NOT REALLY HERE

***

***

DUBBEL GLÄDJE

***

***

BEGRÄNSNINGAR OCH MÖJLIGHETER

*

Dags för en selfie igen, det var ett tag sen. Men inte så lätt just nu, jag har låtit 135:an sitta på  ett tag nu, och då räcker liksom armarna inte till. Skulle dessutom vilja variera en aning, inte bara sträcka armarna rakt ut och vända på kameran.

*

Återigen, när jag minst anade, kom ett tillfälle. Igår, när jag var i Örebro, var jag och åt en lätt lunch. Och behövde utnyttja ett mindre utrymme. Kameran kunde jag ju inte lämna vid bordet, så den fick följa med. Så - när jag sköljde av händerna tittade jag på mig själv i spegeln tänkte jag - det går nog. Och visst funkade det, skapligt. Men skärpedjup vid 1,8 på 135:an vid typ 1 meter mäts nog mer i mm än cm. Och inte blir det bättre med 1/80 s, jag skulle nog normalt säga att 1/200 är min vid 135 så ostabila som mina händer är. Men ändå...

*

På något sätt blir jag hjälpt när dom yttre förutsättningarna är begränsade. Då är valmöjligheterna begränsade, och det är bara att prova det som går. Och det får mig att prova sånt jag inte provat tidigare, det är roligt!

*

SO CLOSE

*

Low key. Ljus och känsla viktigt. Studio men inget studioljus använt. Softness viktigare än skärpa, superskärpa tror jag skulle motverka känslan av intimitet. För mörkt(?) - inte förstorad tycker jag

*

Förstoras!

*

VILDHUNDARNA

* * *

Så har dom kommit tillbaka igen, vildhundarna

I stora rastlösa flockar jagar dom på nätterna

utmed uttorkade flodstränder

*

Hunger och instinkter driver dom

Dom letar efter lätta byten

och hugger allt sårat eller ofullgånget

och lämnar mig ingen ro

*

Skallen övergår stundtals till vrål

och alla oställda frågor

väntar fortfarande på svar

*

Vet - låt tankarna vara

Men i nattens kvävande mörker

ändrar dom form

och beskedligheten försvinner

i urtidsmörkret

* * *

*