KULTURHUSET I YTTERJÄRNA

***

Ytterjärna är ju sen länge svenskt centrum för antroposoferna. För säkerhets skull, jag är inte ett skvatt intresserad av varken antroposofi eller andra teosofiska idéer. Däremot har dom ett bra, ekologiskt fik och matställe i kulturhuset i Ytterjärna, det passar perfekt för en fika på väg från Finspång och halvvägs till Stockholm. Senast i torsdags passade det utmärkt, på väg till Löwenströmska. 

*

Bland alla idéer antroposoferna omhuldar finns det några få jag kan uppskatta, den ekologiska maten, deras formspråk och deras färgvärld. Just dessa tre finns alla i Kulturhuset i Ytterjärna. Jag är inte i detalj insatt men det arkitektoniska formspråket handlar bla om att undvika skarpa vinklar, framförallt räta vinklar, liksom hårda linjer, man strävar efter mjuka linjer som nog mer ska efterlikna naturens former. Samtidigt vill man ha många färger men undviker helt starka dominerande färger, i stället vill man ha milda pastelliknande färger.

*

Varje gång jag är där och fikar/ äter, tar jag några bilder där inifrån, jag gillar interiörerna mycket mer än deras exteriörer som för mig har ganska underliga utseenden. Ändå  har jag inte förrän i torsdags lyckats få med mig någon bild som åtminstone ger en liten smula rättvisa åt känslan där. Inte något märkvärdigt alls men en bild som jag själv kan tycka visar ungefär hur det ser ut, i varje fall i mitt huvud.

*

Interiör från andra planet på av Kulturhuset i Ytterjärna

*

***

DAGENS FINSPÅNGSBILD - HUSEN PÅ NANOLFSVÄGEN

***

Flerfamiljshusen på Nanolfsvägen har många gånger lockat mig till bilder. Jag tycker om dom starka färgerna här. Starka  färger som ändå inte är grälla eller övermättade, distinkta skulle jag säga. I går eftermiddag fick dom extra fint ljus av den låga eftermiddagssolen. Träden framför bidrar till helheten, dom blir vackra kontraster framför  fasaderna. Trots att jag går eller åker förbi nästan dagligen kan jag inte på rak hand säga vilka slags träd det är - kan det vara ask kanske?

*

*

***

LINKÖPING

***

I tisdags , efter att jag lämnat ifrån mig kamera, objektiv och converter, hälsade jag på en tidigare granne i Finspång som nu bott många, många år i Linköping och som i somras blev ensam. Trots det en trevlig pratstund och en kopp kaffe, hon är nästan tio år äldre än jag och tar det som livet ger utan att knota. Vi var också arbetskamrater under den tiden jag jobbade i och pendlade till Malmslätt, alldeles utanför Linköping. Linköping är alltså inte alldeles obekant och trevligt att då och då besöka. På väg till den parkerade bilen för att åka hemåt igen tog jag par bilder på vackra fasader, solen var precis på väg att krypa ner under horisonten. och ljuset vackert. Såklart hade jag redan 99:an inlagd i bilen tillsammans med Zeiss-135:an, definitivt ingen nödlösning alltså! 

*

Linköpingsfasad

*

Linköpingsfasad 2

*

***

JÄRNBÄRARLAND 2 - GRANGÄRDE OCH NORHYTTAN

***

Första delen finns (här)

Hade jag inte bott i Bärketrakten vet jag precis var jag annars skulle vilja bo - i Grangärdetrakten. Minst lika vacker som Söderbärke ligger byn där på ett näs mellan Bysjön och Björken, alldeles norr om den större Väsman. Och Sunnansjö, Västansjö och Norhyttan alldeles i närheten, det ena stället vackrare än det andra. Men nu fortsätter jag resan fram till Grangärde som jag var på väg till senast. Grangärde, liksom de flesta byarna, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden och det vore lätt att fortsätta skriva om historien. Nu är inte min tanke att fortsätta med mkt text, jag vill egentligen bara visa lite bilder från alla lämningar som finns från den tiden då Bergslagen var Sveriges kanske viktigaste industritrakt 

*

Någon mil innan jag kom in i Grangärde får jag syn på en liten slaggbyggnad alldeles bredvid landsvägen. Minns jag rätt stod det Berg(s)bo på en skylt alldeles innan men jag ser ingen by, bara några enstaka hus i närheten. Jag har ingen aning om vad den använts till men dom vackra fd fönstren får mig att stanna till. Inte minst ljusinsläppet över porten är gjord med viss finess.

*

När jag går lite närmare är det lätt att se färgen hos stenen, liksom att många av slaggstenarna är kraftigt porade. Jag har förstått att såna saker som färg, porhalt, viskositet (lättflutenhet), färg på gaserna i och från stenen berättade för gjutmästarna om järnet var färdigt för utsläpp eller om kalk eller annat behövdes sättas till. Förr fanns inte driftslaboratorier och kemiska/ fysikaliska undersökningar som idag utan yrkesskickligheten vilade på lång erfarenhet och känsla för alla detaljer.

  *

Väl framme i Grangärde är det framförallt Stora Sjömagasinet jag är intresserad av. Uppfört av slaggflis omkring 1854 i något som kallas Forsgrens stil, dvs utan fasadputs men med vita hörnkedjor och fönsterinramningar. Magasinet byggdes för Nyhammars Bruks räkning för att förvara säd från brukets jordbruk. (Forsgren (1775-1862) disp Grängshammar). 

*

Stora Sjömagasinet, Grangärde: Detalj med järnkrampa och slaggsten med tydligt gjutmönster

*

Som jag berättat i tidigare inlägg ligger magasinet med ena långsidan i vattnet (Bysjön). Säd lastades in i magasinet genom portarna på landsidan och vidare ut till väntande båtar genom portarna på sjösidan.

*

Det finns flera mindre byggnader i närheten, delvis i slaggsten, delvis i trä. Här växer jättedunört i ett soligt hörn

*

Bara 11-12 km från Grangärde hittar vi Norhyttan belägen utefter vägen från Ludvika upp mot Fredriksberg., rakt västerut från Grangärde.  Jag har passerat där då och då men aldrig tidigare letat rätt på hyttan . Den ligger inte mer än ett hundratal meter från landsvägen och tur att jag letade rätt på den, vackrare belägen hytta har jag nog inte sett. Norhyttan hette ursprungligen Mageråsen och var fäbod till Västansjö. Gruvdrift är känd från 1640-talet. När så hyttan kom till fick den heta Norhyttan eftersom den låg vid nedre Norens utlopp. Hyttan hade verksamhet igång ända tills 1909 då den revs.

*

Hyttan låg på stranden till strömmen mellan Nedre Norens utlopp och nästa sjö, otroligt vackert. Utsikt från bron över strömmen.

*

Åt andra hållet från samma bro

*

Så mycket återstår inte av hyttan och bebyggelsen har krupit in tätt intill bakom

*

Slagghusruin i närheten av hyttan med storskogen alldeles bakom, som den alltid är i Bergslagen

*

Detalj med järnkrampa och slaggsten

*

Efter att ha läst på skylten ser jag att slagghusruinen kallas slaggslottet. Det uppfördes såpass sent som 1881 och innehöll arbetsbostäder för hytt- och skogsarbetare. Två våningar med spisrum på 20-25 m² och gemensam bagarstuga i ena gaveln. Totalt har upp till 84 personer bott i huset, en familj i varje rum såklart. Säkert också igång till 1909, då hyttan stannade. Det är 110 år sen, säg tre generationer. Jag kommer aldrig förstå hur snabbt utvecklingen gått, idag ska vi helkaklat och köksöar, 100 år senare! Det hade bevisligen inte dom som byggde vår industri och vårt Sverige, inte 40 timmars arbetsvecka och 5-6 veckors semester heller. Förstå mig rätt, jag missunnar inte vår generation det vi nått (fått?). Det jag har svårt att förstå är hur snabbt det gått.  Och att dom allra flesta idag inte ägnar en tanke på hur det var för 100 år sen.   

*

På väg eller fäst? Jag har ingen aning. Inte heller om vilken väg framtiden tar.

*

***

LOKALPRODUCERAT - ORANGERIET

***

Orangeriet hör ju till Finspång slott och ligger i slottsparken. Medan slottet började byggas redan 1668 uppfördes orangeriet först 1832, dvs knappt 165 år senare. Bilden tog jag i november i höstas och det är disigt och gråmulet med dämpade färger och ljus. Därför gillar jag bilden och jag har tänkt att den ska vara med bland dom bilder jag ställer ut på Finspångs konstförenings utställning Lokalproducerat som går dom första veckorna i september här i Finspång. Oftast håller jag mig till naturbilder men den här gången blir det också två bilder med klassiska Finspångsmotiv

*

*

***