1 GATUFOTO MED HASSELBLAD OCH FERRANIA 28 (1958)

***

Under gymnasietiden i Ludvika jobbade jag extra på Stefans fotoavdelning då och då. Där fanns en Hasselblad 500C som användes vid fotouppdrag. Några fotouppdrag fick jag inte men väl låna kameran några gånger. Vid det här tillfället fick jag låna kameraväskan med dess tre objektiv  80, 150 och 250 mm. För att kunna utnyttja tillfället gav jag mig ut på stan såklart. Jag har två filmer från detta tillfälle. Magasinet på denna Hasselbladare gav bilder 4,5 x 6 cm. Från mina negativblad ser jag att filmen var Ferrania 28⁰ som väl rimligen betyder 28 Scheiner, dvs 18 Din eller ASA 40, dvs ganska låg känslighet. På den här tiden valde jag sällan film efter motiv/syfte, jag köpte  nog dom filmer som var billigast och dom här Ferraniafilmerna var nog på väg att passera bäst före. Vanligast hos Stefans var annars Kodak, Ilford, Adox och Perutz. Rodinal 1:100, 20 C i 22 resp 21 minuter säger negativbladen också. Skärpan varierar, jag var ovan både vid Hasselbladaren och med att använda tele, men jag kommer visa dom bilder som intresserar mig ändå. 

*

Storgatan, taget från bokhandelshörnan västerut. Polisstationen till vänster, ASEA-kontoret i bakgrunden, typiskt tele 150 el 250

*

Såna var jag ju impad av såklart

*

Här kommer Ingemor cyklande, två år innan vi blev ihop. Var nog lite intresserad redan......

*

Här gör hon sällskap med några kompisar in på Rahléns bokhandel. Domus (nu Engelbrektsgallerian) närmar sig färdigt i bakgrunden till höger

*

Två "damer" på Storgatan, jag står och fotar på Engelbrektsgatan vid Hendebergshörnan

*

***

HAR VI DET FÖR BRA?

***

Om jag förstått rätt har människan alltid kämpat för att få det bättre. I första hand för sig själv och sin familj, men också den egna byn och stammen och så småningom också för landet och rentav världen. För länge sen handlade det om att få mat för dagen och tak över huvudet. Svält, rovdjur, hetta och köld var reella faror för dom som överlevt barnaåren - barnadödligheten var extremt hög med våra mått. Det har över långa tider gått extremt sakta. Inte mycket hände från generation till generation, eller ens från sekel till sekel. Under dom sista 1000 åren har det börjat ta fart. Boktryckarkonsten, krutet, ångmaskinerna. Vägarna, båtarna. Och under de senaste 150 åren har utvecklingen fullkomligt exploderat. Elektricitet, telegraf och telefon, tåg, bilar och flygplan. Radio och television. Datorer och mobiltelefoner. Nätet. Smittkoppsvaccin, pencillin, strålkniv och individuellt utformad cancerbehandling. Rymdteleskop och marssonder som autonomt tar markprover.

*

Dom stora barnkullarna som ursprungligen funnits hos alla folk, nödvändiga för att få några barn att överleva och ta hand om åldrande föräldrar gav plötsligt starten för en extremt snabb befolkningsutveckling när barnadödligheten sjönk brant. Mat fanns för första gången nånsin att mätta dom allra flesta och mediciner och insikt om hälsosammare livsstil gjorde att parallellt med snabbt ökade barnantal livslängderna började öka nästan lika snabbt. Resultatet blev en oerhört snabb befolkningsutveckling. Från under 1 milliard år 1800 till åtta milliarder idag. Trots den snabba befolkningsökningen har världen generellt aldrig sett lägre barnadödlighet, högre livslängder, större jämställdhet mellan könen och lägre andel svältande än idag.

*   

Men så var det haken då, klimatet. Är vi på väg att underminera grunden för vår egen existens? Är det stopp nu? Ska vi tom backa? Kan alla ha helkaklade badrum och två bilar, åka på semester till Thailand? Och fritidshus?  Eller byta kamera vart femte år och köpa till ny optik? Alla betyder just nu inte varenda en med de saker jag räknar upp, vi har olika områden att lägga pengar på. Men ändå, är det stopp nu, en del är väldigt tydliga med att säga att det måste vi såklart? Och hur ska man stoppa utvecklingen och marknaden? Marknaden är vi ju? Jag vet vad jag tycker men det får anstå till någon annan gång.

*

Bara för att visa hur fort det gått nu på slutet har jag lagt in några bilder hemma från Ludvika från 50-talet. Dom är alla mellan 65 och 70 år gamla. Fyra bilder är hemifrån oss på Carlavägen och en bild från Tre Krokars Gata. Vi hade det inte dåligt, vi hade det bra, båda mina föräldrar var lärare, typisk medelklass alltså. Men nog har det hänt en del.

*

Första bilden är faktiskt från Sälen, vi gjorde skolresa dit 1953 för att gå några dagar. Där fanns en lift, det hade jag knappt hört talas om, men inga 6- eller 8-manssoffor som ni ser. Det fanns alltså människor också då som hade råd att åka till fjällen och bo på Högfjällshotellet men dom var inte så många och vi hörde definitivt inte dit.

*

Lunch i köket på Carlavägen 31, 1954. Gammal lägenhet med högt i tak. Vedspis men en elektrisk dubbelhäll med två kokplattor hade vi köpt. Ingen riktig diskbänk men en sink. Väl använda aluminiumkastruller. Vaxduk. Spisgaffeln hänger där den ska.

*

Badrummet i samma lägenhet, Carlavägen 31, lillebror Dag 12 i badkaret, 1956

*

Samma tillfälle. Enkelglas med lösa innanfönster i ganska bedrövligt skick. Minns jag rätt fanns varmvatten mellan 15 maj och 15 september bara en gång i veckan, det var inte eldningssäsong den tiden vilket betydde att värden inte behövde elda så ingen elementvärme under den perioden.

*

Auktion utanför auktionskammaren vid torget, 1956. Propert och rejält men inga lilafärgade frisyrer och inga jeans

*

Lägenheten  Tre Krokars Gata dit vi flyttade 1958, bilden sannolikt från året efter. Och nej, ingen tidning med tjejer, en Adox-katalog

*

Hemma  hos mormor och morfar var köksstandarden precis densamma, vedspis med elplattor. Min moster, Olga, gräddar plättar

*

Närbild på elhällen. Stålplåt, den höll länge! Aluminiumkastruller också här. Nersänkt knopp på locken för att man skulle kunna sätta en kastrull på den andra för att hålla värmen.

*

***

DAG 1958

***

Ni har sett bilder på Dag, min yngre bror, förut. Dock inte den här. Här sitter han i vardagsrummet hemma på Tre Krokars Gata, Ludvika, med ett pussel. Han är fjorton. Kamera är min Yashica-Mat

*

*

***

EACH ONE OF US

***

*

*

***

I KLASSRUMMET - LUDVIKA 1955

***

Med min lilla Robot IIa blev det tekniskt sämre men mer intima, nära bilder jämfört med Yashicabilderna. Eftersom kameran inte var större än dagens små kompakter var den lättare att hantera och alltså lättare att smyga med  i klassrummet. Det tycker jag syns på bilderna, och jag gillar dom här väl så mycket som dom tidigare, trots låg teknisk kvalitet. Och hur var det, skärpan är inte det viktigasteväl......Bilderna är fö några år äldre än dom jag visat tidigare, från 1955  (möjligen 1956) då jag gick i 3:e (eller 4:e) klass i realskolan. Ungefär som en nia idag alltså. Som vanligt har jag scannat från negativen (24 x 24 mm!) . Jag har valt att ha nästan alla bilderna obeskurna, klassrumsmiljön känns också viktig. En bild har inte jag tagit, ni ser vilken eftersom jag är med på bilden.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***