100/ 31b - PÅ LUDVIKAS GATOR

***

Idag på förmiddagen var jag in till Ludvika och stadsbiblioteket och tog ner bilderna, idag är ju den sista mars. Morgonens dimma hade förbytts till ett omväxlande aprilväder där solglimtar och regnskurar avlöste varandra. Och regnblänk i stenläggning gillar jag så det fick bli en bild för sig själv!

*

*

***

GROUND LEVEL - DETAILS IN SUNSHINE

***

*

Förstoras!

*

*

***

ATT FÖLJA MED SIN TID

***

Det är klart, visst ska vi väl följa med vår tid. Eller? Det här är Ludvika  centrum idag eller rättare sagt, häromdagen. Storgatan, här omgjord till gågata. Det var den inte då, då när jag bodde här. När det var? Vi flyttade hit samma år jag började i skolan, 1947, och jag lämnade stan efter studenten 1960. Och då var trafiken tät på Storgatan. Inte nog med att alla viktiga affärer låg här, då gick också genomfartstrafiken på Storgatan. Och där till vänster, där ni nu ser en rad skyltfönster, där låg torget. Ett helt vanligt småstadstorg med små affärer, skomakare och en del annat. Det var centrum för julskyltningen, där i december, 2:a el 3:e söndagen i december. Vad jag säkert kommer ihåg är hur vi då kunde åka häst och släde under skinnfäll till församlingshemmet för att dricka choklad med vispgrädde och äta pepparkaka. Då hade jag och brorsan stått utanför ett av fönstren och frusit länge, fönstret där dom skyltade med en Märklinjärnväg med tåg och vagnar som gick.Vi kunde Märklinkatalogen i princip utantill.

*

Men det var inte det jag tänkte på nu när jag stod där häromdagen. Nej, i slutet av mina år i Ludvika bestämde man att bygga ett stort Domusvaruhus på torget. Trots, eller möjligen tack vare, att man hade en stadsarkitekt och allting. Det finns ingen sån idag, det har Ludvika inte råd med. Torget var inte så stort, så man utnyttjade hela tomten, ingenting blev kvar av torget. Hur länge Domus fungerade vet jag inte, men idag finns ingenting kvar av Domusverksamheten, inte minsta lilla konsumbutik. I stället finns där en galleria, och den är väl ok i sig. Men dom stora affärerna, dom ligger förstås utanför stan, precis som i dom flesta orter. Utom förstås i dom som har mysiga centrum med torg och kaféer och sånt.

Ludvika centrum idag

*

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***

I FLYGSTOLEN

*

I väntan på start ( en timme i väntan på starttillstånd) splockar jag fram ett halvfärdigt inlägg

Vad jag kan se ingen skillnad på Sthlm o Korsheden

*