SILVERSTRECKAD PÄRLEMORFJÄRIL

***

Då och då har jag åkt ut till Risinge för att fota fjärilarna på tistlarna. Pärlemorfjärilarna dominerar tydligt. Har noterat att det finns flera av dom olika pärlemorvarianterna därute, dom första jag visat var nog skogspärlemorfjäril. Jag har tänkt att när jag får ett par extra timmar ska jag titta igenom vilka varianter jag sett. Häromdagen konstaterade jag att en annan variant är den silverstreckade pärlemorfjärilen. Namnet låter exklusivt men jag tror den också är en av de vanligare pärlemorfjärilarna. Härnere två bilder jag tror är på just dom silverstreckade men tala gärna om ifall ni inte håller med!

*

*

*

***

TRE KROKARS GATA 4A eller GRÄV DÄR DU STÅR

***

Här stannade jag ett ögonblick och tog bilden när jag var in till Ludvika idag. Tre Krokars Gata 4A. Här flyttade vi in 1958, i våningen på nedre botten, till höger i bild. Detta var mina föräldrars första moderna lägenhet. Med modern menar jag riktig elspis, riktig diskbänk och kyl och frys och tvättstuga i huset. Och ett riktigt badrum, med varmvatten alla dagar i veckan och alla dagar på året. Inget av detta fanns på Carlavägen 31 där vi bodde tidigare. Jag bodde kvar tills 1960 då jag efter att ha tagit studenten ryckte in till I 13, Falun. För mamma och pappa blev det längre, inte bara deras första moderna lägenhet, det blev deras sista också. Pappa gick bort 1993, 90 år gammal, och mamma 2006, 97 år.

*

Det var en bra lägenhet, ganska nära till stan. Mamma gick ner och handlade tills hon blev 90 ungefär. Jag trivdes också bra. Eget rum hade jag förstås aldrig, jag delade sovrum med brorsan, men på Carlavägen delade jag rum med både brorsan och mamma, så definitivt ett steg framåt. Och det fanns flera bra saker med det här huset. Jag skulle börja andra ring hösten 1958, och tjejer var ju viktigt. Längst upp, till vänster i bilden, bodde Carmen. Hon var baronessa från Estland, hade förlorat man och son och gods under andra världskriget men flytt med sin dotter I (inte min I) och jag har berättat om henne tidigare (här ). Carmens dotter I (som också var baronessa ju) och jag blev kompisar och jag tänkte nog att det skulle kunna bli något mer. Nu var det ju så att just det här huset var innehållsrikt. Det finns en vinkeldel till detta hus som inte syns på bilden. Där bodde en annan flicka M och vi träffades också då och då. Till sist, i våningen över vår, alltså på mellanvåningen till höger i bild bodde I. Som ni förstår var det denna I som nu, efter att ha bjudit på en sockerdricka på tåget till Stockholm 1959, är min I.

* 

*

***

SKOGSVITVINGE MÅNNE?

***

Efter att ett antal gånger varit ute för att fota aurorafjärilen har jag tv gett upp, jag tror det är för torrt. Ganska många har jag sett, men dom sätter sig inte, fladdrar snabbt vidare utan att hitta något ätbart. Gång på gång har jag följt dom med ögonen utefter Risingevägen där jag brukar fota dom, men icke sa nicke, inte ett stopp. Nåväl, jag fotar det som kommer. Mest är det citronfjärilar, så lite vitvingar, i övrigt lite fjärilar här just nu.

*

Här satt jag på lagom avstånd och fick några bilder precis när det lyfte och flög vidare. Precis som med fåglar är det roligast att få dom flygande. Nästan inget mörkt längst ut på vingspetsen, borde vara en hona av skogsvitvinge, få se vad expertisen säger. 

*

*

*

***

BRUN KÄRRHÖK

***

Har sett den uppe i Dalarna, men faktiskt inte härnere i Finspång tidigare. I går seglade den i alla fall över en av de stora åkrarna när jag gick den vanliga vägen in från S:ta Maria. Noggrant spejande efter något att äta, såg den dock aldrig dyka efter byte. Dom första två bilderna finns också croppade. Skärpan inte perfekt men duger. 

*

*

*

*

*

*

*

***

JORDREVA

***

Jordrevan är vanlig i vår gräsmatta i Korsheden. Som namnet säger är den en krypande växt och för det mesta inte högre än blommorna återfinns också i normalt kortklippta gräsmattor. Jag har varit lite nyfiken på den för om man smular den mellan fingrarna har den en starkt aromatisk doft. På många ställen hittar man info om växten som sägs ha används sen 1100-talet för läkande och medicinska ändamål, som tex på Alternativmedicin.se sägs följande

Glechoma hederacea

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Jordreva växer på näringsrika ställen - ängar, skogsdungar och parker - gärna vid foten av träd, i häckar eller där det är litet fuktigt. De upprätta grenarna bär hjärt- eller njurformiga blad; på försommaren slår vackra violetta blommor ut i bladvecken.

Jordrevan har varit känd som läkeört alltsedan medeltiden. Hildegard av Bingen rekommenderade den mot sjukdomar i bronkerna och som sårmedel, användningsområden som är aktuella än i dag inom folkmedicinen. På 1500-talet användes jordrevan som botemedel mot både utvärtes och invärtes sår samt invärtes mot depression och vansinne, och den har till och med brukats som skydd mot trolldom. Man skulle då binda en krans av örten plockad på valborgsmässokvällen och bunden vid midnatt. Den som sedan bar denna krans på huvudet fick så skarp syn att hon genast kunde se vilka kvinnor som var häxor.

Tack vare växtens höga halt av garvämne har den stoppande verkan vid diarréer. Jordreva ingår också i s.k. schweizerte, ett slags stärkande tonikum som tas vid påfrestningar av alla slag.

Förekomst: Allmän från Skåne till Värmland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norrut till Jämtland och Lule lappmark. Växer i lundar, på odlad mark, stränder och i vägkanter på mullrikt underlag.

Kännetecken: En 5-15 (-25) cm hög flerårig ört, som kryper längs marken med upp till medellånga, i tvärsnitt fyrkantiga revor. Blad skaftade, motsatta, njurlika till avrundat hjärtlika och grovtandade.

Jag tänker att gammal kunskap om växter ofta har visat sig korrekt också ur modern synpunkt men eftersom det också finns uppgifter om att hästar har dött av för mkt jordreva borde det finnas moderna undersökningar. Slutsatserna av en kroatisk vetenskaplig studie kopierade jag in nedan, ser fortfarande rätt intressant ut....

*

4. Conclusions

Nutritional and bioactive composition of ground ivy differed depending on the natural habitat, but all samples proved to be valuable sources of insoluble dietary fibre, proteins, calcium and potassium. Besides natural habitat, the bioactive content of ground ivy extracts was greatly influenced by the applied extraction technique. Subcritical water extraction resulted in the formation of new antioxidants and requires further research, but in the present study, microwave-assisted extraction resulted in the highest recovery of target phenolic compounds. The obtained results showed that ground ivy is a plant with a diverse and valuable nutritional and bioactive composition, thus representing a great source of natural compounds with the potential to be used in the formulation of functional foods.

*

*

***