NORRKÖPING OCH INDUSTRILANDSKAPET - IGEN!

***

Några svartvita från Norrköping. Och industrilandskapet igen. Ni som läser bloggen vet nog varför - tandläkaren har sin mottagning därinne.  Och lat som jag är får det bli en timmes rundvandring därinne efter tandläkarbesöket. Den här gången i svartvitt, det blir det ofta för mig när det inte är natur- eller landskapsbilder.

*

Förstora gärna, det vinner dom på!

Interiör

*

Lite hårdare kontrast här

*

Ensam

*

Upp mot himlen

*

***

LÄPPSTIFTET GÖTEBORG

***

*

Förstora!

*

***

FALURÖTT

***

I  onsdags gjorde vi en tur upp till I:s syster i Rättvik, noga räknat i Backa en halvmil utanför Rättvik. Dom har en fin liten gård i falurött, precis som dom flesta gårdar här uppe. Karakteristiskt är också att husen, både boningshus och uthus, byggs till allteftersom, det blir att se mysigt ut.

*

*

Och det är klart att det är falurött som gäller

*

***

SPECIAL TREATMENT - INDUSTRILANDSKAPET

***

Hittills har jag bara använt Silver Efex av apparna i NIK-kollektion. Just nu har jag börjat kika på Color Efex Pro 4 för att se vad jag kan göra med den. Såklart provar jag runt lite utan att därför mena att det blir bättre än i orginalversionerna men jag måste testa själv för att så småningom kanske se att den är seriöst användabar för att få bra bilder

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***