UPP OCH NER OCH PRECIS SOM VI ÄR

***

Liksom allt annat här i världen går fotandet upp och ner. Ibland känns det egna fotandet väldans stillastående. För det mesta håller jag i gång ändå, kanske är det fel. Antagligen vore det bättre att lägga kameran på hyllan några veckor, eller månader. Men det tar emot, den brukar hänga med. 

*

Idag fick den hänga med in till Norrköping, jag var där och kollade syn/ glasögon. Efter en fika satte jag mig på en av bänkarna vid den stora parkeringen och tog lite bilder på förbipasserande. En tisdagseftermiddag, en halvtimme vid fyra. Och jag tänkte att det får bli till vanlighetens lov, utan att välja, det blir dom det blir. Det är svårt det här med vanlighet. Få vill vara alldeles vanliga, inte jag heller. Fast egentligen är vi ju väldigt vanliga allihop......

*

Inte blev det riktigt skarpt heller, trots ansiktsavkänning ville kameran helst fokusera på husväggarna därbakom, men med 35 mm blir det inte alltför oskarpt ändå.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KAN DE´VA´KANELBULLEN?

***

På väg till Tårtan häromdagen kom en polisbil och svängde  in alldeles framför mig och ut kom tre poliser som snabbt gick över gatan och haffade en man med en papperspåse. Påsen var en sån där seveneleven typ med fönster så kanelbullen var inte svår att se. Och jag var nästan framme vid Tårtan och hade kameran i handen, och knäppte en snabb höftbild. Och dom som var närmast följde förloppet, det är klart. Men jag fortsatte till Tårtan och väl där blev det en kanelbulle. God!

*

*

***

GUD BEVARE MIG FÖR GATUFOTOGRUPPEN

***

Man gör sina misstag här i livet. Jag har ju anat att det här med gatufoto är speciellt. Ändå ansökte jag om medlemskap i gruppen i går och blev antagen. En bild la jag också in.

*

Så klart kommer jag bli beskylld för att inte tåla kritik, men det skiter jag i. Det är nämligen inte det. Det är självgodheten i  dom tre kommentarerna som fick mig att reagera. Först tänkte jag skriva några svar, men började i stället bläddra i vad som finns i gruppen. Definitionen av vad gruppen menar med gatufoto tex ("Stämmer med mångas känsla av vad som är gatufoto", "Det får finnas spår av människor....."), kommentarer och ändlösa diskussioner om vad gatufoto egentligen är och vad som är bra eller dåligt. Tonen är allmänt icke-förlåtande om ni frågar mig.

*

Ja, kommentarerna jag fick då? Bilden har ni på bloggen redan sett, flickan i de mönstrade byxorna. Mja, inte var det mkt som var rätt. Hon tittade för mkt på bilarna. Och dom,  bilarna alltså,  tog för mkt plats i bilden. Och huvudmotivet var inte särskilt anslående. Så var hon, tjejen alltså, kapad upptill. Och jag borde ha riktat upp kameran mera.  Och skulle jag haft mindre trottoar nertill. Och absolut ingen kantlinje, den är onödig. Men gruskornen som kom med var fina :-).  Ingen har överhuvud kommenterat vad bilden ger för känsla, det var en mycket speciell tjej som gav mig många tankar och funderingar. Men jag förstår att sånt som helhet och bildinnehåll över huvud taget inte har någon betydelse i den här gruppen om man kan hitta detaljfel. Och det som blev droppen var när gruppchefen själv (förlåt gruppvärden) med sedvanlig finess betecknade min kantlinje (ram) som snobbig - min första bild och första dag i gruppen. Och såklart inget välkommen till gruppen, trevligt att du vill komma med.

Ursäkta, den gruppen är jag glad att lämna lika fort som jag gick med. Och det beror inte på att ni inte gillar bilden. Gatufoto, liksom all annan foto, tom all annan konst, är subjektiv. Det är ärligt att säga att jag gillar inte bilden. Men konstruerade "regler" och "kriterier" till en så diffus definition av gf blir i mina ögon lite löjeväckande. Men det ska ju vara konstruktiv kritik, det står i reglerna, så jag förstår att det här är vad som menas med konstruktiv kritik. Kantram är snobbigt, typiskt konstruktiv kritik.....Här kommer i alla fall en ryggbild. Med ram. Därför att jag gillar ram, ibland. Men den här bilden är, till skillnad mot tjejen som går bredvid bilarna, inte särskilt bra. Tycker inte jag i alla fall. Men gruppchefen (förlåt, gruppvärden) ville ha det som en utmaning. Och här är inte så mycket bilar och huvudet inte avklippt och kameran inte så uppåtriktad så rent definitionsmässigt är det en dj-gt bra bild. Ramen satte jag dit av ren elakhet.

*

***

STOCKHOLM SNAPSHOTS

***

*

*

*

*

*

*

***

SCHAS I LUDVIKA - 1954

***

Det var liv och rörelse på stan när jag tog den här bilden. Jag står på trottoaren vid Storgatan med torget till vänster. Bilden är tagen 1954 eller 1955. Torget låg ju där Domus kom 1958, som nu är den äldre delen av Engelbrektgallerian. Rakt fram i den gamla träbyggnaden låg skomakarn, undrar om det inte låg en auktionskammare längre in till vänster. Byggnaderna till höger finns ju kvar. Den första, som är en röd tegelbyggnad hade ju Bergslagskonditoriet (BK) och i bortre hörnan Rahléns bokhandel. I mitten på byggnaden fanns en leksaksaffär som sålde Märklin. Där stod brorsan och jag många gånger och kikade på tågen som kilade omkring innanför skyltfönstret, särskilt efter att ha varit vid den tända granen på torget vid julskyltningen. Så kommer posthuset med många luckor som också innehöll ett bankkontor. Bortanför det ytterligare ett hus som står kvar med bla Druvans godisaffär liksom Järnbolaget. Till höger om mig fanns Olle Eriksson livs där jag jobbade som schas någon vecka 1954 för att få råd att köpa kameran den när bilden är tagen med, en Zeiss Ikon Nettar för 6x6 rullfilm, min första egna kamera. 125 kronor kostade den, men så hade den både olika bländarinställningar, tidsinställningar och avståndsinställningar, till skillnad från pappas lådkamera som jag tog mina första bilder med.

*

En levande stad - Ludvika med Storgatan och torget till vänster

*

Bättre förr? Nej, det var det nog inte totalt sett. Men trots att stan hade färre invånare var det ett mer levande centrum. Då var det ju just i centrum allt fanns.

*

Här kommer några bilder för Jan-Olov Brask att ev känna igen. Dom är tagna ute vid Stefansson sommarstuga.

***