DAGNYS IGÅR

***

Brukar passa på och fota lite "porträtt"-bilder på Dagnys. Några blev det också igår. Hade 135:an på 99:an så det blev lite närgånget, hoppas ingen tycker illa vara, iså fall får ni säga till.

*

Anders satt jag mitt emot

*

Jan Olov satt däremot vid bordet bredvid

*

Monica kollar på Torbjörns alldeles nya A7RII (eller om det är min A7S?)

*

Peter satt jag också mitt emot en stund

*

Peter igen

*

*** 

SELFIES - INTE MYCKET ATT GÖRA ÅT....

***

På väg upp i hissen till tandhygienisten blev det en selfie i spegeln. Hissar är gjorda för sånt, fråga Lena, Lena E alltså! Och den ena selfien gav den andra men utan spegel......

**

**

Hissbilden gav mig idén att det är dags för några selfies, det var länge sen nu. Korridorerna utanför tandis har fönstervägg på ena sidan, så där finns ljus. Men jag har ju fattat av de andra gubbsen att det ska vara mörka bilder, man syns inte så tydligt då. I mitt fall blir det bara värre, rynkorna och vecken blir extra tydliga liksom rakningen, för att inte tala om den lömska blicken....

**

Nej, lite mer ljus i mitt fall, och en bestämd och viljestark blick gör nog susen. Men va fasiken, ögonbrynen....I säger åt mig med jämna mellanrum om dom, men jag tror det har lite med revolt att göra, äntligen ska jag väl få göra som jag vill, inte som andra tycker, inte ens I....

**'

Hur blir det lite nerifrån då, snett nerifrån? Mja, allt syns fortfarande, dags att klippa mig. I erbjöd sig ofrågat (!) göra det i eftermiddag av någon anledning, så nu är jag fin igen, jag menar finare, lite.

**

Där i korridorerna utanför tandis finns också ett antal riktigt vackra gamla instrument från ett kraftverk uppsatta. Det, tänkte jag, blir en bra bakgrund till den gamla ingenjören

**

Så tittar jag igenom bilderna i kameran innan jag går. Som vanligt inte ett leende, sammanbiten och seriös. Det var då själva den, ett leende måste ju gå att få fram. Det gjorde det, men jag var så ovan att det blev alldeles oskarpt!

**

***

FAVORITGEISHAN

***

Lite har jag rest genom åren, under en period var jag några gånger i Japan. Lärt lite om bugandet, om att aldrig låta någon tappa ansiktet, vid förhandling förstå att man aldrig säger nej och därför måste kolla ett par tre gånger i väsentliga frågor. Och så den gamla japanska kulturen med Ryokans (värdshus) där skorna måste tas av vid entren och varje rum kan ha både hustempel och en miniträdgård och badkar i cederträ, och de viktiga tehusen med teceremonier utvecklade under flera hundra år. Och med oerhört vackert och samtidigt traditionellt klädda geishor med hårt sminkade vita ansikten  men uppmärksamma på gästerna och utbildade i konversation under tiotals år 

*

Men min favoritgeisha finns på mycket, mycket närmare håll, nämligen i Täby som ni säkert redan gissat. Hur ska någon kunna motstå den charmen? Och konversationen har alltid omedelbarhetens och spontanitetens charm - och inte en sminkfläck någonstans, om vi bortser från mammas nu snart avskavda nagellack förstås 

*

***

MIN PAPPA OCH JAG

***

*

*

***

BILDKÄNSLA OCH KOMPOSITION - INTE SÅ ENKELT

***

Min bildkänsla vacklar betänkligt och det där med komposition....Jag kan se det så här, eller så där  och vilket som är bäst, ja inte vet jag. Så här tänkte jag idag när jag gjorde bloggen. Komponera när jag fotar? Vaddå, går det? Lite kan jag se så här i efterhand.

*

Idag läkarbesök i Linköping, ospännande och odramatiskt. Efteråt hamnade jag på ett mysigt fik. Där bredvid mig satt ett ungt par med ryggen mot mig men hon var uttrycksfull och vände sig ofta mot honom så också jag såg hennes ansikte, ett ansikte jag tyckte om, levande och vackert. Alltså tog jag lite bilder, hade nya (begagnade) 55/1,8 på A7S:en. Som alltid inomhus är ljuset bristfälligt, körde ISO 1600 eller 2000.

*

Ungefär så här, ocroppat.

*

Jag har för (o)vana att när jag plåtar människor koncentrera mig på ansiktet och croppar gärna bort det mesta runt om. Men undrar om det är fel tänkt, tappar miljön och med ögonblicksbilder av den här typen är oftast kvaliteten inte tillräcklig för att det ska bli ett bra porträtt  ändå. Men visst, fint ljus från fönstret. Hur skulle du gjort?

*

Och  frågan är densamma för de två följande bildparen också. Croppar jag för mycket?

*

*

*

*

Och svaret r förstås givet - vill du visa henne och hennes porträtt eller visa cafémiljön med besökare? OK, då vänder jag på frågan - vad är roligast att titta på?

Själv vet jag, jag tycker sista och tredje bakifrån, alltså croppade versioner, är dom bästa bilderna.

***