SIEMENS I FINSPÅNG

***

Siemens i Finspång blir ju en naturlig fortsättning på gårdagens bildserie från Slottsparken, det är nämligen numera Siemens som äger såväl slottet som slottsparken. Och som alla som bor i Finspång vet ligger ju en stor del av Siemens stora byggnader vägg i vägg med slottsparken, åtminstone tvärsöver gatan. Så gårdagskvällen promenad fick fortsätta förbi några av Siemens byggnader som faktiskt inte heller skäms för sig i det sena eftermiddagsljuset. Just den här stora huskroppen fanns här när vi flyttade hit 1965 och jag gissar att den är äldre än så, kanske från 40-talet. Det brukar alltid vara nå´n som vet, på FS eller FB. I vilket fall är byggnaden snyggt renoverad både exteriört och interiört

*

*

Här runt hörnet finns huvudentren med reception

*

Min promenad fortsätter via Ekmanska skolan till den här byggnaden som ligger längs Östermalmsvägen.....

*

...och tvärs över, på andra sidan av Östermalmsvägen ligger det senaste tillskottet av byggnader, färdigt för bara något år sen.

*

Så vänder jag och går ungefär samma väg tillbaka och upprepar första bilden fastän mörkret nu börjat sänka sig på allvar

*

Historia (Wikipedia)

Det usprungliga STAL-Laval Turbin AB bildades 1959 genom sammanslagning av AB de Lavals Ångturbin  och Svenska Turbinfabriks AB och fick detta namn 1962 och ägdes av ASEA. 1960 hade företgate 960 anställda. 1984 blev namnet ASEA-Stal, sedermera ABB Stal. 1999 slogs ABB:s och Alstoms kraftgenereringsverksamheter ihop och efter att verksamheten i Finspång sålts till Alstom hette verksamheten Alstom Power Sweden AB. Alstom sålde i sin tur Finspångverksamheten till Siemens AG och heter nu Siemens Industrial Turbomachinery AB (SIT) och har ca 2500 anställda i Finspång idag

***

INDUSTRILANDSKAPET NORRKÖPING

***

Utan att på minsta sätt vara ironisk är några av Finspångs fördelar att ha så nära till Norrköping och Linköping, två rimligt stora städer med bra utbud av utbildning och affärsliv. Och att få gå runt inne i industrilandskapet i Norrköping är en fröjd. Jag glädjer mig varenda gång jag är därinne åt att staden har tagit så fantastiskt väl vara på alla gamla byggnader och hela strukturen vid Strömmen. Bäst av allt är att byggnaderna inte renoverats till muséer utan används, suveränt! En stor del av byggnaderna är nu lokaler för Linköpings universitetscampus i Norrköping och det fyller innerstan och industrilandskapet med ungdomar, suveränt! Dom flesta av de gamla fasaderna har renoverats och är i utmärkt skick, andra har man (medvetet antar jag) låtit behålla en del av den gamla patinan även om de (av fönstren att döma) säkert är helt moderna inuti. Och här och där möts det nya och det gamla och skapar spännande arkitektoniska uttryck - se bara!

*

Förstora!

*

***

SEVÄRD FOTOKONST I LINKÖPING

***

Väl hemkomna från Göteborgsbesöket under helgen var det I som idag i söndagens SvD såg artikeln med rubriken Fotografi blir fönster i medeltida kyrka och det lät ju intressant. Artikeln handlade om ett av de arkitektoniska inslagen i den i söndags återinvigda S:t Larskyrkan i Linköping. "Den nära 1 000 år gamla kyrkan är den första i Sverige med fönster utsmyckade med fotokonst" sägs det vidare. "Konsten är skapad av SvD-medarbetaren Staffan Löwstedt som i över 30 år har sysslat med fotografi i olika former"

*

Vi bestämde raskt att åka dit  och i eftermiddags var vi där. Det var värt besöket många gånger om. Fönstret med fotokonst var precis så vackert som artikeln beskrev men hela den nyrenoverade kyrkan var en upplevelse, här några bilder

Man kommer in på sidan av långskeppet och har då fönstret med dopfunten rakt fram

*

Bilden har skrivits ut på en plastfilm som sedan bränts in i glaset och innehåller både klassiska religiösa symboler och existentiella motiv

*

I mina ögon var själva kyrkorummet ett av de vackraste jag sett. Bara att slippa se den på korset uppspikade Kristusgestalten bakom altaret gav en annan frid åt kyrkan än vanligt. Själva altaret var ett stabilt, modernt bord i trä och därbakom en mycket vacker vägg i sten

*

Kyrkan har en utomordentligt vacker orgel och ett nyinrett sammanträdesrum i direktkontakt med kyrkorummet via en glasvägg

*

På altaret, träbordet, står ett modernt kors i sympatisk storlek

*

Utan att veta gissar jag att det är granit i väggen bakom

*

Stenväggen bakom altaret igen

*

Tom de uppställda psalmböckerna hade gjorts till ett arkitektoniskt inslag

*

Jag upprepar ju gärna att jag inte är religiös men det hindrar mig inte att se det vackra som religionen frambringar - varken det fysiska eller det innehållsmässiga. Och det glädjer mig att se ett modernt kyrkorum som betonar kärleken i stället för lidandet

***

BILDER ATT MÅ BRA AV - KORSHEDEN

***

Vissa vyer, och alltså vissa bilder, gör mig gott. Jag mår helt enkelt bra av att titta på dom - i verkligheten och i bild. Dom behöver inte vara betagande vackra, faktiskt bör dom inte vara betagande vackra. Det handlar mer om igenkännande, om trygghet, om koppling till historien, om tempo.  Den här lagården är Martins, han bor i huset som den hör till. Hans Gun lever inte länge. Före honom bodde hennes föräldrar  här, Gunnar och Thea. Det är en sån där klassisk lagård, hälften har vitkalkade väggar, jag antar dom är murade och att det där har funnits djur, men det vet jag inte. Andra halvan, till höger om bilden, har bara brädväggar, där vet jag höet låg.

*

Men den delen, hödelen, har vi varit i ibland I och jag, där var det dans på midsommaraftnarna förr i tiden. Det var på den tiden Thea levde ensam på gården. Så länge hennes Gunnar levde var det ingen dans, som jag hört gillade han inte sån´t, jag antar dans var lite syndigt. Men som sagt, sen blev det dans. Thea såg till att rensa ur den delen av ladan till varje midsommarafton, och hon dansade av hjärtats lust hela midsommarsftonen! Alla i byn var välkomna. Och var det sån´t där varmt och fint midsommarväder kunde det bli ett dopp i Bartjärn fram på småtimmarna,  Bartjärn ligger precis bakom ryggen på mig när jag tar den här bilden.

*

Jo, jag vet, jag har skrivit om det här tidigare.Och kommer antagligen skriva om det fler gånger!

***

KONSERTHUSET I LIEPAJA

***

Wer Eine Reise tut hat etwas zu erzählen  stod det i min gamla tyska grammatik. Och jag har varit i Lettland några dagar, ett land jag inte tidigare besökt, alltså jag har något att berätta. Det som kanske gjorde störst intryck var det splitternya konserthuset i Liepaja. Det har ännu inte riktigt fyllt ett år, invigdes i november i fjol.

*

Men först, varför Liepaja och det nya konserthuset? Jo, vårt Rotarydistrikt höll distriktskonferens där och eftersom jag är president i Finspångsklubben i år var det självklart att jag ville vara med. Och i vårt distrikt ingår Lettland och en av Rigaklubbarna var värd för konferensen men hade valt Liepaja, just för att visa det nya konserthuset gissar jag, det är Lettlands senaste stolthet.

Liepajas konserthus på nära håll

 *

Liepajas nya konserthus på lite håll

*

Lettland är ju en av baltstaterna vid Östersjökusten och det finns gott om bärnsten och bärnstenssmycken i affärerna. Liepajas konserthus har också smeknamnet The big amber - Den stora bärnstenen, och det är lätt att förstå när man kommer in

The big amber - konserthuset i Liepaja - inifrån

*

Ytterligare en interiör från The big amber - konserthuset i Liepaja

*

Vi var 300 delegater och fick bra plats

 *

Det var roligt att uppleva hur stolta letterna är inte bara för konserthuset utan för sitt - numera - fria land. Om två år firar letterna dess tillblivelse som egen stat (1918) och det är i år 25 år sen den ryska ockupationen upphörde (1991). Med stor glädje och stolthet presenterade de också underhållningsinslagen, här en damkör som vunnit första pris i en internationell tävling jag inte kommer ihåg namnet på

Uppträdande med damkör

*

Ett annat inslag var sång och musik med en blandad grupp klädda i hembygdsdräkter

Sång- och musikgrupp i hembygdsdräkter

*

Barnen i gruppen var helt bedårande och får avsluta den här bloggen!

*

***