GLAD MIDSOMMAR ALLA!

***

Riktigt Glad Midsommar önskar jag er alla! Nu glädjer vi oss åt vädret och blommorna och naturen runt omkring och ringer, messar och  bildsamtalar med alla som inte är med, I och jag firar själva och hälsar till varenda en av er!

*

*

Med kameran på stativ använder jag för första gången den trådlösa självutlösaren, lätt som en plätt!

***

DÄREMELLAN ETT LIV

***

*

Dag, Sigbrit och jag. Dag och jag är kvar. Jag gissar på 3, 10 och 7 år, i så  fall 1947. Jag ser att jag har min Montydress på mig, vet att jag var väldigt stolt över den.

*

Nästan 80, taget idag med 24 mm och utsträckta armar så näsan blir stor......

*

***

SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

STUDIO -56

***

Ingår i serien Each one of us

*

Never try to convey your idea to the audience/ Tarkovsky

*

*

***

MYCKET BÄTTRE BILDER......

***

Det roligaste med dom gamla kamerorna är bilderna dom gav. Särskilt nu när jag skannar negativen och  bildbehandlar i datorn. Dom färdiga bilderna blir långt mycket bättre än jag nånsin fick vid förstoringsapparaten. Det är som vanligt för mig, inte antingen eller utan både och. Alltså inte antingen digitalt eller analogt utan både och. Och jag ser ju nu när jag kan lägga lite tid på dom bilder jag tycker om att det går att få hyfsat bra bilder med alla kameror jag använt, från den lånade lådkameran till mobilen. Såklart är det inte kameravalet som avgör bildernas kvalitet. Men samtidigt ger ju dom moderna kamerorna, och inte minst dom nya objektiven, möjlighet att ta bilder jag aldrig var i närheten av förut. Jag tror vidare att det är bildbehandlingsarbetet nu vid datorn som lärt mig lite av vad jag kan göra med bilderna. Och naturligtvis hade kunnat göra vid förstoringsapparaten också, om jag vetat, om jag hade haft råd att fota så mkt som jag nu kan, om jag hade haft råd med en riktig förstoringsapparat och bra papper i olika hårdhetsgrader..... 

*

Katarina 1 år (1969). Precis nyvaknad och med solen som sticker i ögonen, tur att mamma är där....

*

***