar därför att se tillbaka lite. Jag är nöjd och trivs med kameran trots att den inte fick alls lika mkt lovord som A7:orna nu. Ändå är inte min avsikt att "bevisa" kamerans prestationsförmåga utan det blir en klassisk årskavalkad. Först ut är januari. Första bilden är från Ludvika en kall och ganska dimmig eftermiddag, en handhållen exponering trots mörkret

Så ett snabbt hopp ner till Gbg där vi var ganska mkt den månaden som barnvakter till tre  medan mamman opererades på Sahlgrenska. Lite tid för foto blev det ändå och första bilden är från Bräcke efter att ha gått till dagis med den minsta

Därefter en tur över till andra sidan och området kring Röde Sten. Den gamla industri- och köpmanna-arkitekturen är vacker

Just kring Röde Sten finns en hel del graffiti på väggar där kommunen bjudit in till det men riktigt snyggt resultat ibland

En interiör från Sahlgrenska får komma med

Så vid en promenad utmed Eriksbergskajerna hittade jag lite snygga vattenblänk

Och som avslutning en bild hemma från Finspång som visar att ifjol hade vi minsann både snö, is och sol!

Tack för ikväll!