HUR VET MAN NÄR ETT FOTO ÄR BRA?

***

 En av Ernst Billgrens böcker,  Vad är konst, har jag i min bokhylla. Jag har roat mig med att byta ut ordet konst mot foto i några av hans texter. Ernst är ju både målare och författare. Han är inte bara rolig utan både klartänkt och filosofisk.

*

Hur vet man att ett foto är bra?

Kort svar Det beror på vad man ska ha det till

Långt svar Är en slö bordskniv bra? Ja, den är bra om man blivit inlåst i ett fryshus och måste skruva sig ut eller om man hittat mormors gamla bordskniv som man åt med som barn(affektionsvärde), men den är dålig på en restaurang med segt kött. Ingenting är bra eller dåligt i sig, det beror på vad man ska ha det till. Ta personligt ansvar för kvalitet och göm dig inte bakom gemensamma normer som ändå förändras hela tiden.

*

En av mina första bilder, tagen med pappas lådkamera hösten 1952, dvs för 65 år sen. Jag tror pappa köpte den lådkameran när han och mamma åkte på några dagars bröllopsresa till Norge sommaren 1936. Jag ser att jag tagit bilden på tid (B= Ball) utan extraljus. Säkert har jag lagt kameran på ett litet bord. Den föreställer vårt vardagsrum på Carlavägen i Ludvika med matbordet mitt i rummet. Lillebror Dag sitter vid bordet, det ser ut som han lägger en patiens. Pappa står vid kortändan och bläddrar i en tidning. Storasyster Sigbrit, som gick bort förra året, sitter i läshörnan där också radion stod. Till vänster står kakelugnen och där är dörren till serveringsrummet och därbakom köket med vedspis. I rummet bakom pappa sov Dag och jag och mamma, pappa sov i sitt arbetsrum och Sigbrit i jungfrukammaren bakom köket. Eftersom jag har den här bilden för att minnas är det en mycket bra bild. Jag kommer ihåg lampan över bordet, hur stolarna vid matbordet såg ut och hur det kändes när jag lyfte dom i ryggen, det fanns en relief i tvärslån högst upp på ryggstödet. Den runda spegeln på väggen minns jag såklart också

Vardagsrummet på Carlavägen 31 i Ludvika hösten 1952

*

När jag ändå håller på tar jag en fråga till från Ernsts bok, fortfarande med ordet konst utbytt mot foto

Varför har många så svårt att förstå foto?
Kort svar: För att det sällan finns något att förstå
Långt svar: Många blandar ihop förstå med att tycka om något, de säger att de inte förstår när de menar att de inte gillar det. Dock har fotografer sedan modernismen intresserat sig för att hitta på nya "språk" inom fotografin, kliv in i ett rum fullt med folk som hittar på nya språk och jag lovar att du blir förvirrad. Att man sedan har ett nytt språk betyder inte automatiskt att man har något att säga. För inte särskilt många hundra år sedan var det konstnärliga språket gemensamt och alla förstod bilden på kyrkväggen, då var budskapet viktigare än att hitta på nya språk. Ju snabbare utvecklingen går, desto större energi går det åt till att hitta ny språk. Det går inte att förstå någon som inte sagt något men det går att gilla honom.

***

ÄNGEN NEDANFÖR HYGGET

***

*

*

***

AND SUDDENLY.............

***

....out of the child cocoon comes a radiant woman of 14......

*

*

***

GAMLA BADHUSET - ELLER TIDEN OCH BILDERNA?

***

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindelnät, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilderna, bilderna på kompisar och flickvänner, bilderna från första lägenheten och samhällena som sådana som jag fotograferade utan några andra ambitioner än att dokumentera det som var då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på gama bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och kompisarna, lägenheten eller huset och inte minst miljöerna som försvunnit. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd. Möjligen har dom en bredare publik i stället, åtminstone om dom verkligen är bra. Familjebilderna är ju bara intressanta för familjen. Men å andra sidan är det ju ganska många som bor i Finspång. Typ 20 000. Kanske nån där gillar såna här gamla badhus.

*

Det här är gamla badhuset i Finspång. Alltså, det gammelgamla badhuset. Det som fanns före det dom nu kallar det gamla badhuset. Förbaskat vad gammal jag blivit, det folk nu kallar gamla badhuset, det är ju det nya badhuset. Fast jag vet, det är också rivet, för att ge plats åt växande Siemens i Finspång. Men det här det revs samma år, eller året efter vi kom till Finspång. Vi kom hit hösten 1965 och jag jobbade på Metallverkens laboratorium som låg (ligger) alldeles bredvid det här  gamla badhuset. Och det revs redan första vintern vi var här

VIKTIGA BILDER - JUL OCH NYÅR 1957

***

Ju mer jag bläddrar bland dom gamla bilderna, desto mer fascinerad  blir jag. Fortfarande letar jag efter bilder till bokprojektet Mitt Ludvika på 50-talet och jag har en del ogjort. Här en liten serie om julen och nyårsaftonen 1957.

*

Dagen före julafton tror jag. Granen med (dom levande) ljusen är tänd. Som jag berättat tidigare var det en gammal och omodern lägenhet med högt i tak, 3,40 vet jag mamma mätte vid tillfälle. Bilderna är så obeskurna som rimligt, för mig är det viktigare att få med det som är intressant än att få till bästa kompositionen. Pianot som jag spelade (och fortfarande spelar) på står till höger om bilden, och en del av alla noter ligger travade på det lilla side-bordet. Av den gamla golvlampan som gav mig ljus till notläsningen ser man bara en pyttebit av skärmen.

*

Så har vi satt oss till kvällskaffe, det ska bli julklappsinslagning och versrimning. Mamma sitter i mitten och till vänster hennes pappa, min morfar, då 85, oklanderligt klädd i kostym, snygg slips och en mjuk väst. Till höger lillebror Dag. Jag har nyss fyllt 17 år och Dag är alltså 13. På bordet står en av dom tre-armade järnstakarna som nu står på spiselkransen här och på frisen till kakelugnen ett par tennstakar

*

Pappa sitter och julklappsrimmar. Det gjorde han alltid i sista stunden och det var viktigt för honom själv att få åtminstone några bra verser. En liten cigarr tycks han ha kostat på sig kvällen före julafon, annars var det cigarrcigaretten Rio eller pipan som gällde.

*

Nyårsaftonen, det här är säkert tolvslaget.  För pappa var traditionerna viktiga och här skålar han och mamma och önskar varandra gott nytt år

*

Mamma går fram till morfar för att önska också honom ett gott nytt år. Och jag kan höra henne säga "Nu vill jag önska far ett riktigt gott nytt år!" Hon tilltalade alltid morfar med far, sa aldrig du någon enda gång. Något har hänt med den här bilden, inte så bra tekniskt, men mig spelar det ingen roll.

*

Såvitt jag kan se är bilderna tagna i naturligt ljus, inte med blixt. Film Agfa Isopan V el U, ser inte vilket jag skrivit, framkallad i varm Microdol

***