Khalad Photography Blog
PORTRÄTTET
***
Många gånger gör jag just porträtt i svartvitt. Ofta känns det som svartvitt tillför en dimension (trots att jag de facto tagit bort något). Men inte alltid. Ibland känns det som hudtonerna i sig är viktiga, tom en röd tröja kan vara ett bildelement. Här är det för att jag känner att bilden får en mycket mer positiv ton i färg än i svartvitt (jag har provat). Som alltid beror det på vad jag vill med min bild. Hade jag velat visa en bild av hur ålderdomen far fram med oss hade jag gjort den svartvit och med extra struktur för att få fram varje liten rynka. Men varför skulle jag visa min Ingemor så? Det här är min bild av Ingemor, tagen straxt före sommaren. Varken förskönad eller överdriven. Tagen med långtelet (170 mm här) på fri hand, 1/800 s bl 8 och ISO 6400
*
*
***
FOTOTEKNIK 1952
***
Morfar och storasyster Sigbrit i läshörnan på Carlavägen 31, Ludvika. Jag var elva och höll på att lära mig pappas lådkamera, 6 x 9 (cm) - 8 bilder på 120 film. Kameran var utan avståndsinställning, hade bara en tid och B (Ball) och kanske två bländare, kommer inte ihåg säkert. Här hade jag insett att genom att lägga kameran på ett bord kunde jag fota också inomhus i befintligt ljus genom att använda B-inställningen, utan gummiblåsa. Huvudmotivet är lite för nära för riktig skärpa, skärpa finns på det som syns i spegeln, men oskärpa är inne idag så det passar bra. Morfar Andreas är här 80, han var född -72 (1872), storasyster Sigbrit är 15. Tiden, vad det nu är, går - morfar har varit borta i nästan 60 år, storasyster i 5.
*
*
***
DAG 1958
***
Ni har sett bilder på Dag, min yngre bror, förut. Dock inte den här. Här sitter han i vardagsrummet hemma på Tre Krokars Gata, Ludvika, med ett pussel. Han är fjorton. Kamera är min Yashica-Mat
*
*
***
959 x 753 pixlar
***
Egentligen var jag på väg att skriva en blogg, alltså en blogg med text. Men jag förirrar mig lätt, hittar något annat som är roligare för stunden. Det känns bra, jag känner att jag planerat färdigt. Livet, eller bloggandet då, pågår just nu. Det klassiska här och nu alltså. Det har jag ju hört, läst och skrivit några gånger. Men det blir långsamt allt mer uppenbart och självklart, mer verkligt liksom. Också i småsaker. Här hittade jag en gammal bild på Elias, tagen med min Lumix GF1. 12 Mpix i 4/3, alltså 4000 x 3000 pixlar. Det här är ett litet utsnitt, 959 x 753 pixlar. Eftersom jag ville ha en fullstor bild i bloggen, så jag interpolerade upp den till 3810 x 3000 pixlar. Det blev inte så snyggt, hela bilden blev liksom mönstrad. Eftersom mönstret var ganska tätt tänkte jag att går nog att hantera som brus. Sagt och gjort, brusreglaget (LR) på max. med detalj 0.8. Jag vet, ingen utställningsbild, men den funkar bra till en blogg. Bilden är från sommaren 2012, Elias är två och ett halvt på bilden. Nu är han elva. Tiden går.
*
*
***
TILLBAKA FRÅN GYMMET
***
Annika och Vilma som varit på gymmet hade precis kommit innanför dörren och stack in huvudena i köket där jag satt med 99:an och 135:an i knät för att fota Lovisa som gjorde äppelkaka.. Vänta, ett ögonblick, sa jag som såg deras endorfinladdade ansiktsuttryck och knäppte några bilder. Mamma Annika hade fö varit i simhallen med Lovisa före gymbesöket så hon fick gott med motion. Nu har dom precis åkt hem efter en jättemysig helg.
*
*
***